Allt är inte vad det ser ut att vara.

 Idag tar vi steget över tröskeln in i farstun. Allt är inte vad det ser ut att vara.

Nyckeln på spiken är målad, spiken är äkta. Det extra nyckelhålet har jag målat för visst måste det finnas ett nyckel hål som passar till den målade nyckeln.











Trasmattan i trappen finns inte där annat än som målad. Aldrig snavar jag på mattfransen. Tyvärr går det inte att sopa något under den.

  Att vara hemkär är inte fel. Jag vill gärna ha utsikt mot mitt barndomshem. Nu ligger träd och berg i vägen. Det löste med att måla min utsikt på badrumsdörren.
Undrar vad jag ska måla härnäst.

Förrvånad över olivernas grönska

Jag är självförvånad över hur väl olivträden trivs. I våras fick jag tre små olivträd.  Kan erkänna att jag trodde att jag relativt snart skulle torka  ihjäl dem av misstag. Men icke. Träden trivs och växer. Något av det första jag gjorde var att ge dem större krukor för att motverka torkproblemen. Under sommaren har jag ansat dem lite, vattnat, gödslat. Mer tycks dom inte önska. Utmaningen blir att klara vintern. Oliverna tål några minusgrader men inte några lägre temperaturer. Övervintringen tror jag blir bäst i ett ljust  o svalt utrymme med inta allt för torrluft. Med andra ord blir det ytterligare en sval vinter i vardagsrummet.

Königin Charlott redo att planteras

Det blir inte Blå bolltistel som får samsas med mina pioner. Efter lite snack med kollegan Ylva så slutade det med att jag köpte tre höstanemoner istället. Till min nya pionrabatt var jag ute efter något som skulle ge en andra blomning, hade tänkt mig Blåbolltistel, men så fick jag rådet höstanemon. Köning Charlott ska bli upp i mot 100 cm hög och lär då synas ovanför pionernas gröna bladverk.  Plantorna är inköpta men får vänta på plantering några veckor till eftersom jag vill att första omgången med ogräsfrö ska hinna gro innan jag planterar.

Höstanemon Königin Charlott

Rabatten väntar på att ogräset ska gro.

Verkar vara ett perfekt val, återstår att se om den trivs hos mig.

Hejdå Billbäcks

Så är det sista arbetsdagen på Billbäcks plantskola för mig. Minns inte hur många säsonger jag jobbat där, vissa säsonger på heltid, andra några enstaka helger. När jag i september tar över den begravningsbyrå som jag nu jobbar på räcker inte tiden till att jobba extra på Billbäcks så idag blir den sista dagen. Tänker tillbaks på alla härliga kunder, alla glada skatt, alla växter som vandrat ut från plantskolan. Glada kunder, jobbiga kunder, kunniga kunder, okunniga kunder,  besvärliga kunder, krävande kunder. Vissa återkommande kunder har jag haft ej officella namn på, tex arga fabrorn, paret på stormvägen, ödeshög, korinttanten osv.  Tänk även så mycket trevliga arbetskamrater man haft under dessa år, vissa har varit där alla år, vissa några månader.
Ingvar o Inger Billbäck som startade plantskolan en gång men som fortfarande dyker upp då och då. Ingvar som igår när jag talade om att jag slutar idag tyckte att jag kunde ägna mig åt begravningsbyrån under vintern men att till våren är det dags att tänka om och komma tillbaks till Billbäcks. Det värmde att höra.

Trädgården utanför Villa flora

Visningsträdgården som var nyplanterad när jag började.

Lugnet före stormen

Vy över butiken

En ny liten planta

Så är den nya lilla plantan planterad. En vädd som jag redan glömt sortnamnet på. jag får göra som vanligt och kalla den efter de som jag fått den av. Så nu är vädden Jarlemyr planterad. Två digitalisplantor väntar forrtfarande på att hitta sina rätt platser.  När jag satte spaden i jorden så märktes det att trots det sista dagarnas regn så är det fortfarande torrt en liten bit ner i jorden. Så regnet får gärna strila ner några nätter till

Vädden planterad