Semester och dags att plocka fram penseln.

Så har semestern börjat och jag plockar fram penseln. Det finns alltid trädgårdsmöbler att måla.

 I år är det den här gruppen som får färg.

Bänken o trädet i samma skick, får se om bänken får ny färg.

Här blev det nog lite väl ljusgrönt,

Rött, något som alltid syns.

Brandgula liljor utan liljebaggar

Nu blommar dom, de brandgula liljorna. En del kallar dom för brandliljor men jag har alltid sagt brandgulaliljor. Vid mitt berg finns ett smärre hav av blommorna. I nästan ingen jord allt så växer och trivs dom, vissa år blommar dom frodigt andra torkar dom upp. Under många år hade jag problem med liljebaggar, men så i fjol så försvann dom. Inte heller i år har jag ännu sett några baggar, till glädje för både mig och liljorna.

Brandgula liljor blommar på berget.

Brandgula liljor

Från trasig till hel.

Krukor köper jag sällan, jag tycker det är dyrt och jag är lite snål när det gäller krukor. I våras köpte jag dock flera nya. Så kommer en blåsig dag och givetvis blåser två av krukorna i kull. Krukorna stod vackert placerade på en stenhäll och fallet tålde dom inte.

Vad göra, jag vill inte köpa nya krukor en gång till. Det fick bli ett försök till lagning. Lite snygga snören och vips så funkar krukorna igen. Nu återstår att se om snörena tål fukten eller om dom kommer att töjas.

Poppius en populär ros?

Poppius rosen har nu börjat blomma hos mig. Jag planterade den förra året och efter den här vintern funderade jag givetvis hur den klarat sig. Inget hade frusit så det måste vara en riktig tuffing.

Poppius 

Rosen är inte remonterande utan har en blomningstid på 3-4 veckor, men det kan även dyka upp någon eftersläntrare. Rosen är en buskros så det är inget för den lilla rabatten eftersom den kan bli 2-3 meter i gynnsamt klimat. Poppius hör till Pimpinellifoliagruppen så ni kan jämföra den med den vita Pimpinellrosen.

Rosen i knopp, observera det svagt röda grenverket.

Rosens ursprung döljs i dunkel, den är uppkallade efter  Gabriel Poppius som var född i Finslad, verksam bla som direktör förlantbruksakademin i Sverige. Kanske hade han med sig rosen från Finland. Den introducerades i trädgårdssammanhang av  Carl Stenberg som var direktör på exprimentalfältet i Stockholm.
Dessa herrar levde från slutet av 1700 talet till mitten av 1800 talet. Ungefär sammatid som Anders Lundström från Skäftesfall var verksam på Bergianska. Säkerligen träffade Anders Lundström de andra herrarna vid många tillfällen, vem vet kanske diskuterade dom den nya rosen, kanske trätte dom om den.

Nattens viol ger sig tillkänna

Tur att ingen ser mig. Klockan är tio på kvällen och jag ger mig ut i trädgården. Bakom huset går jag ner på knä och sniffar med näsan, doften är underbar. Nattviolen har slagit ut och på kvällen sprider den sin doft. Jag räknar till inte mindre än 25 orkidéer som antingen har börjat blomma eller som snart ska slå ut.  Nattviolen måste vara en riktig kämpe. De första åren jag bodde i Wilhelmsberg klippta jag gräset som en vanlig gräsmatta, så ett år insåg jag att det fanns orkidéer i gräsmattan. Tänk att dom klarat ett antal år med gräsklipparen. En riktig kämpe.