En kyrkvärdskäpp, en del av vår historia

Kyrkvärdar, nämndemän, hemmansägare, titlarna var noga med förr. Så viktiga var de att en gård till och med kunde kallas för nämndemansgården bara för att bonden på gården blev utsedd till nämndeman.

En av våra förfäder Anders Nilsson i Skäftesfall var både kyrkvärd och nämndeman. Anders var född  1781 på en gård i Hult, Risinge. Gården var frälse under Stjernvik och benämns ibland som kaptensgården.
För några år sedan fick jag av en av pappas kusiner en rörkäpp som ska ha varit Anders.
I skriften  "Och de voro tillsammans"  beskrivs käppen så här " När Anders Nilsson avgick som kyrkvärd i Risinge erhöll han en "rörkäpp" försedd med Silverknopp... Den fina kyrkvärdsstaven finns än idag bevarad på samma gård i Skäftesfall där släkten ännu lever".
På en handskriven liten lapp jag har står det att Anders av gick som kyrkvärd när han flyttade från Hult till Skäftesfall. Om jag hittat rät så flyttade familjen till Skäftesfall 1835. I vissa papper står det 1841 men vad jag hittat sä är det årtalet då Anders köpte till en gård till i Skäftesfall.

En liten kuriositet är att Anders var en av de som försökte stoppa placeringen av Risinge Nya kyrka. De boende längst ut mot glan tyckte vägen skulle allt för lång, så det skrevs skrivelse till församlingen om kyrkans placering. Det sägs att mat motsatte sig placeringen med hänvisning till att prästen skulle få långt till kyrkan från prästgården. Jag tror nog att det var sin egen res sträcka man tänkte på.  Kyrkan placering ändrades inte men Anders Nilsson fick var med i byggnadkommiten.

Gerda gifter sig.

När man ser på en släkts historia så dyker vigslarna upp som viktiga milstolpar i släktens historia.  I Blombergs släktens historia är 5 mars 1927 ett sådant datum. Då gifters sig min farfars syster, GERDA Elvira  med sin Axel VALLENTIN  (Valle)Gustafsson. Om jag har rätt i mina papper var båda födda 1896.  Vigselförrättare var församlingens komminister KG Widelius. 1927 var sista året som han tjänstgjorde i Risinge innan han flyttade vidare, men Widelius återkom även efter dess och förrättade många vigslar. Gerda och Valles vigsel hölls troligtvis på Margareta skolan i Norrköping, En plats som var vanlig för frikyrkofolket att vara på vid sina festligheter. På bilden nedan ser ni hela gästerna samlade, släkt och vänner från när o fjärran. 

1. GERDA Elvira Gustafsson f Blomberg, från Ingelstad Östergård 2.Axel VALLENTIN Gustafsso. Skärvinge. 3. Kristina Blomberg f Nilsson.Brudens ingifta faster. Ingelstad Östergård. 4 Sven-August Blomberg. Brudens farbror.Ingelstad Östergård. 5. Johan Blomberg. Brudens far.Ingelstad Östergård. 6. Johanna Blomberg, f Andersdotter. Brudens mor.Ingelstad Östergård. 7.Alma Gustafsson.Brudgummens mor. Bjärka. 8. Axel W Gustafsson. Brudgummens far. Bjärka. 9. Hedda Malmqvist. Faster till brudgummen. Norrköping. 10. Fabrikör Malmqvist Gift med nr. 9 Han var dräng eller anställd på Kulla, Ekeby, när han gifte sig med Hedda, inte så populärt.Blev sedan hattfabrikör i Norrköping ”STRÅHATTEN”. 11. Ivar Blomberg Brudens bror (min farfar). Ingelstad Östergård. 12 Tärna till Ivar Blomberg ? 13. Hugo Värnmo Vän till Valle. Blivande pastor . 14. Ingeborg Blomberg. Brudens syster(senare gift med Freij i Finspång) 15. Karl-Erik Yderfors. Systerson till brudgummen, son till 63. Finspång( Namnet Yderfors var troligen inte taget så här tidigt) 16. Maj Yderfors Valles systerdotter, dotter till 63 Finspång. 17 Lisa Gustafsson Syster till brudgummen Bjärka, Ljung. 18. Martin Holmberg Vän till Valle. Pastor, på slutet 

stor i Immanuelskyrkan i Stockholm. 19. ??? . 20. Agnes i Loviseberg troligen Danielsson Vän till bruden Loviseberg Ö Eneby (gränsar till Kolstad) 21.???. 22.?? 23?? 24… Sandin, gift med nr.25 Dog tidigt, lämna fru o barn .25. Rut Sandin Kusin till brudgummen, dotter till hattfabrikören Norrköping 26 . ??? 27??28. 29. 30. 31. 32 . 33. 34. 35. Karin Gustafsson. Syster till brudgummen (hushållade hos Ivar Blomberg en tid). 36. 37 .38 K G Widelius. Kominister . Risinge församling .39. 40. Hildur Blomberg. (Monica Remnings pappas, moster)Kusin till bruden Ingelstad Mellangård. 41. 42. Elsa Gusafsson. Svägerska till brudgummen. 43. Elias Gusafsson Bror till brudgummen Bjärka. 44. Sven Blomberg Kusin med bruden. Ingelstad Mellangård. 45. 46. 47. 48 .Betty blomberg ?. Kusin till bruden Gift med 52.. 49. Linnéa Karlsson Gift med nr. 50. Ölstad Missionshus. 50. William Karlsson. Pastor i Risinge. Ölstad Missionshus. 51. Barnmorskan fröken Börjesson (någon som vet ett förnamn?). 52. Anton Andersson ?. (Sven-Erik Anderssons pappa)Gift med en kusin till bruden nr 48. Hult. 53. 54. 55. Hanna Gustavsson. Föreståndare för barnhemmet. Ingelstad Barnhemmet. 56 Ruth Karlsson i köp Vän till brudparet. (faster till Gun Moberg) 57. 58.Valda Gustafsson. Syster till brudgummen 59. 60 lisa karlsson ????syster till 56.Vän till brudparet (osäkert). 61. 62 . 63Rut Andersson f. Gustafsson Syster till brudgummen, gift med nr. 64. 64. Alex Andersson Gift med brudgummens syster. Finspång (Johan Yderfors farfar, mannen som skänkte klippestorpsgården till Hembygdsföreningen) 65

Gerda o Valle var första tiden Arrendatorer i Skärvinge innan flytten gick till Rörstorp, en gård som tidigare ägts av Gerdas faster och farbror. Men somGErdas pappa Johan sedan köpt.  Efter en tid i Rörstorp flyttar Gerda och Valle med familj till Vikbolandet

Fredahlstugan i Skärvinge pyntad  inför Gerda o Valles bröllop. På bilden är det dock inte brudparet utan pastor Holmberg utklädd till brud och Gerdas syster Ingeborg utklädd till Brudgum.

Pehr Hörbergs dödsdag idag

Denna duktiga konstnär som säkert vi alla hört talas om och fascinerats av.  Pehr Hörberg född i Virestad socken 1746 31 januar. 1816  24 januari avled han. En kort samman fattning av ett långt liv.

Berättelserna om honom är många, vilka är sanna är svårt att veta. Att han växten upp under enkla förhållanden är säkert. Att han gjorde en form av klass resa från soldattorpet i Småland  in i de fina salongerna likaså.

Mest känd är Pehr för målandet av altartavlor. Totalt 87 stycken hann det bli under hans liv, för att nämna några, Risinge Nya kyrka, Regna kyrka, Hedvigskyrka Norrköping, Häradshammar, Östra Husby osv.
Vi i Risinge förknippar honom som Risnge bo och det blev han tack vare kontakter med de Geers på Finspång. Han flyttar med sin familj från Småland till Olstorp. På huset i Olstrorp sitter en minnestavla över honom. På kyrkogården vid gamla kyrkan finns en minnessten rest över hans minne.  Pengar till stenen samlades in bla genom annonsering i de större tidningarna.  Idag kl 13.00 kommer en krans att läggas ner vid stenen för att hedra hans minne.

Tvartorps Bengt - släkt med skam själv

Huvudgården på Tvartorp. Enligt sägen ska Bengt hängt sig i Stallet.

Alla släktforskare hittar för eller senare en förfader med mörkt förflutet.  Jag har hittat Tvartorps Bengt. Kopplingen till honom har vi Blombergare via Tjuttorpesläkten. 

Det finns flera sägner och berättelser om Bengt, vilket som är sant är svårt att veta. Det sägs att Bengt var son till Skam själv. Hans mor födde tvillingar, den ena var luden och den andra var Bengt. Den ludne kastade hon direkt i elden medan Bengt fick leva. Då stack en gubbe in huvet i stugan och sa "nu brände du allt den likste" . Bengt föddes 1595.  Bengt växte upp till en riktig usling,  

Runt 1610-15 skulle Bengt flytta till Tvartorp. Han fick då inte passera genom Tjuttorps by utan fick bryta egen väg. En väg som än idag kallas skamsväg. Finns även en plats som kallas för skams trädgård. 

Vad gjorde Bengt för otyg. Elak va han givetvis,stal boskap av grannar. flyttade gränsstenar, tom mord förekommer. Det berättas om en man som Bengt slog ihjäl och gömde i en mila.  

Det sägs att Bengt hängde sig 1665. Men även efter det fortsatte Bengt att ställa till det för sin omgivning. Berättelserna är lite olika en säger att han begravdes vid kyrkan men att han vägrade att ligga still så man fick ta hem liket igen. En berättelse berättar om ett kärr där han grävdes ner men även där hade Bengt svårt att ligga still så man tillslut fick slå en påle genom kistan för att få lugn. 

Vad som är sant är svårt att veta, sanningen är dock att han levt och  att mycket hände runt om kring honom.

(Bilden och mycket av uppgifterna har jag hämtat från boken om Tvartorp)

Farbror Sven-August

Sven-August Blomberg

Det finns personer som man aldrig har träffat men som man ändå hört talas om under alla år.
 Farbror Sven-August är en sån person. Sven-August var min farfars farbror, nummer två i en syskonskara på 4. Han föddes 1843 på Ingelstad Östergård. Den första i släkten som föddes på den gården.
Stora syster Anna-Catharina var född 1841 men då bodde familjen på Viberga.

År 1884 gifter han sig med sin Kristina. Sven-August och Krisitna får aldrig några egna barn. Dom bor kvar på gården i Ingelstad och Sven-August tituleras Hemmansägare,  och det stämmer. 1/4 av gården är Sven-August medan resten av gården ägs av hans lillebror Johan. Sven-August o Kristin bodde i ett hus som låg mellan det hus som mina föräldrar nu bor i och landsvägen. Ett hus som från början var mangårdsbyggnad till en av mellangårdarna.
Det sägs att Sven-August var musikalisk och var med i klockare Hallbergs orkester. Säkert var kunde han och hans bror även hitta på hyss ibland. Det berättas om ett fint bröllop i Risinge kyrkan där den eleganta vagnen som väntade på brudparet på något konstigt sätt hade förlorat sina hjul innan avfärden. Ryktet säger att det var Blombergs grabbarnas hyss.

År 1930 avlider både Sven-August och Kristin. Min farfar får 100 kronor för att ta hand om skötseln av graven och det gör vi fortfarande efter 85 år. Ibland räcker pengarna länge. Huset som Sven-August bodde i hade min farfar Ivar köpt några år innan. Nu när både farbror och faster var döda säljer Ivar huset och det monteras ner och flyttas till Butbro där det fortfarande lär stå.  På inventarierna ska det varit auktion, På auktionen såldes bla en stor kista
som nu står i hallen på Hembygdsgården.

Troligen Sven-August hus

Ängenäs- Gården längst ut

Ängenäs - gården längst ut, kan man beskriva det så?  Kanske rätt kanske fel. Gården Ängenäs låg på en udde som gick ut i Glan. Ni kan säkert skymta platsen från Svärtinge sidan.  En gård med mycket myter och berättelser om.

Ängenäs

En berättelse om platsen är om hövdingen på Ängenäs som blev osams med hövdingen på Ringstaholm. Ja ni hör att det är en gammal berättelse. Den ska ha utspelat sig innan Sverige blev ett konungarike, utan styrdes av lokala hövdingar.  Längst ut på Ängenäs bodde en av dessa hövdingar i en ståtlig bostad. På andra sidan glan fanns en annan hövding och dessa två var inte bästa kompisar precis. Ringstad hövdingen tillät inte Ängnäs hövdingen att passera ut i bråviken utan "vår hövding" fick hålla sig i sitt eget innanhav Glan.  Så en mörk natt har Ängenäs hövdingen kommit på en lösning. Han gör en flotte som han tänder ett stort bål på och som han sedan skickar ut på glan. Flotten flyter sakta iväg i mörka natten och när den når sjöns andra sida så bränner elden ner borgen Ringstadholm.
En bra berättelse som troligen inte är sann.

Kommer vi in i nyare tid så ägdes Ängenäs under 1800 talet bla av Stenhammars. Senare köper Ekelundarna in gården (gränsar till Ysunda) En av bröderna Ekelund säljer på 1900 talet ängenäs till skogsbolaget Fiskeby. Det är Fiskeby som låter bränna ner gården och plantera igen den mesta åkern som hörde till gården. 

Rester av Ängenäs ladugård troligen 2013

Nybygget inte längre så nytt

Torparslit och odlar möda. Mycket hårt arbete döljer sig i mörka skogen. Torpen har varit många i vår byggd men dess historia är sällan så lång. De flesta torpen växte upp som svampar ur skogen under 1800 talets början men redan efter lagaskifte under andra halvan var 1800 talet började många försvinna, men spåren finns kvar. På bilden syns en "lada" som finns i Ängenässkogen. I dess närheten har torpet Nybygget funnits. Första gången jag besökte platsen var vid en torpvandring. Sedan försökte jag under flera år hitta dit igen. Tillslut fick det bli lantmäteriets kartor som hjälp medel. Kartor från olika tidsepoker. De äldsta med byggnader och odlad mark. Nästa med endast odlad mark, tydliga diken. Så den sista kartan endast dikena med på kartan som endast visar skog förövrigt.

Joseph Olsson Blomberg är en av de som bott i torpet. Han var född på trumslagarbostället Viberga (Hans bror är en av mina förfäder). Efter ett liv som dräng och torpare avlider Joseph 1829 på Nybygget. Boet består bla av 1/2 stut, en ko, en kalv och ett får. Kan inte annat än fundera på vem som ägde andra halvan av stuten?
Hustrun Kerstin (Cristina) lever vidare i torpet till 1834 då även hon får sluta sina dagar. Minst 7 barn hade hon fött, en del uppnådde vuxenålder andra inte.
När torpet blev öde vet jag inte ännu, kanske du vet?

Perssons döttrar

Familjen Persson Ingelstad Mellangård

Har du någon gång suttit på en kökssoffa hemma hos en gammal tant, dinglande med benen eftersom man inte riktig når ner till golvet, drickande hemkokt körsbärssaft blandad i glaset?  

Det har jag gjort när jag var lite, hemma hos Margit Karlsson i granngården. Margit var en genomsnäll gammal tant som alltid var tacksam och alltid bjöd på saft. 

Även gamla tanter har en gång varit unga, så också Margit, Perssons äldsta dotter. 

Familjen Persson flyttade till en av mellangårdarna i Ingelstad 1921, då kom familjen från Hällestad. Det finns säkert många anledningar till att familjen flyttade till Ingelstad, en anledning sägs vara att "Persson" tyckte att hans tre döttrar behövde få bo lite mer centralt. Döttrarna hette Margit, Gulli och Iris.  Och visst måste upplevts centralt att flytta till Ingelstad.

Margit berättade vid något tillfälle att korna kom med tåget från Hällestad. Margit och någon av systrarna fick leda dem från station i Finspång till Ingelstad. 

Säkert inte helt lätt för två tjejer i yngre tonåren.

Det sägs att flickornas pappa "Persson" var en driftig man och han säkert hade lyckats väl som lantbrukare om han fått leva längre.  När familjen flyttade till Ingelstad började han direkt renovera och bygga nytt. ladugården byggdes ny, flyglar och mangårdsbyggnaden renoverades.  Persson var en sträng man som ingen sa emot. Det har berättas om ett tillfälle vid tröskningen när middagstiden passerades, folket började bli hungriga, i huset var maten klar, men ingen vågade fråga Persson om det inte var dags för middagsrast. Tillslut visade det sig att "Perssons" klocka hade stannat. 

Tyvärr blev inte Persson så gammal. i lutet av 20 talet eller i början av 30 talet avlider han och änkan och de tre döttrarna blir själva på gården. Det ordnas så att en kusin till döttrarna flyttar dit och hjälper till på gården i väntan på döttrarna ska gifta sig. Om Gulli eller Iris är den som gifter sig först vet jag inte. Margit berättade en gång om Gullis giftermål.  Gulli sällskapade med Josef ÖSterberg och man visste att dom höll på och ställde i ordning på Lindenäs. Så en dag kom Gulli inte hem på kvällen. - då förstod vi att hon hade gift sig berättade Margit.  Iris gifte sig med Robert, jag tror att han var en av "Skränslunds pojkarna" Iris och Robert började bruka mellangården i Ingelstad. 

Så kom David Karlsson in i bilden och gifter sig med Margit.  Robert och Iris flyttar då från Ingelstad eftersom Margit var äldst och  den som skulle ta över gården.  Margit o David brukade gården i flera omgångar men valde även att periodvis arrendera ut den.  

1957 säljer David o Margit gården ( inte bostadshusen) till min farfar Ivar.  

På 1990- talet säljer Margit o Davids dotter Sylvia bostadshuset till min bror och svägerska. 

Margit, Gulli och Iris Persson sittande på Rundeln vid Mellangården.
Observera att mellangårdens gamla ladugård syns i bakgrunden

Ebba Maria Margareta

Den 25 juli 1910 föddes ett litet flickebarn hos Janssons i Skäftesfall. Det var Karls och Elins femte barn.  Sedan tidigare fanns det två pojkar och två flickor i familjen. 

Ebba Jansson

Det lilla barnet döptes till Ebba Maria Margareta och kom med tiden att bli min farmor. 

När Ebba var 6 år hände det som inte får hända. Hennes mamma avlider och Karl blir ensam med de 5 barnen. Det var nog tur att farmor fanns i lillstugan och kunde stötta upp familjen.  Karl behövde en ny fru och det blev hans kusin Amanda "Maja"  Maja var lärare i Torstorps skola och lämnade sin yrkeskarriär och gifter sig med Karl 1919 och blir mor åt Karls barn.  

Ebba Jansson

Ebbas skolgång började som för alla i Skäftesfall i Gomma skola.  Efter vanliga skolan blev det som för många andra lanthushållsskola. Det som var ovanligt var att Ebba gick lanhushållsskola i Osby i Skåne. Kanske berodde det på att hennes bröder John o Natan gått sin lantbruksutbildning där.  Hemma i Östergötland gick Ebba även någon eller några kurser på Margareta skolan i Norrköping. När jag läser i Ebbas betyg o intyg hittar jag även det lite mer udda distanskursen i " Kommatering och punktsättning"

Hur Ebba träffade Ivar i Ingelstad vet jag inte säkert, kanske via SLU där båda var aktiva eller kanske i Missionshuset.

Ebba Jansson

Familjen Blomberg

1935 gifter sig Ebba och Ivar , om jag minns rätt så hölls bröloppet på Margareta skolan i Norrköping, Något som vanligt bland frikyrkofolket. Vigselförrättare var K G Widelius som varit både Ebbas o Ivars konfirmationspräst. Widelius var kyrkoherde i klockrike 1935 men reste upp till Norrköping och höll vigseln.
Ebba flyttar ini Ingelstad, där stora huset hade moderniserats rejält inför att Ebba o Ivar skulle gifta sig. Serveringsgången byggdes, glasverandan revs, frontespiserna byggdes, tror att badrummet gjordes i ordning. (inte vatten toalett eftersom det ansågs onödigt när det fanns dass bakom flygeln)
Vart efter året gick föddes det ena barnet efter det andra Arne, Torsten, Ingrid Ove.

Givetvis finns det mycket mer att skriva om farmor men tror inte att ni orkar läsa så mycket mer.

Jag minns farmor som en bestämd liten kvinna som visste vad som var rätt och fel och levde efter det.  Söndag var vilodag, andra dagar var arbetsdagar. Det vävdes, städades, syltades och saftades. Fasta rutiner följdes. Under många år när farfar var sjuk skötte hon givetvis honom. Många av er har säkert sett Ebba ute på vägarna vid Ingelstad skjutande på rullstolen  med farfar. Inte sällan fick den bortskämda taxen sitta i farfars knä när dom var på promenad.
 I augusti 1990 fick Ebba sluta sitt jordeliv och flytta hem till sin Gud, där hennes Ivar redan väntade.

Kyrkbänksdörrarna fick nu funktion

 Det är en speciell känsla att komma in i en gammal kyrka och få öppna en en bänkdörr och slå sig ner i bänken. Kanske är dörren numrerad, ibland har den till och med lås. I Gamla kyrkan finns dom gamla dörrarna kvar men inte i Risinge Nya kyrka. Men det har funnits. Bilden till vänster visar kyrkan innan renoveringen 1902 med den gamla bänkinredningen.

När kyrkan renoverades togs bänkarna bort. En del av bänkdörrarna togs dock till vara av gammelfarfar Johan.

 Dörrarna blev bla till glasveranda på stora huset, ses på bilden över. Lite svårt att se men till höger på bilden  så ser ni en av dörrspeglarna. En del av dörrarna blev till panel i salen, och där sitter dom ännu kvar. Glasverandan revs på trettiotalet så då försvann en del. En av dörrarna fick bli garderobsdörr när glasverandan revs och fungerar fortfarande som det.

I Risinge kyrka finns ett fåtal dörrar kvar i bänkarna uppe på sidoläktarna. Passa på att smyg upp och titta någon gång. 

Att pryda sitt hem med bonader

Att pynta till jul är något vi tycker om och visst är det fler än jag som trivs när tomtar och bonader får plockas fram: Bonaden på bilden är ett nytryck av en Pehr Hörberg bonad.
Hembygdsföreningen har originalet i sin ägo.  Originalet mäter 57 cm gånger 422 cm och innehåller betydligt fler bilder.  Pehr målade bonaden  1797 och letar ni fram psalmboken från 1695 så förstår ni bilderna bättre ty de föreställer pslam 134:5 de tre vise männen... , och psalm 201:1 Ett brölopp uti ....

Originalet hängde under många år på gamla biblioteket i Finspång, efterflytten har tyvärr biblioteket valt att inte sätta upp den.  Se det som ett nyårslöfte från mig att antingen ska den upp på väggen i biblioteket eller så ska föreningen se till att den flyttas till annan plats där allmänheten kan beskåda den.

Historiskt sätt skulle bonaderna sättas upp på julafton och plockas ner tjugo Knut.  Många som är ägare till en kopia av Pehr Hörbergsbonad gör dock som jag, låter den sitta uppe hela året.

När Jansson öppnade mjölkaffär på Östermalmsvägen

Östermalmsvägen två

Idag är det många lantbrukare som öppnar gårdsbutiker antingen på sina gårdar eller inne i städerna men det är inget nytt.  Farmors pappa Karl Jansson var lantbrukare i Skäftesfall och jag tror vi kan säga att  idag hade han nog kallats entreprenör. Han drev lantbruket i Skäftesfall, utvidgade det med granngården, hade ett mobilt sågverk och så 1915 så låter han bygga affärshuset på Östermalmsvägen 2 i Finspång. (årtalet kommer från boken Finspång i gamla vykort.) Byggmästare var David Andersson. Huset byggdes där Missionskyrkan idag ligger. 

Fönstret till bageriet. Observera reklamskylt för skomakeriet.

I huset öppnas det mjökaffär, ett sätt att kunna sälja den egna mjölken utan mellan händer. Många av er som läser bloggen förknippar nog Östermalms mjölk o bröd affär med syltlängder. Karl hade två söner John och Natanael. Natan tog över gården i Skäftesfall och John tog över huset och verksamheten i Finspång.  Så åter till syltlängderna. Som jag har förstått var det populärt att smita iväg från Ekmanskaskolan på rasten och köpa syltlängder i mjölkaffären.  Ofta var det nog Johns syster Helena som expedierade.  En del känner nog henne under andra namn. I släkten när jag var liten var hon alltid moster Lena. En snäll gammal tant som gärna skämde bort sina syskons barnbarn. 

Bageri o mjölkaffärs personalen

 I huset på Östermalm var det inte bara mjölk o bröd affären som Jansson själva drev. Här hade bla Bergs sin speceriaffär en tid och det var även skomakeri i källaren.  tror även att det periodvis var ytterligare någon butik. I huset var det även fem bostadslägenheter.  De flesta som bodde eller verkade i huset hade anknytning till antingen Missionsförsamlingen eller Metodistkyrkan. En släkting uttryckte det som att det var ett "fromt hus" Ganska passande att den församling som Janssons tillhörde väljer att bygga sin kyrka på platsen i modern tid

Janssons hus i Skäftesfall, Vid Karls andra bröllop 

Ingelstad Östergård

Alla gårdar har sin historia så även Ingelstad Östergård. Den plats jag har växt upp på och där släkten bott under många år.  Ingelstad by bestod ursprungligen av tre mantal, öster, väster och mellan gård.  Under århundraden har antal gårdar varierat. Mellan gårdarna var på slutet av 1800 talet två.  Östergården ligger kvar på sin ursprungliga plats medan de andra gårdarna har flyttats ut.
Västergården flyttades redan i slutet av 17 00 talet medans mellan gårdarna fick maka på sig vid laga skifte på 1880 talet. Stora huset byggdes på 1770 eller 1780 talet. Av vem vet jag inte med säkerhet.

Från 1750 talet och fram till 1820 talet ägdes och troligen beboddes gården av släkterna  Steirnknekt, Berggren och Bechlin. (Nu plockar jag bara ur minnet så jag kan glömt någon släkt)  Närheten till Finspång märks, någon inspektor på Finspång. Bechlin var handlanden från Norrköping. Säkert var någon bonde.
På 1820 talet  gör Georg Bechlin ett konstigt val, han säljer gården och flyttar med familjen till Gotland. Köpare är Sven Gabrielsson från Tjuttorp, hans hustru Britta Svensdotter  samt hennes föräldrar från Kolvetorp.  Ingen av dem flyttar då till gården utan valet blir att arrendera ut gården.

Sven o Britta har två barn, Anders och Anna. Längre fram i historien säljer Anders släktgården i Tjuttorp och flyttar till Torstorp. Det är han som är förfader till Arvid Svensson Torstorp.
Dottern Anna gifter sig med Sven Blomberg, arrendator på en av gårdarna i Viberga. Tror det var runt 1840. Efter något år flyttar Sven o Anna, samt ett gäng till med släktingar till Ingelstad Östergård.  Anna o Sven Blomberg fick med tiden ett barnbarn som hette Ivar, Ivar får en son som heter Arne och är min pappa.

Kanske har även i anknytning till gården, kanske har ni gått söndagskola i flygeln med Gun som söndagskolelärare, kanske har någon av era släktingar bott i flygeln eller varit dräng eller piga på gården. Mycket i historien hänger samman på något sätt.

Konsten att fira en lärare.

Att fira en uppskattad person kan man göra på många sätt. År 1902 var det ett firande vid Torstorpsskola som någon inte går att jämföra med något annat.  Folkskoleläraren Hultin hade tjänstgjort i 25 år och fyllde även 50 år.  Uppslutningen var stor det verkar som om alla vill vara med.

Texten nedan kommer från ett tidnings reportage fån till fället:

 Sistlidne lördagskväll var vid Torstorpsskola i Risinge Socken en för platsen och, vi kunde gärna säga, socknen en enastående festlighet.

 Anledningen där till var, att det då var 25 år sedan som folkskolelläraren J. V. Hultin tillträdde sin befattning såsom lärare därstädes. Alltså 25 års jubilem, som även kunde kallas 50 års jubileum med hänsyn till levnadsåren. För att hugfästa minnet häraf och giva uttryck för den tacksamhet och kärlek, som besjälar både gamla och unga med hänsyn till den nitiske, plikttrogne och af alla högt aktade läraren, var det, som Torstorps skolrote hade arrangerat en i allo lyckad festlighet.

 Herr Hultin hade på dagen varit borta. Det var just vad man ville. Då han vid halv sju tiden på kvällen hem kom, fann han en ståtlig äreport, en ny rest flaggstång, tvänne i det gröna fint dukade kaffe bord, skolsalen prydd med blommor och grönt och andra festliga arrangemang vidtagna.

 Knappt tio minuter efter hans hemkomst kommer en skara af 75 ungdomar, nuvarande och fd skolbarn, alla med en liten flagga i högra handen, marscherande upp på skolgården , efterföljda av ett par hundra  ”Civila” från alla hörn och kanter av skolroten.  Sedan de unga nedanför verandan sjungit ”vårt land” , begrav man sig in i den festliga salen . Här höll lantbrukaren och ledamoten av kommunalnämden ett väl genomtänkt tal, varefter han o rotens vägnar till herr Hultin överlämnade en dyrbar regulatorur med inskription jämte en börs, innehållande sju stycken guldmynt af större och mindre valörer. En strängorkester spelade och några damer sjöngo den för stunden passande sången. Alla Herrens vägar äro godhet, nåd och trofasthet. Under djup rörelse tackade herr Hultin för den honom visade uppmärksamheten.

Vid kastanjen

Finklänningarna strukna, flugorna knutna, blommorna arrangerade i en skål på bordet, det är dags för fotografering.

På bilden ser ni min gammelfarfar Johan Blomberg och hans hustru Hanna (Johanna) sittande, flankerande av döttrarna Gerda och Ingeborg. Mellan Hanna och Johan står sonen Ivar, min farfar.

Gissar att bilden är tagen i slutet av tjugotalet. (Hanna avled 1929).
Gammelfarfar Johan var född 1860 i Ingelstad: Han var yngst av fyra barn men var den som kom att ta över gården, delvis tillsammans med sin bror Sven-Agust.  Hanna var född 1868 i Skäftesfall. En period i sin ungdom hade hon tjänst i Ingelstad Västergård, kanske var det då hon träffade Johan i Östergården?

Johan o Hanna gifter sig och så kommer barnen. Gerda är äldst född 1896, sedan kom Ingeborg år 1900, sist så föddes Ivar år 1906.

Kastanjen ni ser i bilden planterade Johan runt 1870 och har sitt ursprung från kyrkskolan som han då gick i.  Kastanjen finns fortfarande kvar även om det med ålderns rätt nu börjat krympa. Vindarna tar gren efter gren och rötan gör nog också sitt till,

Kyrkvärdarnas mäktiga gåva

Människor har nog alltid velat skänka föremål till våra kyrkor. Kanske för att tacka och prisa Gud. Kanske lika ofta för att visa på sin egen rikedom eller göra sig ihågkommen  för framtiden.

Andreas och Petrus gåva till Risinge måste nog ändå ses som något extra, det enorma altarskåpet med alla sina utsnidade figurer.

Undrar vilka dom egentligen var dessa två kyrkvärdar som satt ett så  bestående minne i vår historia. Det enda vi egentligen vet var att Andreas var från Melby och Petrus var från Ingelstad.  Skåpet skänkte dom till församlingen år 1500 på inrådan av prästen Nikolaus. Dom borde varit rika som troll med tanke på den exklusiva gåvan, ett skåp tillverkat i Westfalen i trakten Soest. Ett skåp som hittade hela vägen till Risinge, vilken resa det måste varit att frakta det hit.

 Ville dom bli ihågkomna, ville dom tacka för Guds hjälp eller fruktade  dom prästen som uppmanat dem att skänka den? Det lär vi aldrig få veta, men deras gåva består fortfarande efter 500 år och deras namn finns nedtecknade på skåpets krönanade fris.

Stenhammars testamente

Matthias Stenhammar

Redan som liten hörde jag talas om att Västergården Ingelstad  en gång ägts av en rik präst som testamenterade gården till församlingen för att bekosta fattigvården. Vart efter åren gått så  har jag försökt stilla min nyfikenhet över prästen och hans historia. 

Hans namn var Matthias Stenhammar och var förr 1766. Mellan åren 1797 till sin död 1845 var han församlingensherde.  En lärd herre som var väldigt rik. Gårdarna han ägde var många, de flesta var belägna i södra Östergötland men i Risinge ägde han Ingelstad Västergård, i Östra Eneby ägde han Ringstad gård.  Gårdarna i södra Östergötland tycks varit utarrenderade men han brukade själv Ingelstad och Ringstad, givetvis duktig personal.  

Matthias med familj bodde i västergården i Ingelstad men hade även Ringstad upp möblerad (jag har läst hans bouppteckning och den beskriver rum efter )  Jag har en liten teori som jag inte hittat något belägg för ännu, men kan det varit Stenhammar som lät bygga upp Västergården på sin nuvarande plats?? Byggnads året på huvudbyggnaden stämmer med tiden som Stenhammar kom till Risinge. Det kan dock vara så att gården redan var uppbyggd och att det tilltalade Matthias.   

Matthias och hans fru skrev lera testamenten och det är de som ligger bakom att Finspångskommun varit ägare i Västergården i 150 år. Gården skulle tillfalla församlingen för att bli en fattiginrättning. Änkan skulle dock få ha kvar fastigheten så länge som hon levde. Förutom  Västergården ägde även Stenhammar rätten till frälseräntan ( kan jämföras med skatträttighet) till en av mellangårdarna. Den räntan fick även församlingen till förmån för församlingens skolverksamhet. 

När jag läste hans bouppteckning slås man över mängden av ägodelar, som lite kuriosa kan sägas att på vinden i Ingelstad stod det två Pehr Hörberg målningar. Inte en placering som vi idag skulle välja för tavlor av den konstnären. 

Stenhammars grav vid Risinge gamla kyrka

Ingelstadlund

Där låg den lilla röda stugan, högst upp på kullen i Ingelstad med utsikt över åkrar och ängar.  Långt borta kunde man se trumslagartorpet och ännu längre bort syntes gården Viberga. På närmare håll såg man gårdarna i Ingelstad. Närmast uppe på kullen på andra sidan vägen låg Västergården, lite längre ner öster om vägen Östergården, Blombergs. Åt norr syntes de två mellangårdarna,  först Perssons och sedan A. P  Blombergs.  Så syntes även affären.

Stugan finns inte längre kvar, det enda som skvallrar om vad som varit är grundstenarna, en innrasad jordkällare, lite trädgårdsväxter. Stugan sålde min farfar Ivar som ved gissningsvis slutat av 40 talet eller början av 50 talet.

Stugan kunde ha försvunnit långt tidigare, redan i slutet av 1880 talet var den i farozonen.  Lagaskifte genomfördes i by. Stugan hade tidigare legat på mark tillhörande en av mellangården, men efter skiftet hamnade den på Östergårdens mark. Säkerligen blev det en orolig tid för torparen innan nytt kontrakt var skrivit med Blombergs. En torpare var inte garanterad att få bo kvar vid skiftet utan kunde blivit tvungen att plocka ner sin stuga o lämna byn. Stugan var ett så kallat förpantningstorp, byggnaderna ägdes av "torparen" men marken hörde till gården.

Många olika människor har passerade genom torpet. När min farfar var liten bodde det en skomakaränka i stugan. År 1919 avlider änkan och året efter köper min gammalfarfar Johan stugan av änkans dotter.

Den sista som bodde i stugan var Ruth Karlsson från köp. Jag tror att det var så att  Ruth och hennes pappa Stor Axel hade flyttade dit när Ruths bror Axel gifte sig med Gunhild, men det vet jag inte säkert.
Det sägs att stugan var i dåligt skick. Många sålde gamla stugor som ved och det gjorde även farfar. Ruth flyttade in i en av lägenheterna i flygeln  och stugan och uthuset försvann.

Den känslan ej tolkas med ord

som jag känner där inombord

när jag trampar fädernas mark.

Trots den vildvuxna jorden

här min stamort vorden,

här blir min släktkänsla stark.

Däribland fullvuxna granar

fädernas fotspår jag anar,

spårlösa inte de gått.

Djupt där in i mitt sinne 

vårdar jag ömt deras minne,

skördar jag vad de sått

Ivan Nicklasson

En dikt som jag lånat från boken "Hus och folk i Risinge lappmark" En dikt som på ett bra sätt beskriver vad många av oss hembygdsvänner känner när vi besöker en plats i vårt vackra Risinge och ser spår av förfädernas slit eller när vi sitter ner i bänken i gamla kyrkan och låter tankarna gå till alla de generationer som under århundraden suttit i på samma bänk.  

Springer på alla bollar

Springer på alla bollar.  Visserligen kom vintern tillbaks för några timmar sedan, men förut idag var det vår och jag for runt på mitt berg och gjorde lite av allting. Lite här, lite där. Vilken lycka att det växer!

Wilhelmsberg 2 mars.

 

Humlen klipptes ner, den gick nästan över nock på taket. Jag lyckades få ner de långa sega " lianerna" utan att tegelpannorna följde med.

Jag började rensa ogräs i pionlandet. Oj vilken fart det blivit på ogräset. Jag räfsade löven som låg kvar under den kaukasiksa vingnöten. mm mm.

Snödropparna blommar

Men jag han även njuta av att se att livet har kommit åter till trädgården. Snödroppar, små primula blad, knoppar som sväller.