Allt på en gång

Godmorgon! Kan allt hända på en gång? Visst känns det så nu. All växtlighet försöker snabbt ta ifatt den tid som förlorats på envis snö. Jag tittar ut genom fönstret och solen skiner och regnet faller.  Katten Bertil ligger på hallmattan och bra snurrar runt. Kanske skaver han av sig fästingar eller så snurrar han bara för att snurra.
Körsbärsblommen har börjat blomma, håller solen i sig så öppnar nog magnolian sina blommor idag. Trädgården är full av projekt. Perenna rabatten vid trappen grävs om, ogräs rensas, skräpet som gömdes i snö ska plockas undan, grenar från äppelträdet ligger kvar.    Lika bra att ta en paus och njuta av fågelsången.

Snö, snö och snö

Nu var det längesedan jag skrev något. Det är många julaktiviteter som tävlar om min tid så här när adventstid råder och trädgården ligger inbäddad i ett vitt fluffigt täcke av vit snö.

En del av buskarna och även träd är rejält nedtyngda av snön som sitter fast i grenverket. Vad jag ser är det inget som knäckts, men tulpanträdet har en oroande lutning. Det vore inte helt fel att ge sig ut och skaka av en del av de växter som tyckt vara nätmast kollaps.
I min trädgård råder det oftast tystnad och nu är snön har lagt sig är det ännu tystare. Älgen har under helgen pulsade fram och tillbaks några gånger och lämnat tydliga spår efter sig. Inga andra djur tycks besökt mig sedan snön lade sig.

En ny stig i trädgården

  

Grinden håller ingen älg ut.

Söndagsmorgon, efter frukosten tog jag en sväng i trädgården. Så här års är det sällan så att jag kommer ut något i trädgården under veckorna.
 Det råder tystnad och lugn i trädgården. Jag går en inspektionsrunda för att se om de vilda djuren ställt till med något. Hittills har jag haft tur för året.
Inga buskar när betade.
Älgen har trampat upp en ny stig in på tomten, men vad gör det, spåren kommer att växa igen nästa sommar.
Det finns fortfarande lite äpplen kvar på backen. När äpplen är slut som kommer älgens besök att minska.

Älgens nya stig

Tydligt bevis för vem min gäst är.

Som att bo i en Krouthen målning

Krouthen är en fantastisk konstnär som levde och verkade i Linköping. Många röda hus med vita knutar och prunkande trädgårdar har han målat. Som pricken över i har han ofta klämt in en flockhöns framför stugan eller några lekande barn.

Jag hör till dem som inte har råd med Krouthen men att bo i Wilhelmsberg är som att bo i en Krothen konstverk med undantag för höns och ungar.

Fyrbent besök

Nästan dagligen har jag gäster. Fyrbenta gäster.  Nu mera är det mörkt när jag går ut på morgonen så jag ser dem inte. Men jag hör dem. Älgen är inte direkt någon duktig smygare utan det brakar rejält när dom sticker iväg.  Som kännetecken när jag hämtar tidningen har jag, litet brak rådjur, stort brak Älg.

Igår när jag gick ut märkte jag att något saknades? Vart hade äppelkransarna tagit vägen? Vid husgaveln har jag en stor kruka med alunrot och lite grönt stående. Den hade jag dekorerat med två äppelkransar. Båda var borta!
 Efter lite letande hittade jag dem, inte så långt bort, men helt klart hade någon smakat och burit iväg. Kanske är det stommen av ståltråd som gjorde att kalaset kom av sig och segerkransen blev liggande på berget.

Burr sa ringblomman

Burr sa ringblomman, och drömde om varmare tider.
Var det kallt igår så är det ännu kallare idag. Den sista ringblomman har tappert kämpat på fram till nu, i ingenting har den växt på bara berget, lite mossa har hållit den på plats. Den har kämpat på sin karga växtplats och blommat villigt fram till nu. Med lite tur så har den hunnit släppa några frön i mossan som till nästa år kan bli en ny planta som får uppleva en varm sjön sommar.

Lördag i trädgården.

Lördagsmorgon. Det räcker att man tittar ut genom fönstret för att förstå att det är kallt. Lite snö ligger fortfarande kvar på gräsmattan, allt är täckt av frost.

Men visst är det solen som tittar fram. Jag ger mig ut vid 8 tiden för att ta rett på de sista krukorna som står kvar, med nu hängande växter. Jag sliter och drar, men inte lossar jordklumparna för det. Tillslut ger jag upp och lägger alla krukor inklusive jord o växter på komposten. Om några timmar kanske temperaturen stigit över noll och jorden lossa. Eller så glömmer jag dom till våren och hoppas att dom klarar vinterkylan utan att frysa sönder.

Dags att göra en insats för tulpanträdet.
Som ni vet klarar den egentligen bara Zon 2. Redan tidigare har jag satt hönsnät runt trädet så att den klarar sig från älgen.
Nu är det dags att agera mot kylan. Den turkiska hasseln kommer som en hjälpare. Kylan har gjort att den släppt en riklig mängd av löv. Löv som jag nu räfsar ihop och fyller nätet runt tulpanträdet med. Den får på så sätt en extra varm vinter bostad.

Nu blir det en kopp varmt te. Sedan blir det dags att åter gå ut förbereda trädgården för vintern som kommer.

Wilhelmsberg den 27  oktober.

Bara vara dag.

Idag är en "bara vara dag". Regnet droppar ner där ute, inte så att det vräker ner, men ändå så mycket så att jag inte vill gå ut.

Jag har tänt i rörspisen och lyssnar på elden som knäpper. Sjunkit ner i soffhörnet med en varmfilt, en god kopp te och en bra trädgårdstidning. Här stannar jag resten av dagen!
Att bara vara är inte min starka sida så jag behöver öva på det. Då är det strategiskt att tända i spisen, för elden måste ju passas och då kan jag inte lämna rummet.

Som vanligt är tidningen full med ideer. Vore kanske kul att testa att göra ett nyponträd av nypon, oasis ståltråd och en gren. Men nej, inte nu jag måste ju passa elden.

Det blir att "bara Vara" en kopp te till och kanske en bra trädgårdsbok.

Trädgårdsbilder

Typiskt att kameran inte funkar nu när höstfärgerna kommer. Idag gör jag ett försök med kameran i mobilen så får vi se hur det funkar.

Wilhelmsberg en äldre bild

Då...

Idag får ni del av en äldre bild som visar hur min stuga såg ut längre tillbaks. Bilden har jag lånat från "Finspång ett 1900-tal". Vinbärsbuskar och trädet med Maglemer är de samma som idag.

Under veckan har det blivit en del sökande om husets historia. Fick i helgen kontakt med en man vars släkt kom till Wilhelmsberg på 1870 talet. Man som då flyttade hit med sin familj titulerades först som statkarl, sedan som arbetare och det sista jag hittat Handlanden. Kan det möjligen varit en gårdfarihandlare?
Har ännu inte fått fram hur länge den släkten stannade kvar så det blir ytterligare lite letande i kyrkböckerna.
Vore kul att hitta vilken Wilhelm som gett namn åt mitt berg.

...och nu.

Tack för regnet och en ny gäst i trädgården.

I natt så kom det en skur, tack för det. Många pratar om hur mycket regn det kommit i år och det stämmer säkert.
 De sista veckorna har det dock varit torrt på Wilhelmsberg.  När torkan kommer märks det hur tunt jordlagret är. Jag hade börjat oroa mig för att även den här sommaren skulle sluta med en brunbränd kulle. Kanske blir det även så i år för hur mycket som kommit i natt vet jag inte. Efter skuren i natt så ser allt dock mycket fräschare ut och mossan på berghällen bakom huset har svällt upp och blivit grön. Det är fascinerande hur snabbt det kan gå från brunt och torrt till grönt och levande.

När jag gick min morgonpromenad höll jag på att kliva på en ny gäst i trädgården, en liten hare. Jag såg den redan i går vid ett tillfälle när den hoppade runt i trädgården. Idag skulle jag fota prickfloxen  och precis där jag skulle sätta ner foten satt den och tryckte. Vi blev nog lika rädda båda två och haren försvann raskt åt ett annat håll. Nu får vi se vad han kommer att kalasa på.

Morgonpromenad i trädgården.

Så har jag varit ute på min morgonpromenad i trädgården. I dag utan ogräshackan i näven utan med en kopp te istället. Jag har suttit på min "tänkbänk" på högsta punkten och tittat ut över trädgården. En trädgård där jag försöker skapa rum. En del av rummen har tydliga väggar och begränsningar, andra är betydligt diffusare i konturerna.

När det gäller trädgårdsarkitektur gillar jag Christel Kvant och Heidi Palmgrens tankar. På samma sätt som vi bygger hus med väggar, tak och golv för att sedan möblera och pynta. Så bör vi även tänka med våra trädgårdar. Börja med häckar, buskar och träd som väggar och tak. Golv av gräs, plattor eller grus. Möblera med de mindre buskarna och stora perennerna. Sist så kommer pyntet, de små perennerna, krukorna med sommarblommor, trädgårdsmöblerna det glittrande trädgårdsklotet.
(Inser att jag ännu inte lärt mig ställa in klockan på bloggen, borde nu vara 8.52.)