Efter att Anders varit i Norrköping och tittat på kröningen av kungen så vandrar han hemåt.
På väg hem
från Norrköping passerade han en grön lund som det rann en ström igenom.
Det
sägs att det var då han bestämde sig för att ta namnet Lundström.
Kolstad som han då var anställd på tycks
han bara stannat på en kort tid.
När han 1801 lämnar Östergötland har han även
hunnit med en kort anställning på två
månader i Norrköping. Tanken var att det skulle vara längre, men det tycks att
Anders lynne satte stopp för det. Det tycks som att Anders lyckas få en annan att överta drängkontrakten så att han själv blir fri från det.
Det häftiga lynnet hade Anders ärvt från sin
far sades det. Fadern Sven var av
vallonsläkt och det sades vara förklaringen till det häftiga lynnet. Anders
beskrevs av en del som en riktig vildhjärna.
Hösten 1801 går det inte längre att hålla kvar
Anders i Östergötland han vill till Stockholm. En höstdag tar han avsked av far
och syskon i Skäftesfall.
Om sitt uppbrott från Risinge skriver Anders själv Jag lämnade hemmet lugn, om än inte glad så
i fast förtröstan på Guds försyn.
Anders tog
sig tillfots till Stockholm och nådde huvudstaden efter fyra dagar. I Stockholm
sökte han upp Grevinnan De Geers betjänt som tycks vara den enda han känner i
staden. De Geers tjänstefolk hade han troligen lärt känna under sin tid på Stjärnvik.
Kanske det är tack vare betjänten som han får lite olika ströjobb och
lyckas hanka sig fram.
fortsättning nästa lördag.
 |
| Det enda kända foto av Anders Lundström |