Tack för regnet och en ny gäst i trädgården.

I natt så kom det en skur, tack för det. Många pratar om hur mycket regn det kommit i år och det stämmer säkert.
 De sista veckorna har det dock varit torrt på Wilhelmsberg.  När torkan kommer märks det hur tunt jordlagret är. Jag hade börjat oroa mig för att även den här sommaren skulle sluta med en brunbränd kulle. Kanske blir det även så i år för hur mycket som kommit i natt vet jag inte. Efter skuren i natt så ser allt dock mycket fräschare ut och mossan på berghällen bakom huset har svällt upp och blivit grön. Det är fascinerande hur snabbt det kan gå från brunt och torrt till grönt och levande.

När jag gick min morgonpromenad höll jag på att kliva på en ny gäst i trädgården, en liten hare. Jag såg den redan i går vid ett tillfälle när den hoppade runt i trädgården. Idag skulle jag fota prickfloxen  och precis där jag skulle sätta ner foten satt den och tryckte. Vi blev nog lika rädda båda två och haren försvann raskt åt ett annat håll. Nu får vi se vad han kommer att kalasa på.

Dags att slå blomsterängen.

Ängsklockorna blommar fortfarande fint.

Så är det dags att slå blomsterängen. Egentligen skulle nog känslan bli en annan om slog den med lie. Jag behärskar inte lien och jag äger ingen lie så det fick bli grästrimmern även i år.

 Det mesta i ängen har blommat över och då är det dags att slå den. Jag låter det avslagna ligga några dagar för att frö av sig så mycket som möjligt innan  jag tar bort det. Får det avslagna ligga kvar göder det för mycket samt täcker de växter som platt ut brädda bladrosetter.
Ängsklockorna blommar fortfarande fint så jag sparar en bit av ängen ett tag till.
 Platsen där jag planerat min äng är på ca 120 kvm och börjar nu mera blomma vacket under försommaren.  Jag har inte sått något ängsfrö utan låter det vilda flytta in vart efter.
Ibland vill naturen och jag inte samma sak så det har fått bli en liten äng även på baksidan av huset  där jag tänkt mig  gräsmatta. Men inte kan jag med att köra gräsklipparen där orkidéarten Natt viol ville slå sig ner. I år var det nog rekord med med orkidéer, uppskattningsvis ca 30 st. 

Vem gräver i min trädgård?

Vem gräver i min trädgård? Kan det möjligen vara Nalle Puh?  Nej, så är nog inte. Men någon som tycker om honung är det helt klart.
 I går morse när jag gick ett varv med vattenkannan var det något som inte stämde med jätteprästkragarna. Var inte ruggen större tidigare? Jag tittade på baksidan av rabatten och på baksidan fanns kratern ni ser på bilden. Längst ner ligger det lite rester av ett jordgeting bo.  Om det nu inte är Nalle Puh så tror jag att det är en grävling som haft kalas. Jag tror inte att rävarna  gräver på så, men jag kan ha fel.

Är det grävlingen jag haft på besök?

Jag blev lite inspirerad av grävlingen så i går kväll grävde jag runt komposten. Ett jobb som jag inte gör speciellt ofta. Egentligen är det ju en smärre vetenskap med kompost. Jag har dock en rätt avslappnad inställning till komposten. Jag lägger allt från trädgården i en hög. Vänder högen någon gång ibland. Varje år kan jag ta ett antal skottkärror med ny fin jord som jag använder att blanda upp jorden med när jag gör nya planteringar.

Caradonna - Salviornas primmadonna

Kan det finnas en primadonna bland stäppsalviorna? Ja det tror jag och i så fall är det Salvia nemorosa Caradonna. Jag gillar alla stäppsalviorna men Caradonnan utmärker sig med sina blåvioletta stänglar. Det vanliga på stäppsalviorna är annars att stänglarna är gröna, bara blommorna bekänner färg.
 Se på bilden hur snygg växten är trots att blommorna nästan har blommat över. Längden på stänglarna utmärker sig även mot de vanliga, de här är nog 40-50 cm och hela plantan en halvmeter.

(Hum, färgen på bilden är inte riktigt rättvis, i verkligheten ser den ännu mer violett ut. )

Mina små trädgårdsmästare

Maja o Allan mina trädgårdsmästare.

Mina små trädgårdsmästare ser ni på bilden.  Trädgårdsfigurer är jag egentligen ganska skeptisk till, det kan lätt bli för mycket och för plottrigt.
 För några år sedan hittade jag lergumman på en loppis och kunde inte motstå att låta henne följa med hem. Tills i våras har hon stått själv på trappen och vaktat stugan. Så i våras hittade jag en kompis till henne, lergubben i hög hatt. Nu står dom tillsammans bland krukorna och håller koll på trädgården.  Vem vet om dom nattetid kanske far runt i trädgården och rensar ogräs? Jag har till och med gett dem namn, Allan och Maja. Döpta efter det äldre paret som jag köpte stugan av. Sedan jag köpte huset har trädgården förändrats. Allan och Maja lämnade efter sig många och stora trädgårdsland, dom hör till den generation där grönsaksodling var en viktig del av trädgårdsskötseln. Jag har sått igen det ena landet efter det andra. Istället har det blivit fler prydnadsväxter och rabatter.