Nisbeth, Wrangel, Montgomery - Fint folk i husförhören

Sida efter sida, rad efter rad, hemmansägare, brukare, drängar och pigor. Är du släkt forskare så känner du igen dig. Kyrkböckernas hemligheter är inte alltid lätta  att tyda. Igår satt jag och letade efter en förfaders Anders Nilsson i Hult. De tidigaste kyrkböckerna för Risinge jag hittat är från 1780- talet  och där borde Anders finnas med. Så helt plötsligt var jag inne på Ingelstad, där dök så namnen Fredrik Wilhelm Nisbeth f 1727 och 

hans hustru Charlotta Wilhelmina Wrangel av Fall född 1743 upp.

Tänk vilka personer som bodde i Ingelstad på 1780 talet, när jag ser på övriga gårdar i Ingelstad så kommer jag fram till att det måste det vara Västergården fin folket bodde i.

 Gården som sedan kyrkoherde Mattias Stenhammar ägde och bebodde.

Fredrik Wilhelm hade varit militär, gått från Sergant, sekundfänrik och slutat med 

löjtnants avsked 1778. På 1750 talet var han med och stred i Pommern och blev där fången och kvarhållen under flera år.  När paret flyttade till Ingelstad vet jag ännu inte, efter 1750 men före 1785. Det senaste årtalet gifter sig ena dottern på Ingelstad så då bodde dom i Ingelstad.  1797 avlider Fredrik Wilhelm och då bor man i Norrköping. Kanske var det Nisbeth som sålde till Stenhammar.

Så fortsatte jag mitt letande efter min egen förfader Anders Nilsson, Så hittar jag Hult i kyrkboken. Vad dyker då upp om inte ännu en Nisbeth. Gustaf Nisbeth född 1731, lillebror till Fredrik Wilhelm. 

Även Gustaf var militär men med titeln kapten. Denna var gift med en Montgomery.  Kan bara konstatera att det duggade tätt med adelssköldarna i byarna i slutet av 1700- talet. Kan det vara så att de Geer behövde sälja mark och de hemkomna militärerna hade pengar 

och behövde någonstans att bo? Jag bara gissar. 

Så till min egen förfader Anders Nilsson. Jo, jag hittade honom och hans föräldrar. Med tiden flyttade Anders med sin familj från hult till Skäftesfall. Hans ena dotter härstammar min farfar ifrån via sin mamma hans andra dotter min farmor via sin pappa.

Äppelträdsmassaker i Hult

Är det bra att göra så? Kan man göra så?  Många frågor har jag fått sedan någon i grannbyn Hult har gjort en väldigt drastisk trädbeskärning för någon vecka sedan.  Dom valde att såga bort ALLT grönt på fruktträden och nu står stammarna och huvudgrenarna helt nakna.

Det är nu mera populärt att beskära under JAS perioden, Juli, Augusti och september. Så tidsmässigt funkar det. Kan man skära så hårt då? Ja äpple o päronträden tål det troligen, vill du ha ut ett ny trädkrona är det dock säkrare att göra det på vintern, enligt mig.  Var det nödvändigt att massakera träden så mycket. Enligt mig var det inte det. träden var relativt låga men hade inte beskurits på ett antal år så dom var risiga. Den hårde beskärningen kommer leda till väldigt mycket arbete om man åter vill ha fina trädkronor på träden. Om dom vegeterar igen kommer det bli en enda härva av grenar som måste gallras drastiskt under många år.  Ett råd vid beskärning, ta inte bort en gren om du inte vet varför du gör det.
Nu har jag gjort det man inte borde göra kommenterat en grannes trädgård. Ni kan dock vara lugna det ska inte bli någon vana och givetvis är det upp till var o än att göra som man vill i sina trädgårdar.

Trädmassakern i Hult, foto kvaliteten är dålig pga att jag fotade från bilen i smyg.

Sparris på villovägar

Sparris på villovägar passar som rubrik idag. Igår när jag promenerade genom byn Hult stod sparrisen där i diket och svajade för vinden. Blev så förvånad att jag missade att fotografera den.
Vissa delar av landet är det inte så ovanligt med förvildad sparris men hos oss finns det inte.
Förr fanns det en trädgårdsmäster i Hult. Känd för sin gurka. Möjligen kan det vara ett spår från honom som efter många slumrande år vaknat till liv och nu frodigt växer i diket.  Kanske finns det en annan förklaring men det lär vi aldrig få veta.

En liten udda berättelse om trädgårdsmästaren och om hans häst är att hästen själv skötte återfärden från torget i Finspång.
På torgdagarna var det inte ovanligt att trädgårdsmästaren festade till lite mycket. När mäster lyckats ta sig upp på vagnen och slumrat till så vandrade hästen själv hem mot Hult. Svängde ner mot Ölstad och stannade till så att Johanssons kunde handla av det som var kvar i vagnen. Johanssons smakar sedan igång hästen igen som vandrar vidare till Hult och stannar utanför rätt bod. Någon brukar ta hand om hästen medan trädgårdsmästaren själv fortsätter med sin slummer. Enligt uppgift hände det inte en gång utan hörde till vanligheten.