Att pryda sitt hem med bonader

Att pynta till jul är något vi tycker om och visst är det fler än jag som trivs när tomtar och bonader får plockas fram: Bonaden på bilden är ett nytryck av en Pehr Hörberg bonad.
Hembygdsföreningen har originalet i sin ägo.  Originalet mäter 57 cm gånger 422 cm och innehåller betydligt fler bilder.  Pehr målade bonaden  1797 och letar ni fram psalmboken från 1695 så förstår ni bilderna bättre ty de föreställer pslam 134:5 de tre vise männen... , och psalm 201:1 Ett brölopp uti ....

Originalet hängde under många år på gamla biblioteket i Finspång, efterflytten har tyvärr biblioteket valt att inte sätta upp den.  Se det som ett nyårslöfte från mig att antingen ska den upp på väggen i biblioteket eller så ska föreningen se till att den flyttas till annan plats där allmänheten kan beskåda den.

Historiskt sätt skulle bonaderna sättas upp på julafton och plockas ner tjugo Knut.  Många som är ägare till en kopia av Pehr Hörbergsbonad gör dock som jag, låter den sitta uppe hela året.

Docka i gröten och cigarrök i huset - traditioner förändras

Johan Blomberg Ingelstad

Så är den snart här julen, och med den mängder av traditioner. Kanske tror vi att vi gör som vi alltid har gjort, ibland frågar vi oss varför vi inte gör som vi brukade. En del traditioner har vi bara hört talas om.

En tradition som jag bara har hört talas om är att ha en grötdocka i gröten. I min farmors barndomshem i Skäftesfall fanns den traditionen.  Istället för att ha mandel i gröten smusslades en liten porslinsdocka ner i gröten, och på samma sätt som mandeln avslöjade vem som skulle gifta sig under året så gjorde dockan det. Som jag förstått var Janssons grötdocka i det närmaste vit men huvudet var mörkare. Så ett tränat öga kunde urskilja dockan. När farmors pappa Karl skulle gifta sig med sin Maja såg man givetvis till att Maja fick dockan i sin gröt julafton innan sommarens bröllop.
Grötdocka är egentligen ingen lokal Risinge tradition utan ska ha funnit på många platser. Ända gången jag har sett en grötdocka var på tvs antikrunda där det vid ett tillfälle dykt upp en för
värdering.

Så till cigarröken i huset, den hör samman med Johan på bilden. Johan var egentligen ingen cigarrökare, men en gång per år berättas det att det tändes cigarr i salen i Ingelstad. Julafton var den dagen. Eldstaden/spisen i salen hade någon form av krans eller kant där cigarren låg under hela året, men på julafton plockades den fram och Johan tände den och drog några bloss och lät den goda cigarr doften sprida sig i salen. Sedan släktes cigarren den och las tillbaka på spiskransen till  nästa jul.  Varför denna tradition vet jag inte.
 Förr ansågs det dock att det luktade gott med cigarrdoft. Har hört talas om att i finare familjer kunde tjänstefolket få i uppgift inför bjudningar att tända en cigarr och gå runt med i finrummen innan  en bjudningen så att det skulle lukta gått när gästerna kom.

När Jansson öppnade mjölkaffär på Östermalmsvägen

Östermalmsvägen två

Idag är det många lantbrukare som öppnar gårdsbutiker antingen på sina gårdar eller inne i städerna men det är inget nytt.  Farmors pappa Karl Jansson var lantbrukare i Skäftesfall och jag tror vi kan säga att  idag hade han nog kallats entreprenör. Han drev lantbruket i Skäftesfall, utvidgade det med granngården, hade ett mobilt sågverk och så 1915 så låter han bygga affärshuset på Östermalmsvägen 2 i Finspång. (årtalet kommer från boken Finspång i gamla vykort.) Byggmästare var David Andersson. Huset byggdes där Missionskyrkan idag ligger. 

Fönstret till bageriet. Observera reklamskylt för skomakeriet.

I huset öppnas det mjökaffär, ett sätt att kunna sälja den egna mjölken utan mellan händer. Många av er som läser bloggen förknippar nog Östermalms mjölk o bröd affär med syltlängder. Karl hade två söner John och Natanael. Natan tog över gården i Skäftesfall och John tog över huset och verksamheten i Finspång.  Så åter till syltlängderna. Som jag har förstått var det populärt att smita iväg från Ekmanskaskolan på rasten och köpa syltlängder i mjölkaffären.  Ofta var det nog Johns syster Helena som expedierade.  En del känner nog henne under andra namn. I släkten när jag var liten var hon alltid moster Lena. En snäll gammal tant som gärna skämde bort sina syskons barnbarn. 

Bageri o mjölkaffärs personalen

 I huset på Östermalm var det inte bara mjölk o bröd affären som Jansson själva drev. Här hade bla Bergs sin speceriaffär en tid och det var även skomakeri i källaren.  tror även att det periodvis var ytterligare någon butik. I huset var det även fem bostadslägenheter.  De flesta som bodde eller verkade i huset hade anknytning till antingen Missionsförsamlingen eller Metodistkyrkan. En släkting uttryckte det som att det var ett "fromt hus" Ganska passande att den församling som Janssons tillhörde väljer att bygga sin kyrka på platsen i modern tid

Janssons hus i Skäftesfall, Vid Karls andra bröllop 

Ingelstad Östergård

Alla gårdar har sin historia så även Ingelstad Östergård. Den plats jag har växt upp på och där släkten bott under många år.  Ingelstad by bestod ursprungligen av tre mantal, öster, väster och mellan gård.  Under århundraden har antal gårdar varierat. Mellan gårdarna var på slutet av 1800 talet två.  Östergården ligger kvar på sin ursprungliga plats medan de andra gårdarna har flyttats ut.
Västergården flyttades redan i slutet av 17 00 talet medans mellan gårdarna fick maka på sig vid laga skifte på 1880 talet. Stora huset byggdes på 1770 eller 1780 talet. Av vem vet jag inte med säkerhet.

Från 1750 talet och fram till 1820 talet ägdes och troligen beboddes gården av släkterna  Steirnknekt, Berggren och Bechlin. (Nu plockar jag bara ur minnet så jag kan glömt någon släkt)  Närheten till Finspång märks, någon inspektor på Finspång. Bechlin var handlanden från Norrköping. Säkert var någon bonde.
På 1820 talet  gör Georg Bechlin ett konstigt val, han säljer gården och flyttar med familjen till Gotland. Köpare är Sven Gabrielsson från Tjuttorp, hans hustru Britta Svensdotter  samt hennes föräldrar från Kolvetorp.  Ingen av dem flyttar då till gården utan valet blir att arrendera ut gården.

Sven o Britta har två barn, Anders och Anna. Längre fram i historien säljer Anders släktgården i Tjuttorp och flyttar till Torstorp. Det är han som är förfader till Arvid Svensson Torstorp.
Dottern Anna gifter sig med Sven Blomberg, arrendator på en av gårdarna i Viberga. Tror det var runt 1840. Efter något år flyttar Sven o Anna, samt ett gäng till med släktingar till Ingelstad Östergård.  Anna o Sven Blomberg fick med tiden ett barnbarn som hette Ivar, Ivar får en son som heter Arne och är min pappa.

Kanske har även i anknytning till gården, kanske har ni gått söndagskola i flygeln med Gun som söndagskolelärare, kanske har någon av era släktingar bott i flygeln eller varit dräng eller piga på gården. Mycket i historien hänger samman på något sätt.

Konsten att fira en lärare.

Att fira en uppskattad person kan man göra på många sätt. År 1902 var det ett firande vid Torstorpsskola som någon inte går att jämföra med något annat.  Folkskoleläraren Hultin hade tjänstgjort i 25 år och fyllde även 50 år.  Uppslutningen var stor det verkar som om alla vill vara med.

Texten nedan kommer från ett tidnings reportage fån till fället:

 Sistlidne lördagskväll var vid Torstorpsskola i Risinge Socken en för platsen och, vi kunde gärna säga, socknen en enastående festlighet.

 Anledningen där till var, att det då var 25 år sedan som folkskolelläraren J. V. Hultin tillträdde sin befattning såsom lärare därstädes. Alltså 25 års jubilem, som även kunde kallas 50 års jubileum med hänsyn till levnadsåren. För att hugfästa minnet häraf och giva uttryck för den tacksamhet och kärlek, som besjälar både gamla och unga med hänsyn till den nitiske, plikttrogne och af alla högt aktade läraren, var det, som Torstorps skolrote hade arrangerat en i allo lyckad festlighet.

 Herr Hultin hade på dagen varit borta. Det var just vad man ville. Då han vid halv sju tiden på kvällen hem kom, fann han en ståtlig äreport, en ny rest flaggstång, tvänne i det gröna fint dukade kaffe bord, skolsalen prydd med blommor och grönt och andra festliga arrangemang vidtagna.

 Knappt tio minuter efter hans hemkomst kommer en skara af 75 ungdomar, nuvarande och fd skolbarn, alla med en liten flagga i högra handen, marscherande upp på skolgården , efterföljda av ett par hundra  ”Civila” från alla hörn och kanter av skolroten.  Sedan de unga nedanför verandan sjungit ”vårt land” , begrav man sig in i den festliga salen . Här höll lantbrukaren och ledamoten av kommunalnämden ett väl genomtänkt tal, varefter han o rotens vägnar till herr Hultin överlämnade en dyrbar regulatorur med inskription jämte en börs, innehållande sju stycken guldmynt af större och mindre valörer. En strängorkester spelade och några damer sjöngo den för stunden passande sången. Alla Herrens vägar äro godhet, nåd och trofasthet. Under djup rörelse tackade herr Hultin för den honom visade uppmärksamheten.