3. Vildhjärnan från Skäftesfall som blev mästare på Begianska

Efter att Anders varit i Norrköping och tittat på kröningen av kungen så vandrar han hemåt.

På väg hem från Norrköping passerade han en grön lund som det rann en ström igenom. 
Det sägs att det var då han bestämde sig för att ta namnet Lundström. 

Kolstad som han då var anställd på tycks han bara stannat på en kort tid.
 När han 1801 lämnar Östergötland har han även hunnit med  en kort anställning på två månader i Norrköping. Tanken var att det skulle vara längre, men det tycks att Anders lynne satte stopp för det. Det tycks som att Anders lyckas få en annan att överta drängkontrakten så att han själv blir fri från det.
Det häftiga lynnet hade Anders ärvt från sin far sades det. Fadern Sven var av vallonsläkt och det sades vara förklaringen till det häftiga lynnet. Anders beskrevs av en del som en riktig vildhjärna.

 Hösten 1801 går det inte längre att hålla kvar Anders i Östergötland han vill till Stockholm. En höstdag tar han avsked av far och syskon i Skäftesfall. 
Om sitt uppbrott från Risinge skriver Anders själv Jag lämnade hemmet lugn, om än inte glad så i fast förtröstan på Guds försyn.

Anders tog sig tillfots till Stockholm och nådde huvudstaden efter fyra dagar. I Stockholm sökte han upp Grevinnan De Geers betjänt som tycks vara den enda han känner i staden. De Geers tjänstefolk hade han troligen lärt känna under sin tid på Stjärnvik.
Kanske det är tack vare betjänten som han får lite olika ströjobb och lyckas hanka sig fram. 

fortsättning nästa lördag.

Det enda kända foto av Anders Lundström

 

En koreansk bekantskap

 Koreansk plymspirea  Aruncus aethusifolius var årets perenn 2010. Först i år provade jag att plantera tre stycken i en av mina rabatter.  Både nöjd och miss nöjd. Många är vana vid de enorma plymspireorna som blir 1,5 meter höga. Den koreanska kusinen är betydligt mindre, själva plantan är bara någon eller några decimeter hög och blomställningarna sticker upp ytterligare någon decimeter.
Jag är helt nöjd med själva plantan, låg, kompakt fin i färgen hela sommaren, Ingen ohyra eller svamp något som jag gillar iår när allt annat tycks få svamp.
Det är blomningen som jag inte är riktigt nöjd med. Blommar visserligen länga och med skapligt många blommor. Tycker att blommorna ser lite småvissna ut eftersom det samtidigt är knoppar, blommor och överblommande blommor samtidigt på plantan.  Kanske blir det bättre nästa år?

Koreanska plymspirean i augusti

 (Idag såg jag två stora älgtjurar när jag hämtade tidningen)

Nu är älgen på plats!

Igår skrev jag att älgen inte besökt min trädgård på länge. Nu är älgarna på plats !
När jag idag på morgonen hämtade tidningen såg jag tre kanske fyra älgar. 
Först rasslade det till utanför vresroshäcken och en älg kliver långsamt iväg mot pastorsskogen. Vilken älg kan motstå doften av jäsande äpplen. ?
När jag närmade mig postlådan var det dags för ytterligare två. I grannens trädgård vid det gamla sjukhemmet stod en älg ko och kalv och åt äpplen. Deras taktik var inte att fly utan dom valde att försöka smälta in i omgivningen. Inte helt lätt för en stor älgko att se ut som ett äppelträd, men hon gjorde sitt bästa. Färgen på älgbenen och trädstammarna stämde perfekt.
På väg uppför mina backar igen var det dags för ytterligare en älg, den här stod still och blängde på mig. Kanske var det samma som den vid vresrosorna.  Alla älgarna var utanför tomten men fallfrukten har minskat under natten så dom har nog även varit inne på tomten. Tyvärr stannade dom inte kvar medan jag hämtade kameran så det får bli en bild från i somras.

Bild från sommarens älgbesök

Fallfrukten och jag

I år är det en kamp mellan fallfrukten och mig. Brukar aldrig se den som ett problem eftersom den alltid brukar försvinna under natten. Men inte i år. Den ligger kvar i stora drivor, luktar lite jäst, drar flugor till sig. Gör så att jag inte klipper färdigt gräsmattorna.
 När det gäller gräsklippning är det minsta möjliga motstånd som gäller. Är gräsmattan tom så går det bra att klippa. Måste jag först plocka fallfrukt så bär det i mot. Just nu står gräsklipparen och blänger på fruktträden bakom huset men inte hjälper det.  Jag måste nog tillslut gå ut och blocka upp den.

Är förstås även lite kluven till att frukten inte försvinner under natten. Att den är kvar tyder ju på att älgen inte gör några besök just nu och det är förstås bra i andra sammanhang. Tror dock att grävlingen varit på besök i natt igen. Fyra stora hål  finns det i en rabatt vid förstukvisten.  Sånt är livet på landet.

Nu ska jag antingen fika eller plocka fallfrukt. Gissa ....

Sparris på villovägar

Sparris på villovägar passar som rubrik idag. Igår när jag promenerade genom byn Hult stod sparrisen där i diket och svajade för vinden. Blev så förvånad att jag missade att fotografera den.
Vissa delar av landet är det inte så ovanligt med förvildad sparris men hos oss finns det inte.
Förr fanns det en trädgårdsmäster i Hult. Känd för sin gurka. Möjligen kan det vara ett spår från honom som efter många slumrande år vaknat till liv och nu frodigt växer i diket.  Kanske finns det en annan förklaring men det lär vi aldrig få veta.

En liten udda berättelse om trädgårdsmästaren och om hans häst är att hästen själv skötte återfärden från torget i Finspång.
På torgdagarna var det inte ovanligt att trädgårdsmästaren festade till lite mycket. När mäster lyckats ta sig upp på vagnen och slumrat till så vandrade hästen själv hem mot Hult. Svängde ner mot Ölstad och stannade till så att Johanssons kunde handla av det som var kvar i vagnen. Johanssons smakar sedan igång hästen igen som vandrar vidare till Hult och stannar utanför rätt bod. Någon brukar ta hand om hästen medan trädgårdsmästaren själv fortsätter med sin slummer. Enligt uppgift hände det inte en gång utan hörde till vanligheten.