104 åringen var osams med både brukspatron och kyrkoherden.

Letar man riktigt länge hittar man ett släktskap, så känns det ibland när man letar bland Risinge släkterna. Igår hittade jag släktskap mellan min släkt och Mats Larsson (Mattes) i Blixtorp. Mattes är en av männen som har sin gravhäll längst fram i Sankta Maria kyrka.  Enligt uppgift dog han 1681då han var 104 år. Låter inte riktigt sant men vem vet. Att han under 104 år hunnit bli osams med en oannan är kanske inte så konstigt.  Mattes hade redan på 1630-talet haft samarbete med de Geer på Finspång angående upplåtelse av skog till kolning mot frihet från att hålla knekt. Helt enkelt tycks dock inte samarbetet varit. I tinget 1673 och 1674 protesterade Mattes mot de Geers skogshuggning.  

Trätan med kyrkoherden har jag hittat nämnd i en beskrivning över gravstenarna i kyrkan där det sägs att gravstenen troligen tillkommit först när kyrkoherden avlidet. Där framkommer det dock inte vad osämjan berodde på. Tar man en titt i Risingebygd av Widelius så tror jag att jag hittat en del.  Där näms en Matz i Blekstorp som var sexman (ett förtroende uppdrag inom kyrkan bla innefattade uppgiften att driva in tiondet till kyrkan) 1651 fick sexmännen en rejäl åthutning för att dom inte skötte uppgiften att kräva in uppbörden som skulle avlöna organisten.  Det ledde till Matz i Blektorp av gick. Kanske fanns det mer groll i bakgrunden.  (Har inte till 100 % lyckats fasställa att Mattes o Matz är samma person. Men det finns endast en sexman på den platsen det året)

En kyrkvärdskäpp, en del av vår historia

Kyrkvärdar, nämndemän, hemmansägare, titlarna var noga med förr. Så viktiga var de att en gård till och med kunde kallas för nämndemansgården bara för att bonden på gården blev utsedd till nämndeman.

En av våra förfäder Anders Nilsson i Skäftesfall var både kyrkvärd och nämndeman. Anders var född  1781 på en gård i Hult, Risinge. Gården var frälse under Stjernvik och benämns ibland som kaptensgården.
För några år sedan fick jag av en av pappas kusiner en rörkäpp som ska ha varit Anders.
I skriften  "Och de voro tillsammans"  beskrivs käppen så här " När Anders Nilsson avgick som kyrkvärd i Risinge erhöll han en "rörkäpp" försedd med Silverknopp... Den fina kyrkvärdsstaven finns än idag bevarad på samma gård i Skäftesfall där släkten ännu lever".
På en handskriven liten lapp jag har står det att Anders av gick som kyrkvärd när han flyttade från Hult till Skäftesfall. Om jag hittat rät så flyttade familjen till Skäftesfall 1835. I vissa papper står det 1841 men vad jag hittat sä är det årtalet då Anders köpte till en gård till i Skäftesfall.

En liten kuriositet är att Anders var en av de som försökte stoppa placeringen av Risinge Nya kyrka. De boende längst ut mot glan tyckte vägen skulle allt för lång, så det skrevs skrivelse till församlingen om kyrkans placering. Det sägs att mat motsatte sig placeringen med hänvisning till att prästen skulle få långt till kyrkan från prästgården. Jag tror nog att det var sin egen res sträcka man tänkte på.  Kyrkan placering ändrades inte men Anders Nilsson fick var med i byggnadkommiten.

När släkten kom till Ingelstad

Alla släkter kommer någonstans ifrån, alla släkter har sin historia och så är det bara.

Redan som liten fick jag höra att släkten kom från Tjuttorp. En skogsby i norra delen av Risinge.  Att det var tack vare Tjuttorpesläkten  som gården i Ingelstad köpts in. Det tom pratades om att gården var en lysningspresent, ett sätt för de rika Tjuttorparna att rädda släkten rykte när dottern gifte in sig i en knektsläkten Blomberg.

Kanske är det inte bara gården som kommer från Tjuttorp, vi har även de omtalade Tjuttorpemyggorna, ni vet de där stora som bara går tre på en kappe, och då hänger benen ändå utanför.

Men nu till hur Ingelstad Östergård kom till släkten. I Tjuttorp fanns en släkt som bott där i många generationer, omväxlande hette männen Gabriel i förnamn eller Gabrielsson i efternamn. År 1805 gifter sig Sven Gabrielsson med Britta Svensdotter från Kolvetorp i Regna.

År 1822 köper Sven och Britta 1/3 av Ingelstad Östergård av handelsmannen Bechlin. Bechlin tycks inte själv varit med när affären gjordes upp, utan hans ombud Odelstjerna. Köpeskillingen var 1666 riksdaler. Samtidigt köper Brittas föräldrar 2/3 av gården. Ingen i släkten flyttar dock dit utan man arrenderar ut Ingelstad.

Så händer det som nog är bakgrunden till att det skulle vara en lysningsgåva (vilket jag inte hittat något belägg för) Sven och Brittas dotter Anna gifter sig med  Sven Blomberg 1840. Sven var av knektsläkt även om han själv inte var knekt. Sven var brukare av en av gårdarna i Viberga.  Redan efter ett par år så ordnas det till så att Sven och Anna flyttar till Ingelstad Östergård. Testamenten skrivs så att Anna ska ärva Östergården medan hennes bror Anders ska ärva gården i Tjuttorp (Anders är förfadern till Torenfeltarna i Torstorp)   Och så blir det. Anna är den som hela tiden kommer att stå för fastigheten i Ingelstad även om hennes man Sven säkert titulerades som Hemmansägare i många fall. Sven och Annas yngste son Johan Blomberg är min farfars pappa.

Historien om en soffa från Malungs finnmark.

I köket hemma hos mina föräldrar står det en brun gammal kökssoffa. Redan när man ser modellen förstår man att den inte hör hemma i Risinge, för sådana soffor har vi ej.  På ryggstödet står det med snirkliga  bokstäver Lars Mattsson och Kerstin Olsdotter. Lars var min morfars farfars pappa. Så ni som känner släkten förstår att soffan är från Malungs finnmark. Finnmarken, området mellan dalarna och Värmland, där skogarna är djupa, myrarna vidsträckta och åkerlapparna små. Ni släktingar har säkert alla hört om byarna Västra Gåstjärnsber, Östra Näsberget, liskogsåsen osv.

Lars Mattsson en man som fick uppleva många tragedier innan han lämnade Malungs finnmark för lyckan på andra sidan det stora havet. Han var född på Östra Gåstjärnsberget 1809. Han träffar sin Karin som kom från Granberget och den 7 juli 1839 gifter dom sig.  Lyckan kunde säkert blivit stor. Karin är redan gravid. Den 12 november föds ett litet barn. Men något går fel i förlossningen och Karin avlider. Det lilla barnet lyckas man hålla vid i liv i 25 dagar men så avlider även det. Några ytterligare noteringar om barnet har jag ej hittat i kyrkböckerna.

När Karin avlider får hennes ende bror Mats uppdraget att gå till "socknen" för att ordna med begravningen. Då händer nästa tragedi. Han drunknar "vådeligen" på väg till socknen förklarar kyrkboken.  På samma vecka förlorar Karins föräldrar båda sina barn, Lars förlorar sin hustru och sin svåger och man kämpar för att hålla liv i det lilla barnet.

Den 17 november begravs Karin, måndagen den 18 om aftonen begravs hennes bror. Undrar varför dom inte begravdes samtidigt? Kan det vara så att Mats dränkte sig? och att han därför begravdes om aftonen en måndag.

Lars den unge änklingen bor hos sina svärföräldrar i Granberget. Efter två år gifter han om sig med pigan Kerstin Olsdotter från Västra Gåstjärnsberg.  Där fick ni det andra namnet som finns på soffans rygg, Kerstin.

Det ny gifta paret bor hos Lars första svärföräldrar i Granberget. I april 1842 föds så deras första barn Mats Larsson, min morfars farfar. Totalt får man 6 barn varav 5 överlever barnaåren.

1857 blir så Lars åter änkling, hans Kerstin då 34 år och 8 månader avlider i rödsot. Barnen är då mellan 1 och 15 år gamla.

Efter 5 år så gifter Lars åter om sig, nu med Kerstin Larsdotter. En tid bor man tillsammans med Lars första svärföräldrar i Granberget men flyttar redan samma år till Västra Gåstjärnsberget, det som är Gåsberg för oss.

Tragedierna tycks aldrig ta slut för Lars redan året efter tredje giftermålet blir han åter änkling. Sista gången som vi vet om.

När äldsta sonen Mats gifter sig 1866 och flyttar även de till Gåsberg. Efter fyra år blir det stora förändringar i familjen. Först reser Lars son Olof till Nord Amerika. Redan samma år den 15 maj följer Lars själv och en till av sönerna efter.  Vad som hände dem i det nya landet vet vi inget om.

Kvar på Gåsberg bor sonen Mats med fru och deras enda son Lars och i deras hem fanns säkert soffan kvar.

Sonen Lars bildar familj och det föds många barn.
1908 tar Lars det stora steget att sälja Gåsberg och flyttar till Holmsta i Torstuna socken utanför Enköping.  Vi tror att det är då soffans säljs till en familj i grannbyn. På något sätt hittar långt senare min morfar Gustav soffan och köper den åter. Så nu står den i köket i Ingelstad och påminner om det som hänt Malungs finnmark innan släkten flyttade därifrån.

Några av Lars ättlingar med familjer.

Nisbeth, Wrangel, Montgomery - Fint folk i husförhören

Sida efter sida, rad efter rad, hemmansägare, brukare, drängar och pigor. Är du släkt forskare så känner du igen dig. Kyrkböckernas hemligheter är inte alltid lätta  att tyda. Igår satt jag och letade efter en förfaders Anders Nilsson i Hult. De tidigaste kyrkböckerna för Risinge jag hittat är från 1780- talet  och där borde Anders finnas med. Så helt plötsligt var jag inne på Ingelstad, där dök så namnen Fredrik Wilhelm Nisbeth f 1727 och 

hans hustru Charlotta Wilhelmina Wrangel av Fall född 1743 upp.

Tänk vilka personer som bodde i Ingelstad på 1780 talet, när jag ser på övriga gårdar i Ingelstad så kommer jag fram till att det måste det vara Västergården fin folket bodde i.

 Gården som sedan kyrkoherde Mattias Stenhammar ägde och bebodde.

Fredrik Wilhelm hade varit militär, gått från Sergant, sekundfänrik och slutat med 

löjtnants avsked 1778. På 1750 talet var han med och stred i Pommern och blev där fången och kvarhållen under flera år.  När paret flyttade till Ingelstad vet jag ännu inte, efter 1750 men före 1785. Det senaste årtalet gifter sig ena dottern på Ingelstad så då bodde dom i Ingelstad.  1797 avlider Fredrik Wilhelm och då bor man i Norrköping. Kanske var det Nisbeth som sålde till Stenhammar.

Så fortsatte jag mitt letande efter min egen förfader Anders Nilsson, Så hittar jag Hult i kyrkboken. Vad dyker då upp om inte ännu en Nisbeth. Gustaf Nisbeth född 1731, lillebror till Fredrik Wilhelm. 

Även Gustaf var militär men med titeln kapten. Denna var gift med en Montgomery.  Kan bara konstatera att det duggade tätt med adelssköldarna i byarna i slutet av 1700- talet. Kan det vara så att de Geer behövde sälja mark och de hemkomna militärerna hade pengar 

och behövde någonstans att bo? Jag bara gissar. 

Så till min egen förfader Anders Nilsson. Jo, jag hittade honom och hans föräldrar. Med tiden flyttade Anders med sin familj från hult till Skäftesfall. Hans ena dotter härstammar min farfar ifrån via sin mamma hans andra dotter min farmor via sin pappa.

Gerda gifter sig.

När man ser på en släkts historia så dyker vigslarna upp som viktiga milstolpar i släktens historia.  I Blombergs släktens historia är 5 mars 1927 ett sådant datum. Då gifters sig min farfars syster, GERDA Elvira  med sin Axel VALLENTIN  (Valle)Gustafsson. Om jag har rätt i mina papper var båda födda 1896.  Vigselförrättare var församlingens komminister KG Widelius. 1927 var sista året som han tjänstgjorde i Risinge innan han flyttade vidare, men Widelius återkom även efter dess och förrättade många vigslar. Gerda och Valles vigsel hölls troligtvis på Margareta skolan i Norrköping, En plats som var vanlig för frikyrkofolket att vara på vid sina festligheter. På bilden nedan ser ni hela gästerna samlade, släkt och vänner från när o fjärran. 

1. GERDA Elvira Gustafsson f Blomberg, från Ingelstad Östergård 2.Axel VALLENTIN Gustafsso. Skärvinge. 3. Kristina Blomberg f Nilsson.Brudens ingifta faster. Ingelstad Östergård. 4 Sven-August Blomberg. Brudens farbror.Ingelstad Östergård. 5. Johan Blomberg. Brudens far.Ingelstad Östergård. 6. Johanna Blomberg, f Andersdotter. Brudens mor.Ingelstad Östergård. 7.Alma Gustafsson.Brudgummens mor. Bjärka. 8. Axel W Gustafsson. Brudgummens far. Bjärka. 9. Hedda Malmqvist. Faster till brudgummen. Norrköping. 10. Fabrikör Malmqvist Gift med nr. 9 Han var dräng eller anställd på Kulla, Ekeby, när han gifte sig med Hedda, inte så populärt.Blev sedan hattfabrikör i Norrköping ”STRÅHATTEN”. 11. Ivar Blomberg Brudens bror (min farfar). Ingelstad Östergård. 12 Tärna till Ivar Blomberg ? 13. Hugo Värnmo Vän till Valle. Blivande pastor . 14. Ingeborg Blomberg. Brudens syster(senare gift med Freij i Finspång) 15. Karl-Erik Yderfors. Systerson till brudgummen, son till 63. Finspång( Namnet Yderfors var troligen inte taget så här tidigt) 16. Maj Yderfors Valles systerdotter, dotter till 63 Finspång. 17 Lisa Gustafsson Syster till brudgummen Bjärka, Ljung. 18. Martin Holmberg Vän till Valle. Pastor, på slutet 

stor i Immanuelskyrkan i Stockholm. 19. ??? . 20. Agnes i Loviseberg troligen Danielsson Vän till bruden Loviseberg Ö Eneby (gränsar till Kolstad) 21.???. 22.?? 23?? 24… Sandin, gift med nr.25 Dog tidigt, lämna fru o barn .25. Rut Sandin Kusin till brudgummen, dotter till hattfabrikören Norrköping 26 . ??? 27??28. 29. 30. 31. 32 . 33. 34. 35. Karin Gustafsson. Syster till brudgummen (hushållade hos Ivar Blomberg en tid). 36. 37 .38 K G Widelius. Kominister . Risinge församling .39. 40. Hildur Blomberg. (Monica Remnings pappas, moster)Kusin till bruden Ingelstad Mellangård. 41. 42. Elsa Gusafsson. Svägerska till brudgummen. 43. Elias Gusafsson Bror till brudgummen Bjärka. 44. Sven Blomberg Kusin med bruden. Ingelstad Mellangård. 45. 46. 47. 48 .Betty blomberg ?. Kusin till bruden Gift med 52.. 49. Linnéa Karlsson Gift med nr. 50. Ölstad Missionshus. 50. William Karlsson. Pastor i Risinge. Ölstad Missionshus. 51. Barnmorskan fröken Börjesson (någon som vet ett förnamn?). 52. Anton Andersson ?. (Sven-Erik Anderssons pappa)Gift med en kusin till bruden nr 48. Hult. 53. 54. 55. Hanna Gustavsson. Föreståndare för barnhemmet. Ingelstad Barnhemmet. 56 Ruth Karlsson i köp Vän till brudparet. (faster till Gun Moberg) 57. 58.Valda Gustafsson. Syster till brudgummen 59. 60 lisa karlsson ????syster till 56.Vän till brudparet (osäkert). 61. 62 . 63Rut Andersson f. Gustafsson Syster till brudgummen, gift med nr. 64. 64. Alex Andersson Gift med brudgummens syster. Finspång (Johan Yderfors farfar, mannen som skänkte klippestorpsgården till Hembygdsföreningen) 65

Gerda o Valle var första tiden Arrendatorer i Skärvinge innan flytten gick till Rörstorp, en gård som tidigare ägts av Gerdas faster och farbror. Men somGErdas pappa Johan sedan köpt.  Efter en tid i Rörstorp flyttar Gerda och Valle med familj till Vikbolandet

Fredahlstugan i Skärvinge pyntad  inför Gerda o Valles bröllop. På bilden är det dock inte brudparet utan pastor Holmberg utklädd till brud och Gerdas syster Ingeborg utklädd till Brudgum.

Pehr Hörbergs dödsdag idag

Denna duktiga konstnär som säkert vi alla hört talas om och fascinerats av.  Pehr Hörberg född i Virestad socken 1746 31 januar. 1816  24 januari avled han. En kort samman fattning av ett långt liv.

Berättelserna om honom är många, vilka är sanna är svårt att veta. Att han växten upp under enkla förhållanden är säkert. Att han gjorde en form av klass resa från soldattorpet i Småland  in i de fina salongerna likaså.

Mest känd är Pehr för målandet av altartavlor. Totalt 87 stycken hann det bli under hans liv, för att nämna några, Risinge Nya kyrka, Regna kyrka, Hedvigskyrka Norrköping, Häradshammar, Östra Husby osv.
Vi i Risinge förknippar honom som Risnge bo och det blev han tack vare kontakter med de Geers på Finspång. Han flyttar med sin familj från Småland till Olstorp. På huset i Olstrorp sitter en minnestavla över honom. På kyrkogården vid gamla kyrkan finns en minnessten rest över hans minne.  Pengar till stenen samlades in bla genom annonsering i de större tidningarna.  Idag kl 13.00 kommer en krans att läggas ner vid stenen för att hedra hans minne.

Tvartorps Bengt - släkt med skam själv

Huvudgården på Tvartorp. Enligt sägen ska Bengt hängt sig i Stallet.

Alla släktforskare hittar för eller senare en förfader med mörkt förflutet.  Jag har hittat Tvartorps Bengt. Kopplingen till honom har vi Blombergare via Tjuttorpesläkten. 

Det finns flera sägner och berättelser om Bengt, vilket som är sant är svårt att veta. Det sägs att Bengt var son till Skam själv. Hans mor födde tvillingar, den ena var luden och den andra var Bengt. Den ludne kastade hon direkt i elden medan Bengt fick leva. Då stack en gubbe in huvet i stugan och sa "nu brände du allt den likste" . Bengt föddes 1595.  Bengt växte upp till en riktig usling,  

Runt 1610-15 skulle Bengt flytta till Tvartorp. Han fick då inte passera genom Tjuttorps by utan fick bryta egen väg. En väg som än idag kallas skamsväg. Finns även en plats som kallas för skams trädgård. 

Vad gjorde Bengt för otyg. Elak va han givetvis,stal boskap av grannar. flyttade gränsstenar, tom mord förekommer. Det berättas om en man som Bengt slog ihjäl och gömde i en mila.  

Det sägs att Bengt hängde sig 1665. Men även efter det fortsatte Bengt att ställa till det för sin omgivning. Berättelserna är lite olika en säger att han begravdes vid kyrkan men att han vägrade att ligga still så man fick ta hem liket igen. En berättelse berättar om ett kärr där han grävdes ner men även där hade Bengt svårt att ligga still så man tillslut fick slå en påle genom kistan för att få lugn. 

Vad som är sant är svårt att veta, sanningen är dock att han levt och  att mycket hände runt om kring honom.

(Bilden och mycket av uppgifterna har jag hämtat från boken om Tvartorp)

Farbror Sven-August

Sven-August Blomberg

Det finns personer som man aldrig har träffat men som man ändå hört talas om under alla år.
 Farbror Sven-August är en sån person. Sven-August var min farfars farbror, nummer två i en syskonskara på 4. Han föddes 1843 på Ingelstad Östergård. Den första i släkten som föddes på den gården.
Stora syster Anna-Catharina var född 1841 men då bodde familjen på Viberga.

År 1884 gifter han sig med sin Kristina. Sven-August och Krisitna får aldrig några egna barn. Dom bor kvar på gården i Ingelstad och Sven-August tituleras Hemmansägare,  och det stämmer. 1/4 av gården är Sven-August medan resten av gården ägs av hans lillebror Johan. Sven-August o Kristin bodde i ett hus som låg mellan det hus som mina föräldrar nu bor i och landsvägen. Ett hus som från början var mangårdsbyggnad till en av mellangårdarna.
Det sägs att Sven-August var musikalisk och var med i klockare Hallbergs orkester. Säkert var kunde han och hans bror även hitta på hyss ibland. Det berättas om ett fint bröllop i Risinge kyrkan där den eleganta vagnen som väntade på brudparet på något konstigt sätt hade förlorat sina hjul innan avfärden. Ryktet säger att det var Blombergs grabbarnas hyss.

År 1930 avlider både Sven-August och Kristin. Min farfar får 100 kronor för att ta hand om skötseln av graven och det gör vi fortfarande efter 85 år. Ibland räcker pengarna länge. Huset som Sven-August bodde i hade min farfar Ivar köpt några år innan. Nu när både farbror och faster var döda säljer Ivar huset och det monteras ner och flyttas till Butbro där det fortfarande lär stå.  På inventarierna ska det varit auktion, På auktionen såldes bla en stor kista
som nu står i hallen på Hembygdsgården.

Troligen Sven-August hus

Ängenäs- Gården längst ut

Ängenäs - gården längst ut, kan man beskriva det så?  Kanske rätt kanske fel. Gården Ängenäs låg på en udde som gick ut i Glan. Ni kan säkert skymta platsen från Svärtinge sidan.  En gård med mycket myter och berättelser om.

Ängenäs

En berättelse om platsen är om hövdingen på Ängenäs som blev osams med hövdingen på Ringstaholm. Ja ni hör att det är en gammal berättelse. Den ska ha utspelat sig innan Sverige blev ett konungarike, utan styrdes av lokala hövdingar.  Längst ut på Ängenäs bodde en av dessa hövdingar i en ståtlig bostad. På andra sidan glan fanns en annan hövding och dessa två var inte bästa kompisar precis. Ringstad hövdingen tillät inte Ängnäs hövdingen att passera ut i bråviken utan "vår hövding" fick hålla sig i sitt eget innanhav Glan.  Så en mörk natt har Ängenäs hövdingen kommit på en lösning. Han gör en flotte som han tänder ett stort bål på och som han sedan skickar ut på glan. Flotten flyter sakta iväg i mörka natten och när den når sjöns andra sida så bränner elden ner borgen Ringstadholm.
En bra berättelse som troligen inte är sann.

Kommer vi in i nyare tid så ägdes Ängenäs under 1800 talet bla av Stenhammars. Senare köper Ekelundarna in gården (gränsar till Ysunda) En av bröderna Ekelund säljer på 1900 talet ängenäs till skogsbolaget Fiskeby. Det är Fiskeby som låter bränna ner gården och plantera igen den mesta åkern som hörde till gården. 

Rester av Ängenäs ladugård troligen 2013

Nybygget inte längre så nytt

Torparslit och odlar möda. Mycket hårt arbete döljer sig i mörka skogen. Torpen har varit många i vår byggd men dess historia är sällan så lång. De flesta torpen växte upp som svampar ur skogen under 1800 talets början men redan efter lagaskifte under andra halvan var 1800 talet började många försvinna, men spåren finns kvar. På bilden syns en "lada" som finns i Ängenässkogen. I dess närheten har torpet Nybygget funnits. Första gången jag besökte platsen var vid en torpvandring. Sedan försökte jag under flera år hitta dit igen. Tillslut fick det bli lantmäteriets kartor som hjälp medel. Kartor från olika tidsepoker. De äldsta med byggnader och odlad mark. Nästa med endast odlad mark, tydliga diken. Så den sista kartan endast dikena med på kartan som endast visar skog förövrigt.

Joseph Olsson Blomberg är en av de som bott i torpet. Han var född på trumslagarbostället Viberga (Hans bror är en av mina förfäder). Efter ett liv som dräng och torpare avlider Joseph 1829 på Nybygget. Boet består bla av 1/2 stut, en ko, en kalv och ett får. Kan inte annat än fundera på vem som ägde andra halvan av stuten?
Hustrun Kerstin (Cristina) lever vidare i torpet till 1834 då även hon får sluta sina dagar. Minst 7 barn hade hon fött, en del uppnådde vuxenålder andra inte.
När torpet blev öde vet jag inte ännu, kanske du vet?

Perssons döttrar

Familjen Persson Ingelstad Mellangård

Har du någon gång suttit på en kökssoffa hemma hos en gammal tant, dinglande med benen eftersom man inte riktig når ner till golvet, drickande hemkokt körsbärssaft blandad i glaset?  

Det har jag gjort när jag var lite, hemma hos Margit Karlsson i granngården. Margit var en genomsnäll gammal tant som alltid var tacksam och alltid bjöd på saft. 

Även gamla tanter har en gång varit unga, så också Margit, Perssons äldsta dotter. 

Familjen Persson flyttade till en av mellangårdarna i Ingelstad 1921, då kom familjen från Hällestad. Det finns säkert många anledningar till att familjen flyttade till Ingelstad, en anledning sägs vara att "Persson" tyckte att hans tre döttrar behövde få bo lite mer centralt. Döttrarna hette Margit, Gulli och Iris.  Och visst måste upplevts centralt att flytta till Ingelstad.

Margit berättade vid något tillfälle att korna kom med tåget från Hällestad. Margit och någon av systrarna fick leda dem från station i Finspång till Ingelstad. 

Säkert inte helt lätt för två tjejer i yngre tonåren.

Det sägs att flickornas pappa "Persson" var en driftig man och han säkert hade lyckats väl som lantbrukare om han fått leva längre.  När familjen flyttade till Ingelstad började han direkt renovera och bygga nytt. ladugården byggdes ny, flyglar och mangårdsbyggnaden renoverades.  Persson var en sträng man som ingen sa emot. Det har berättas om ett tillfälle vid tröskningen när middagstiden passerades, folket började bli hungriga, i huset var maten klar, men ingen vågade fråga Persson om det inte var dags för middagsrast. Tillslut visade det sig att "Perssons" klocka hade stannat. 

Tyvärr blev inte Persson så gammal. i lutet av 20 talet eller i början av 30 talet avlider han och änkan och de tre döttrarna blir själva på gården. Det ordnas så att en kusin till döttrarna flyttar dit och hjälper till på gården i väntan på döttrarna ska gifta sig. Om Gulli eller Iris är den som gifter sig först vet jag inte. Margit berättade en gång om Gullis giftermål.  Gulli sällskapade med Josef ÖSterberg och man visste att dom höll på och ställde i ordning på Lindenäs. Så en dag kom Gulli inte hem på kvällen. - då förstod vi att hon hade gift sig berättade Margit.  Iris gifte sig med Robert, jag tror att han var en av "Skränslunds pojkarna" Iris och Robert började bruka mellangården i Ingelstad. 

Så kom David Karlsson in i bilden och gifter sig med Margit.  Robert och Iris flyttar då från Ingelstad eftersom Margit var äldst och  den som skulle ta över gården.  Margit o David brukade gården i flera omgångar men valde även att periodvis arrendera ut den.  

1957 säljer David o Margit gården ( inte bostadshusen) till min farfar Ivar.  

På 1990- talet säljer Margit o Davids dotter Sylvia bostadshuset till min bror och svägerska. 

Margit, Gulli och Iris Persson sittande på Rundeln vid Mellangården.
Observera att mellangårdens gamla ladugård syns i bakgrunden