Dagen börjar i grått....

Vaknar tidigt och hör regnet smattra mot rutan. Jag vill inte att det ska regna idag! Stänger av väckarklockan några gånger, tillslut hörs inte regnet längre. Jag går upp och öppnar ytterdörren lite på glänt. Det regnar inte men är grått och blött. Stänger snabbt dörren och gömmer mig i köket.

Till frukost blir det en trädgårdstidning som jag bara bläddrat i tidigare. Dagen blir kanske lite ljusare av det.
Fastnar för Viveka Ljungströms krönika RÄDDA JÄTTARNA!  En sund reflektion om stora träd som hon älskar. Att plantera Kastanj, Lind, Valnöt på en tomt på 700 kvm  är egentligen idiotiskt.  Men om man tycker om dom! Ja då är det ju helt rätt att planera. Om femtio år funkar det ju inte, men vad vet vi om det. Gör som Viveka plantera nu och njut av dagen.
Vill sluta med att citera Viveka: Låt oss resa oss i protest mot diskrimineringen av stora träd. Även en jätte måste få en chans.

Dagen känns redan lite ljusare, solen kommer nog även idag!

1.Vildhjärna från Skäftesfall blev Mästare vid Bergianska.

Det finna personer som väcker nyfikenhet. Människor som lyckats med det som verkar omöjligt. Anders Lundström som i slutet av 1700-talet växte upp i byn Skäftesfall är en sådan person. Från enkla förhållanden lyckas han tas sig till Stockholm och bli chef för Bergianska trädgården. Jag kommer under ett antal lördagar ha en liten följetong om Anders liv och vad han betytt för svensk trädgårdsnäring.  Grunden till inläggen är den artikel som jag skrev i Risinge hembygdsförenings årsskrift 2007. Men jag kommer komplettera med mer material.

bild från en av våra utställningar om A. Lundström

Anders Lundström gossen från Skäftesfall som blev Mästare  vid Bergianska trädgården.

Även ur en liten stuga kan en stor man träda fram lär Carl von Linné sagt en gång med hänsyftning på sig själv. Beskrivningen passar även väldigt bra in på Anders Lundström. Han växte upp i en liten stuga i Skäftesfall i Risinge socken.  Under 1800-talet kom han att betyda mycket för svensk trädgårdsnäring och dess uveckling.

Anders föddes den 18 februari 1781 i Skäftesfall där föräldrarna Sven Jonsson och Britta Jonsdotter hade en liten gård på en sextondels mantal. I vissa fall har det sagt att Anders var torparson men stället hade faktiskt gårdstatus.  För er som är bevandrade idagens skäftesfall kan jag nämna att det är den gården som nu ofta kallas för Linnés. Den benämningen har dock inget med Anders Lundström att göra utan har en betydligt senare historia.

Anders fick naturligtvis efternamnet Svensson eftersom pappan hette Sven. Livet i Skäftesfall var nog ofta knapert för det var många i familjen och gården var liten. Skolgång var inte att tänka på för Anders. Anders äldre bror kunde dock skriva och läsa, han uppmuntrade Anders till att också lära sig. En söndag när föräldrarna var i  Risinge kyrka blandade han till eget ”bläck” av skorstenssot och efterlank. Till skrivdon täljde han en björkvist. Anders började öva på att skriva bokstäver som fanns i ABC boken. Strax tyckte han dock att det var tråkigt att bara skriva bokstäver utan ville prova på hela meningar, så han skrev – Gomma vill taga våra ägor, men det bliver trätor av.

Vad markträtorna handlade om får ni läsa nästa lördag.

Från brunt till grönt

Från brunt till grönt kan man beskriva årets trädgårdsprojekt.

 Jag har kanske redan nämnt växthus skelettet som i år fått grönska. Från att varit något som gett mig dåligt samvete har det  i år blivit något av en oas.  Under flera år har jag gått och blänkt på det och tänkt att jag borde göra en grund, sätta i glas osv.

Vid ett kyrkkaffe kom det fram att en bekant också hade en växthusstomme som bara stod. Det hela ledde till att vi utmanade varandra att göra något åt vår växthus.
  Hur det gått med Ewas växthus vet jag inte. Men jag är riktigt nöjd med mitt, förutom att solrosorna blev alldeles för höga.
Honungsrosen har inte blommat men skotten har i alla fall blivit ca 1,5 meter. Clematisen räcker till nocken och blommar villigt.

Jag har satt dit ett bord av en gammal symaskin, en sliten grythyttan stol. Planterat taklök i några konservburkar.
Det var i år, nästa år ska bli ännu bättre........

Höstkänsla

En dag är sommar nästa dag är det höst.
Så känns det när man sticker näsan utanför dörren. Med lite tur blir det en sommardag idag.

På samma sätt som vädret har svårt att bestämma sig så har min olvonbuske det.  På sommaren brukar den ha ett friskt grönt bladverk för att till hösten byta färg till mörkröd.

I år har den svårt att bestämma sig. Halva busken är röd halva busken är grön. Vad det kan beror på har jag ingen aning om. Men dekorativt är det.

Bulbiller vägen till nya liljor.

Brandgulaliljor vid berghällen.

I torpträdgården är brandgulaliljor, eller som många säger brandliljor ett måste.
 Orangea kämpar  som vägra att ge sig och som dyker upp där man minst anar. 
Hos mig växer de flesta i ner kant på en berghäll.
 I början på sommaren blommar dom som bäst. Det viktigaste för brandliljorna är att det inte är för blött om fötterna. Dom trivs i sol till halvskugga.

Bullbiller på Brandlilja

En ny lilja på väg.

Något som är lite kul med de brandgula- liljorna är att dom kan förökas med bulbiller. Ett slags groddknoppar som växer fram i vecket mellan blad och stam. Låt de små knölarna ramla ner i jorden eller så dem på lämplig plats. Efter några år så har du nya liljor.




Brandllija=Brandgullija