Känns så avlägset

Idag känns smultronblommorna långt borta. Återigen öser regnet ner och mörker råder.
Det är bara att bita ihop drömma sig bort med hjälp av trädgårdstidningar och böcker, så ska ni se att snart så kommer våren och sommaren med nya smultronblom.

Också en trädgård

Visst är kyrkogården också en trädgård. En trädgård och ett vilorum både för döda och levande.
Kyrkogården är en plats att stilla vandra på, att minnas de som gått före, att läsa bygdens historia genom titlar och gårdsnamn. Bilderna kommer från S:t Maria kyrkogård i Risinge. Läs texten på nedre delen av gravstenen. Donator i Risinge församling. Vad donerade Karl Vilhelm? 
Karl bodde i Skrikhult utan egen familj. Han  hade en önskan om att bli ihågkommen efter sin död så han odlade grönsaker och blommor i Skrikhult och sålde. Pengarna som kom in donerade han till Risinge församling. (källa, nuvarande ägare till Skrikhult)  En gravsten med anknytning till trädgårdsodling.

Boktips: Härliga höst

När jag nu på morgonen tömde postlådan, så låg där ett bokpaket. Tyligen hade jag igår glömt att ta in vad brevbäraren lämnat. Paketet var kallt och när jag öppnade det så var boken full av frostiga bilder.
Boken heter Härliga höst och bjuder på sprakande bilder och goda råd om hösten i trädgården.
Jag har ännu bara bläddrat i den, men den verkar bra. Vill dela några rader med er

Hösten är en härlig tid. Livet går i något lugnare tempo. 

Naturen lika så. Även trädgården tar lite långsammare steg. 

Ogräsen är inte så ettriga, många av måstena är 

avklarade.............

Boken heter Härliga höst och är skriven av susanna Widhlund och Lina Karna kippel

Pionernas tid är nu

"Mary Ohlsson"

 Pionernas tid är nu. Ja inte blomningstid men tid att flytta och dela. Det finns givetvis olika råd om flyttning och delning och man kan ju alltid chansa.
Det vanligaste rådet är dock att flytta dem på hösten från mitten av september till mitten av oktober, idag med andra ord.
Andra säger att det går bra att flytta på våren innan plantorna börjar grönska.
Jag kan erkänna minn finaste pion är flyttad när tom blomknopparna hade börjat visa sig.

 Vid flytt av pioner är dock det viktigaste att inte plantera dem för djupt. De köttiga rötterna ska
ligga precis under jord nivån.   Placeringen ska var ljus eller lite lätt vandrande skugga.     Jorden får gärna vara rätt "kraftig" men platsen får absolut inte ha stående vatten.  En blandning av mulljord och lite lera bör bli perfekt. Planterings avståndet bör vara minst 50 cm.  Även om rötterna ska sitta ytligt gräv djupt så att jorden blir luckrat.  Om du delar på plantorna undvik att lämna stora öppna sår på rötterna eftersom det blir perfekta ingångs vägar för röta.

I min trädgård finns tre olika pionsorter, Jag saknar namn på dem utan kallar dem efter dem jag fått dem av.

"Maja Zetterberg"

"Berit o Stellan Einarsson"

"Berit o Stellan Einarsson"

Trädgårdsarkitektens son ritade Risinge Hembygdsgård

Vill man hitta en koppling så går det oftast.  Så visst kan vi hitta en koppling mellan trädgårdsarkitekten Emma Lundberg och Risinge Hembygdsgård.

Emma var född 1869 i Skåne och avled 1953 i Stockholm. Under första halvan av 1900-talet var Emma den mest tongivande arkitekten i den svenska trädgården. Mycket av sina trädgårdsideer hämtade hon från sitt barndomsskåne eller från den Engelska "Arts and Crafts" rörelsen.
Byggnads arkitekter lever oftare kvar i våra minnen än trädgårdsarkitekter. Men en del av er har säkert hört talas om Emma, en del av er har säkert även besökt den trädgård som återanlades vid Millesgården efter hennes ideal. Trädgården går under namnet  "Emma Lundberg Trädgården"

Så till kopplingen till Risinge, sonen Erik Lundberg född 1895. Erik är arkitekten bakom hembygdsgården. Ett enligt mig mycket lyckat uppdrag. Annars är mycket av Eriks utförda uppdrag i dag omdiskuterade. Lundberg har bla medverkat vid över 100 kyrkorestaureingar i landet. Ett föredrag jag hörde under året var titeln Hembygdsvän eller kyrkoförstörare. Den titeln säger en hel del.

 I vårt närområde deltog han bla vid renoveringen av Hällestad kyrka. Erik är mannen bakom elementen halvägs upp på väggen delvis döljda av de enligt mig hemska spaljéerna.
Förutom byggnaders arkitekt var Erik även verksam som trädgårdsarkitekt enligt Wikipedia.

Utan att gå in på det kan nämnas att en av Eriks systrar var konstnärlig ledare i Märta Måås Fjetterströms textil atelje.