Nu blommar vresrosen igen.

I vintras gjorde jag en brutal beskärning av stora delar av vresroshäcken.  Med hjälp av röjsågen så jämna jag den med backen. Nu i veckan har den börjat blomma. Den del som jag inte sågade ner har redan blommat under några veckor, kanske någon månad så den hårda beskärningen har fördröjt blomningen.
Höjden på häcken är uppe någonstans mellan 75 cm och metern så fort går det bara den började växa. Jag är helt nöjd med resultatet. Kommande vinter blir det att föryngra den resterande biten.

I vintras.

Idag

Vresrosorna har börjat slå ut. 

Den bit av häcken jag inte sågade ner i vintras.

Bastedalens kinapark

Semestertider är tiden att besöka trädgårdar runt om i vårt avlånga land. I tisdags var jag med Hembygdsföreningen och Finspångaläns Hushållningsgille till Bastedalens Kinapark. Första gången jag besökte den parken. En häftig trädgård belägen i en ravin. En ravin som jag tror tidigare varit ett kalkbrott.
Kan säga att lugnet som ska råda i en kinapark inte innfansig, det är nog svårt när 30 talet hembygdsvänner samtidigt snabbt ska ta sig igenom anläggningen. Är trädgården värt ett besök? Ja det tycker jag, men entré avgiften på 70 kronor känns väl hög. Kan dock säga att vi glatt prutade på avgiften.

Lite från ovan

Lite från ovan beskådade jag idag en av mina arbetsplatser, Billbäcks planskola.  När jag jobbar och ilar runt bland raderna av växter uppfattar man inte storleken på det hela. Idag var det semester och jag njöt av en räkmacka på balkongen till Villa Flora (Billbäcks Cafe). Passade på att tog några bilder som jag nu delar med er.

Spår från gångna tider, äpple till nytta, syrenen till fröjd.

Att leta efter spår från den tid  som varit tycker jag om, att fantisera sig bort till  längesedan.
Idag vandrade jag ut i skogen letande efter den plats där torpet Nybygget legat. Ett namn som säkert gav hopp åt dem som en gång bröt mark och byggde stuga.
Jag följde slingrande diken där skogen står tät. Tätt i raka rader, skvallrande om igenplanterad åker och äng. Så ett stort stenröse som väckte min nyfikenhet.  Visst var det en inrasad jordkällare?  Lite längre bort så fann jag grunden till stugan. Av trädgården fanns det inte mycket kvar. Ett stort och mossbelupet äppelträd skvallrade om det som varit. Så ett antal syrenbuskar som visade, att viss hade det funnits växter som enbart var till ögonfröjd.  Lite längre bort stod en liten lada kvar, timrade väggar, ett tak utav plåt. Försiktigt öppnade jag dörren på glänt. Maskiner som en gång var moderna  och lyx. En såmaskin från överum, en självbindare, så var ladan full, På loftet skymtade  knippen av löv, tänkta som foder åt en mager ko?
En avlägsen släkting i en avlägsen tid bodde en gång där skog nu tog vid. År 1829 han somnade in, lämnade änka i torpet kvar.  En halv stut, en ko, en kalv och ett får fanns på torpet då. Kan fundera på halva stuten, givetvis måste den vara hel, men kanske grannen i torpet bredvid ägde den halvan som här ej var hemma.

Grunden från stugan som funnits en gång

Ladan som fortfarande minner om odlarens slit.

Väggar som grånat med ålderns rätt

Maskinen som sådde den viktiga säden

Äpple till nytta, syrenen till fröjd

Börjat slå blomsterängen

Så har jag börjat slå blomsterängen. Förra året gjorde jag det den 28 juli i år började jag den 1. Vet att det är tidigt men i år är det ovanligt mycket hundkex o kirskål i delar av ängen. En dryg tredje del av ängen sparade jag eftersom den är fri från hundkex och kirs. Just nu blommar vitmåra, klöver, johannesört mm för fullt.

här får blommorna blomma vidare ett tag till.

Nyslaget är inte vackert men det blir.

Mycket gräs att räfsa.