Sparris på villovägar

Sparris på villovägar passar som rubrik idag. Igår när jag promenerade genom byn Hult stod sparrisen där i diket och svajade för vinden. Blev så förvånad att jag missade att fotografera den.
Vissa delar av landet är det inte så ovanligt med förvildad sparris men hos oss finns det inte.
Förr fanns det en trädgårdsmäster i Hult. Känd för sin gurka. Möjligen kan det vara ett spår från honom som efter många slumrande år vaknat till liv och nu frodigt växer i diket.  Kanske finns det en annan förklaring men det lär vi aldrig få veta.

En liten udda berättelse om trädgårdsmästaren och om hans häst är att hästen själv skötte återfärden från torget i Finspång.
På torgdagarna var det inte ovanligt att trädgårdsmästaren festade till lite mycket. När mäster lyckats ta sig upp på vagnen och slumrat till så vandrade hästen själv hem mot Hult. Svängde ner mot Ölstad och stannade till så att Johanssons kunde handla av det som var kvar i vagnen. Johanssons smakar sedan igång hästen igen som vandrar vidare till Hult och stannar utanför rätt bod. Någon brukar ta hand om hästen medan trädgårdsmästaren själv fortsätter med sin slummer. Enligt uppgift hände det inte en gång utan hörde till vanligheten.

Sommar eller höst?

Sommar eller höst det är frågan?  Ska jag börja förbereda för hösten eller är det fortfarande sommar. Ser man till vädret så känns det somrigt.
Har ändå börjat förbereda lite inför den mörkare säsongen, pelargonerna har fått sig en behövlig genomgång och står nu på trädgårdsbordet för att torka upp lite snabbare när solen tittar fram.

Trädgårdsmöblerna trängs i lusthuset för att slippa bli allt för blöta, en del får nog redan nu flytta in på bovinden.

Kan idag även säga att jag är lite extra glad över att jag inte har några grannar. Jag byter vindskivor på huset och om någon såg mig skulle det säkert glädja omgivningen. När det gäller trädgård är jag händig men får jag en hammare i handen slutar den att funka. Men tillslut ska de nya vinskivorna vara på plats....

Det närmsta ni kommer en bild på vindskivebytet

Gräsklippnings ABC

Det är väl bara att klippa? 
Ja nog klarar gräset att bara klippas men det kan nog även vara på sin plats med lite råd.  Hur mycket  jobb man ska lägga ner på gräset beror givetvis på hur kräsen man är.

Grundregeln för att gräset ska må bra och hela tiden vara fint är att inte glippa mer än 1/3 av gräsets längd vid varje till fälle.

Ha vassa knivar på klipparen så att gräset skärs av utan att trasas sönder.

Klipp i torrt väder men inte när solen bränner som mest.

Om det är torka låt gräset vara lite högre så klarar det torkan bättre.

Är det problem med mossa låt även då gräset bli lite högre så att det klarar av att konkurrera med mossan.

Gödsla på våren så blir det fart på gräset så att det kan konkurrera med mossan.

Om du har mossa använd inte mossrivare. Du sprider då oftast mossan till ännu större områden. Tillfälligt har du mindre mossa men den åter kommer frodigt och på nya platser.

Klippningen gör att du blir av med de mesta av fröogräset som sällan gillar att klippas.

Det finns givetvis massa råd om luftning och gödningssammanssätning mm men varför ägna sig åt överkursen.

2. Vildhjärnan från Skäftesfall blev mästare på Bergianska

Förra lördagen slutade jag mitt inlägg med att Anders skrev :
Gomma vill taga våra ägor, men det bliver trätor av.
 Bakgrunden till det var att det på gick en tvist mellan byarna Gomma och Skäftesfall angående om Gommas marker skulle gå ner till sjön glan eller inte.  Anders hade troligen snappat upp trätan genom att lyssna på de vuxnas samtal.  (Gomma saknar fortfarande mark ner till sjön, så Skäftesfall lyckades behålla sin mark.)

När Anders var 13 år började han sin första drängtjänst  på en gård i trakten. Första tjänsten  stannade han på ett år.                                     

Bild från Handbok i trädgårdsskötsel av A. Lundström

 

     1795 började han så sin bana inom trädgårdsvärlden, han fick tjänst som trädgårdsdräng på Stjärnvik. Tydligen var trädgård något som passade Anders för han kom att ägna resten av sitt liv åt den näringen. Under tiden på Stjärnvik kom han att ha en del kontakter med trädgårdsmästarna Cardon och Allard  på Finspång och fick av dem viss undervisning i trädodling. Under den här tiden ägdes Stjärnvik av De Geer på Finspång så att det fanns kontakter mellan trädgårdsmästarna på de olika bruken var inte konstigt. Om tiden på Stjärnvik skriver Anders själv att han fick lära sig Litet eller intet.  

År 1800 fick han tjänst på Kolstad en annan gård i Risinge socken där hans arbete mest kom att innebära tobaksodling. Något som Anders inte riktigt ville räkna som trädgårdsodling.  Samma år som han började på Kolstad kröntes Gustav IV i Norrköping. Anders som var intresserad av världen gav sig givetvis dit för att titta på grannlåten. Han hade nu börjat längta efter att själv bli en ståtlig herre. 

Nästa lördag kan ni läsa motivet till varför han bytte bort Svensson som efternamn.

Bilden hämtad från Handbok i trädgårdsskötsel.

Allt är inte blommor

När jag går min morgonpromenad i trädgården så här års, inser jag att det finns så mycket vackert i trädgården som inte är blommor, äpplen med dagg på, ett rött nypon, vita rönnbär osv.

Pärlrönn

Pimpinellrosens nypon

Vresros Rosa rugosa