Vem är trädgårdsmästare?

Vem är trädgårdsmästare kan man fråga? Inte jag i alla fall. Det har dykt upp allt för många vuxenutbildningar och kurser som ger titeln trädgårdsmästare. Kan man verkligen kalla sig för mästare efter en ettårig utbildning och ingen yrkeserfarenhet?
För mig är en trädgårdsmästare en person med en gedigen kunskap inom trädgård samt en rejäl utbildning och många år inom näringen. Att bli mästare tar många år och är ingen titel man ska använda om kunskapen och erfarenheten inte finns.
Hade jag fortsatt inom trädgårdsnäringen hade jag nog på sikt kunnat kalla mig mästare men inte nu. Treårig gymnasieutbildning och tvåårig högskoleutbildning samt många år inom diverse trädgårdsföretag är min erfarenhet och utbildning. Visst kan jag erkänna att det förekommit att jag slängt mig med titeln trädgårdsmästare men jag undviker det.
En stråhatt och en vattenkanna gör ingen mästare.

Nyskrubbade trädgårdsmästare

Jag hade tänkt elda ris i trädgården idag, elden uteblev, det blev bara rök.

 Istället fick "trädgårdsmästarna" på trappen en uppfräschning. Lönnlövskronorna från i höstas byttes mot björkris, "gubbarna" skurades rena. Lerfatet fylldes med björkris. Silvergirlangen från i höstas tjänstgör nu som "oasis". Jag klippte av silverburret och tryckte ner det i lerfatet, i burret stack jag sedan ner björkriset.

Sparris på villovägar

Sparris på villovägar passar som rubrik idag. Igår när jag promenerade genom byn Hult stod sparrisen där i diket och svajade för vinden. Blev så förvånad att jag missade att fotografera den.
Vissa delar av landet är det inte så ovanligt med förvildad sparris men hos oss finns det inte.
Förr fanns det en trädgårdsmäster i Hult. Känd för sin gurka. Möjligen kan det vara ett spår från honom som efter många slumrande år vaknat till liv och nu frodigt växer i diket.  Kanske finns det en annan förklaring men det lär vi aldrig få veta.

En liten udda berättelse om trädgårdsmästaren och om hans häst är att hästen själv skötte återfärden från torget i Finspång.
På torgdagarna var det inte ovanligt att trädgårdsmästaren festade till lite mycket. När mäster lyckats ta sig upp på vagnen och slumrat till så vandrade hästen själv hem mot Hult. Svängde ner mot Ölstad och stannade till så att Johanssons kunde handla av det som var kvar i vagnen. Johanssons smakar sedan igång hästen igen som vandrar vidare till Hult och stannar utanför rätt bod. Någon brukar ta hand om hästen medan trädgårdsmästaren själv fortsätter med sin slummer. Enligt uppgift hände det inte en gång utan hörde till vanligheten.

Mina små trädgårdsmästare

Maja o Allan mina trädgårdsmästare.

Mina små trädgårdsmästare ser ni på bilden.  Trädgårdsfigurer är jag egentligen ganska skeptisk till, det kan lätt bli för mycket och för plottrigt.
 För några år sedan hittade jag lergumman på en loppis och kunde inte motstå att låta henne följa med hem. Tills i våras har hon stått själv på trappen och vaktat stugan. Så i våras hittade jag en kompis till henne, lergubben i hög hatt. Nu står dom tillsammans bland krukorna och håller koll på trädgården.  Vem vet om dom nattetid kanske far runt i trädgården och rensar ogräs? Jag har till och med gett dem namn, Allan och Maja. Döpta efter det äldre paret som jag köpte stugan av. Sedan jag köpte huset har trädgården förändrats. Allan och Maja lämnade efter sig många och stora trädgårdsland, dom hör till den generation där grönsaksodling var en viktig del av trädgårdsskötseln. Jag har sått igen det ena landet efter det andra. Istället har det blivit fler prydnadsväxter och rabatter.