2. Vildhjärnan från Skäftesfall blev mästare på Bergianska

Förra lördagen slutade jag mitt inlägg med att Anders skrev :
Gomma vill taga våra ägor, men det bliver trätor av.
 Bakgrunden till det var att det på gick en tvist mellan byarna Gomma och Skäftesfall angående om Gommas marker skulle gå ner till sjön glan eller inte.  Anders hade troligen snappat upp trätan genom att lyssna på de vuxnas samtal.  (Gomma saknar fortfarande mark ner till sjön, så Skäftesfall lyckades behålla sin mark.)

När Anders var 13 år började han sin första drängtjänst  på en gård i trakten. Första tjänsten  stannade han på ett år.                                     

Bild från Handbok i trädgårdsskötsel av A. Lundström

 

     1795 började han så sin bana inom trädgårdsvärlden, han fick tjänst som trädgårdsdräng på Stjärnvik. Tydligen var trädgård något som passade Anders för han kom att ägna resten av sitt liv åt den näringen. Under tiden på Stjärnvik kom han att ha en del kontakter med trädgårdsmästarna Cardon och Allard  på Finspång och fick av dem viss undervisning i trädodling. Under den här tiden ägdes Stjärnvik av De Geer på Finspång så att det fanns kontakter mellan trädgårdsmästarna på de olika bruken var inte konstigt. Om tiden på Stjärnvik skriver Anders själv att han fick lära sig Litet eller intet.  

År 1800 fick han tjänst på Kolstad en annan gård i Risinge socken där hans arbete mest kom att innebära tobaksodling. Något som Anders inte riktigt ville räkna som trädgårdsodling.  Samma år som han började på Kolstad kröntes Gustav IV i Norrköping. Anders som var intresserad av världen gav sig givetvis dit för att titta på grannlåten. Han hade nu börjat längta efter att själv bli en ståtlig herre. 

Nästa lördag kan ni läsa motivet till varför han bytte bort Svensson som efternamn.

Bilden hämtad från Handbok i trädgårdsskötsel.

Allt är inte blommor

När jag går min morgonpromenad i trädgården så här års, inser jag att det finns så mycket vackert i trädgården som inte är blommor, äpplen med dagg på, ett rött nypon, vita rönnbär osv.

Pärlrönn

Pimpinellrosens nypon

Vresros Rosa rugosa

Temynta och Vinbärskaka

Temmynta och vinbärskaka, det låter som ett gott fika.
Men nu handlar det om vad jag gjort på morgonen. Jag skriver inte det för att ge er sjusovare dåligt samvete för att ni legat och dragit er. Utan för att jag mår bra av att ha bakat en vinbärskaka på morgonen samt planterat Temyntorna trots att klockan fortfarande är före sju.

Temyntan kompis med rosenflockeln

Temyntorna "Monarda Fireball" har fått sitt bostad bredvid rosenflockeln som jag planterade tidigare i augusti. Rabatten var full med växter så det blev att gräva upp lite mer av gräsmattan. Den här gången blandade jag ca 1/3 av befintlig lerjord, 1/3 kompostjord, 1/3 väl förmultnad täckbark. Att det blev bark den här gången beror egentligen på att jag inte hade kvar någon jordsäck. Jag tror det ska funka bra, leran är en väldigt kompakt jord och täckbarken gör att den får en grövre struktur. Det man får akta sig för med barken är att den binder en del näring när den förmultnar. Jag får kompensera med mer gödning i vår.
Kan man göra te på temyntan? Jag tror det, men jag har aldrig provat. Kollegan Sofia uppmanade mig att göra Te när jag släpade hem plantorna så det borde funka.
Planterar ni Temynta  måste ni dock vara beredda på en del mjöldagg. Hittills har jag aldrig lyckats med temynta utan lite mjöldagg. Tänk om man ändå kunde baka av mjölet i daggen.

Vinbärskaka

Något som garanterat går att äta är vinbärskakan jag nu har bakat, där blandades det inte kompost, lera och bark utan snarare mjöl, ägg och socker.

Wilhelmsberg en äldre bild

Då...

Idag får ni del av en äldre bild som visar hur min stuga såg ut längre tillbaks. Bilden har jag lånat från "Finspång ett 1900-tal". Vinbärsbuskar och trädet med Maglemer är de samma som idag.

Under veckan har det blivit en del sökande om husets historia. Fick i helgen kontakt med en man vars släkt kom till Wilhelmsberg på 1870 talet. Man som då flyttade hit med sin familj titulerades först som statkarl, sedan som arbetare och det sista jag hittat Handlanden. Kan det möjligen varit en gårdfarihandlare?
Har ännu inte fått fram hur länge den släkten stannade kvar så det blir ytterligare lite letande i kyrkböckerna.
Vore kul att hitta vilken Wilhelm som gett namn åt mitt berg.

...och nu.

Växtkraft

Träd vid krematoriet i Norrköping

Vilken växtkraft! Inte hindras ett träd med stark vilja av lite asfalt.  Se på bilden hur trädet lyfter asfalten och smular sönder den.  En sådan stark vilja vore nog inte fel att ha. Trädet förflyttar inte berg men näst intill.