Klippa eller inte klippa

Klippa eller inte klippa det är frågan? En fråga som många ställer sig om sina perenner när hösten kommer. Finns det något rakt svar. Nja inte riktigt.

 Teoretiskt sett så mår perennerna bäst av att inte klippas ner. Det ner vissnade bladmassan skyddar och isolerar plantorna under vintern och många perenner är riktigt vackra under vintern.

Praktiskt då! vad gäller. Under många år så skulle man ju klippa ner perennerna på hösten! Ja de flesta perennerna är så härdiga att dom klarar att klippas ner under hösten. Så störs du av ett gyllenbrunt bladverk så kan du klippa det mesta. Du ska dock undvika de perenner med ihåliga stjälkar. Klipper du dem på hösten är risken stor att du får ner vatten i stjälkarna under vintern, vilket kan leda till att plantorna ruttnar. Gäller särskilt de stora prydnadsgräsen.

Själv väljer jag att inte klippa ner perennerna på hösten utan väntar tills våren kommer.

Ernst varning!

Det är lite "Ernst varning" att knåpa ihop lite av varje och tycka att det ser bra o snyggt ut. För att inte tal om att känna att det blir rätt. Men vad gör det, det mesta Ernst gör blir ju bra.

Idag på morgonen har jag gjort ett äpple hjärta. Första gången jag gjort det men i trädgårdstidningarna såg det riktigt bra ut. Själv är jag riktigt nöjd med mitt hjärta. Så det känns lite "Ernst"

Lite att tänka på om ni skulle prova själva. Det blir tyngre än man tror. Som stomme har jag 3 mm järntråd. Känns för svagt borde antingen varit tjockare tråd eller hårdare. Jag har använt ogalvad järntråd men tror att den galvade vore bättre. Men det var den ogalvade jag hade inne.
De gröna jag dekorerat med är vintergröna. Jag klippte lite för korta revor, vilket leder till att de gärna vill lossa.

Enligt trädgårdlitteraturen ska hjärtat hålla sig jätte länge ut. Om det stämmer får vi se vart efter. På grund av vikten kommer mitt hjärta ligga på trädgårdsbordet istället för att hänga på väggen. Kanske tar älgen hand om hjärtat så länge, järntråden blir säkert perfekt som tandtråd till en stor älg.

Hjärtat som snart ska pryda mitt trädgårdsbord.

Kyla och höstfärg

Burr, idag är det kallt ute. Även om frosten har gjort besök tidigare så har den inte vandrat så långt upp på mitt berg tidigare i år. Endel pelargoner fick flytta in redan under helgen. Några nu på morgonen, endel andra fick låna en av mina jackor som ett extra skydd mot kylan.

Även om kylan gör att en del växter tappar sin skönhet så gör den en del desto vackrare.
Stenbumlingen lyser nu som en stor röd bakelse.

Jag har en stor stenbumling i trädgården. På bumlingen ligger det ett hönsnät som klätterställning åt diverse klängväxter. Det finns två sorters kaprifol, en klematis, och så vildvinet som så här års dominerar helt. Vackert eller hur!

5. Vildhjärnan från skäftesfall blev mästare på Bergianska

fortsättning från förr veckan..

Lundströms syn på sina samtida trädgårdmästare var inte helt positiv. Han hade mycke synpunkter på andras bristfälliga kunskaper. På 1840-talet med verkade Anders till upplösandet av trädgårdsmästarämbetet, han ansåg att sverige inte hade några riktiga mästare utan att de som fanns endast kunde odla köksväxter och tobak. Han var inte heller nådig när det gällde de usla trädgårdsredskap de svenska smederna tillverkade. Han importerade engelska och försökte få de svenska smederna att börja tillverka likadana.

Sortimentslista från Begianska från 1834.

Sonen Axel Lundströms exlibris föreställer Lundströms hus vid den egna gården.

Med tiden kom den ena utmärkelsen efter den andra och många fina uppdrag. Anders kunde med tiden titulera sig Ekonomi-direktör, Riddare av Kongl. Wasa-Orden, Ledamot af Kongl. Vetenskaps- och Lantbruks-Akademierna samt Kongl. Patriotiska Sällskapet, trädgårdsmästare vid K.V.A. Bergianska Trädgårds-Skola.  Gossen som hade kallats vildhjärna hade blivit en ståtlig herre.

Fortsättning följer....

Bara vara dag.

Idag är en "bara vara dag". Regnet droppar ner där ute, inte så att det vräker ner, men ändå så mycket så att jag inte vill gå ut.

Jag har tänt i rörspisen och lyssnar på elden som knäpper. Sjunkit ner i soffhörnet med en varmfilt, en god kopp te och en bra trädgårdstidning. Här stannar jag resten av dagen!
Att bara vara är inte min starka sida så jag behöver öva på det. Då är det strategiskt att tända i spisen, för elden måste ju passas och då kan jag inte lämna rummet.

Som vanligt är tidningen full med ideer. Vore kanske kul att testa att göra ett nyponträd av nypon, oasis ståltråd och en gren. Men nej, inte nu jag måste ju passa elden.

Det blir att "bara Vara" en kopp te till och kanske en bra trädgårdsbok.