Nybygget inte längre så nytt

Torparslit och odlar möda. Mycket hårt arbete döljer sig i mörka skogen. Torpen har varit många i vår byggd men dess historia är sällan så lång. De flesta torpen växte upp som svampar ur skogen under 1800 talets början men redan efter lagaskifte under andra halvan var 1800 talet började många försvinna, men spåren finns kvar. På bilden syns en "lada" som finns i Ängenässkogen. I dess närheten har torpet Nybygget funnits. Första gången jag besökte platsen var vid en torpvandring. Sedan försökte jag under flera år hitta dit igen. Tillslut fick det bli lantmäteriets kartor som hjälp medel. Kartor från olika tidsepoker. De äldsta med byggnader och odlad mark. Nästa med endast odlad mark, tydliga diken. Så den sista kartan endast dikena med på kartan som endast visar skog förövrigt.

Joseph Olsson Blomberg är en av de som bott i torpet. Han var född på trumslagarbostället Viberga (Hans bror är en av mina förfäder). Efter ett liv som dräng och torpare avlider Joseph 1829 på Nybygget. Boet består bla av 1/2 stut, en ko, en kalv och ett får. Kan inte annat än fundera på vem som ägde andra halvan av stuten?
Hustrun Kerstin (Cristina) lever vidare i torpet till 1834 då även hon får sluta sina dagar. Minst 7 barn hade hon fött, en del uppnådde vuxenålder andra inte.
När torpet blev öde vet jag inte ännu, kanske du vet?

Spår från gångna tider, äpple till nytta, syrenen till fröjd.

Att leta efter spår från den tid  som varit tycker jag om, att fantisera sig bort till  längesedan.
Idag vandrade jag ut i skogen letande efter den plats där torpet Nybygget legat. Ett namn som säkert gav hopp åt dem som en gång bröt mark och byggde stuga.
Jag följde slingrande diken där skogen står tät. Tätt i raka rader, skvallrande om igenplanterad åker och äng. Så ett stort stenröse som väckte min nyfikenhet.  Visst var det en inrasad jordkällare?  Lite längre bort så fann jag grunden till stugan. Av trädgården fanns det inte mycket kvar. Ett stort och mossbelupet äppelträd skvallrade om det som varit. Så ett antal syrenbuskar som visade, att viss hade det funnits växter som enbart var till ögonfröjd.  Lite längre bort stod en liten lada kvar, timrade väggar, ett tak utav plåt. Försiktigt öppnade jag dörren på glänt. Maskiner som en gång var moderna  och lyx. En såmaskin från överum, en självbindare, så var ladan full, På loftet skymtade  knippen av löv, tänkta som foder åt en mager ko?
En avlägsen släkting i en avlägsen tid bodde en gång där skog nu tog vid. År 1829 han somnade in, lämnade änka i torpet kvar.  En halv stut, en ko, en kalv och ett får fanns på torpet då. Kan fundera på halva stuten, givetvis måste den vara hel, men kanske grannen i torpet bredvid ägde den halvan som här ej var hemma.

Grunden från stugan som funnits en gång

Ladan som fortfarande minner om odlarens slit.

Väggar som grånat med ålderns rätt

Maskinen som sådde den viktiga säden

Äpple till nytta, syrenen till fröjd