Nybygget inte längre så nytt

Torparslit och odlar möda. Mycket hårt arbete döljer sig i mörka skogen. Torpen har varit många i vår byggd men dess historia är sällan så lång. De flesta torpen växte upp som svampar ur skogen under 1800 talets början men redan efter lagaskifte under andra halvan var 1800 talet började många försvinna, men spåren finns kvar. På bilden syns en "lada" som finns i Ängenässkogen. I dess närheten har torpet Nybygget funnits. Första gången jag besökte platsen var vid en torpvandring. Sedan försökte jag under flera år hitta dit igen. Tillslut fick det bli lantmäteriets kartor som hjälp medel. Kartor från olika tidsepoker. De äldsta med byggnader och odlad mark. Nästa med endast odlad mark, tydliga diken. Så den sista kartan endast dikena med på kartan som endast visar skog förövrigt.

Joseph Olsson Blomberg är en av de som bott i torpet. Han var född på trumslagarbostället Viberga (Hans bror är en av mina förfäder). Efter ett liv som dräng och torpare avlider Joseph 1829 på Nybygget. Boet består bla av 1/2 stut, en ko, en kalv och ett får. Kan inte annat än fundera på vem som ägde andra halvan av stuten?
Hustrun Kerstin (Cristina) lever vidare i torpet till 1834 då även hon får sluta sina dagar. Minst 7 barn hade hon fött, en del uppnådde vuxenålder andra inte.
När torpet blev öde vet jag inte ännu, kanske du vet?

Perssons döttrar

Familjen Persson Ingelstad Mellangård

Har du någon gång suttit på en kökssoffa hemma hos en gammal tant, dinglande med benen eftersom man inte riktig når ner till golvet, drickande hemkokt körsbärssaft blandad i glaset?  

Det har jag gjort när jag var lite, hemma hos Margit Karlsson i granngården. Margit var en genomsnäll gammal tant som alltid var tacksam och alltid bjöd på saft. 

Även gamla tanter har en gång varit unga, så också Margit, Perssons äldsta dotter. 

Familjen Persson flyttade till en av mellangårdarna i Ingelstad 1921, då kom familjen från Hällestad. Det finns säkert många anledningar till att familjen flyttade till Ingelstad, en anledning sägs vara att "Persson" tyckte att hans tre döttrar behövde få bo lite mer centralt. Döttrarna hette Margit, Gulli och Iris.  Och visst måste upplevts centralt att flytta till Ingelstad.

Margit berättade vid något tillfälle att korna kom med tåget från Hällestad. Margit och någon av systrarna fick leda dem från station i Finspång till Ingelstad. 

Säkert inte helt lätt för två tjejer i yngre tonåren.

Det sägs att flickornas pappa "Persson" var en driftig man och han säkert hade lyckats väl som lantbrukare om han fått leva längre.  När familjen flyttade till Ingelstad började han direkt renovera och bygga nytt. ladugården byggdes ny, flyglar och mangårdsbyggnaden renoverades.  Persson var en sträng man som ingen sa emot. Det har berättas om ett tillfälle vid tröskningen när middagstiden passerades, folket började bli hungriga, i huset var maten klar, men ingen vågade fråga Persson om det inte var dags för middagsrast. Tillslut visade det sig att "Perssons" klocka hade stannat. 

Tyvärr blev inte Persson så gammal. i lutet av 20 talet eller i början av 30 talet avlider han och änkan och de tre döttrarna blir själva på gården. Det ordnas så att en kusin till döttrarna flyttar dit och hjälper till på gården i väntan på döttrarna ska gifta sig. Om Gulli eller Iris är den som gifter sig först vet jag inte. Margit berättade en gång om Gullis giftermål.  Gulli sällskapade med Josef ÖSterberg och man visste att dom höll på och ställde i ordning på Lindenäs. Så en dag kom Gulli inte hem på kvällen. - då förstod vi att hon hade gift sig berättade Margit.  Iris gifte sig med Robert, jag tror att han var en av "Skränslunds pojkarna" Iris och Robert började bruka mellangården i Ingelstad. 

Så kom David Karlsson in i bilden och gifter sig med Margit.  Robert och Iris flyttar då från Ingelstad eftersom Margit var äldst och  den som skulle ta över gården.  Margit o David brukade gården i flera omgångar men valde även att periodvis arrendera ut den.  

1957 säljer David o Margit gården ( inte bostadshusen) till min farfar Ivar.  

På 1990- talet säljer Margit o Davids dotter Sylvia bostadshuset till min bror och svägerska. 

Margit, Gulli och Iris Persson sittande på Rundeln vid Mellangården.
Observera att mellangårdens gamla ladugård syns i bakgrunden

Ebba Maria Margareta

Den 25 juli 1910 föddes ett litet flickebarn hos Janssons i Skäftesfall. Det var Karls och Elins femte barn.  Sedan tidigare fanns det två pojkar och två flickor i familjen. 

Ebba Jansson

Det lilla barnet döptes till Ebba Maria Margareta och kom med tiden att bli min farmor. 

När Ebba var 6 år hände det som inte får hända. Hennes mamma avlider och Karl blir ensam med de 5 barnen. Det var nog tur att farmor fanns i lillstugan och kunde stötta upp familjen.  Karl behövde en ny fru och det blev hans kusin Amanda "Maja"  Maja var lärare i Torstorps skola och lämnade sin yrkeskarriär och gifter sig med Karl 1919 och blir mor åt Karls barn.  

Ebba Jansson

Ebbas skolgång började som för alla i Skäftesfall i Gomma skola.  Efter vanliga skolan blev det som för många andra lanthushållsskola. Det som var ovanligt var att Ebba gick lanhushållsskola i Osby i Skåne. Kanske berodde det på att hennes bröder John o Natan gått sin lantbruksutbildning där.  Hemma i Östergötland gick Ebba även någon eller några kurser på Margareta skolan i Norrköping. När jag läser i Ebbas betyg o intyg hittar jag även det lite mer udda distanskursen i " Kommatering och punktsättning"

Hur Ebba träffade Ivar i Ingelstad vet jag inte säkert, kanske via SLU där båda var aktiva eller kanske i Missionshuset.

Ebba Jansson

Familjen Blomberg

1935 gifter sig Ebba och Ivar , om jag minns rätt så hölls bröloppet på Margareta skolan i Norrköping, Något som vanligt bland frikyrkofolket. Vigselförrättare var K G Widelius som varit både Ebbas o Ivars konfirmationspräst. Widelius var kyrkoherde i klockrike 1935 men reste upp till Norrköping och höll vigseln.
Ebba flyttar ini Ingelstad, där stora huset hade moderniserats rejält inför att Ebba o Ivar skulle gifta sig. Serveringsgången byggdes, glasverandan revs, frontespiserna byggdes, tror att badrummet gjordes i ordning. (inte vatten toalett eftersom det ansågs onödigt när det fanns dass bakom flygeln)
Vart efter året gick föddes det ena barnet efter det andra Arne, Torsten, Ingrid Ove.

Givetvis finns det mycket mer att skriva om farmor men tror inte att ni orkar läsa så mycket mer.

Jag minns farmor som en bestämd liten kvinna som visste vad som var rätt och fel och levde efter det.  Söndag var vilodag, andra dagar var arbetsdagar. Det vävdes, städades, syltades och saftades. Fasta rutiner följdes. Under många år när farfar var sjuk skötte hon givetvis honom. Många av er har säkert sett Ebba ute på vägarna vid Ingelstad skjutande på rullstolen  med farfar. Inte sällan fick den bortskämda taxen sitta i farfars knä när dom var på promenad.
 I augusti 1990 fick Ebba sluta sitt jordeliv och flytta hem till sin Gud, där hennes Ivar redan väntade.

Kyrkbänksdörrarna fick nu funktion

 Det är en speciell känsla att komma in i en gammal kyrka och få öppna en en bänkdörr och slå sig ner i bänken. Kanske är dörren numrerad, ibland har den till och med lås. I Gamla kyrkan finns dom gamla dörrarna kvar men inte i Risinge Nya kyrka. Men det har funnits. Bilden till vänster visar kyrkan innan renoveringen 1902 med den gamla bänkinredningen.

När kyrkan renoverades togs bänkarna bort. En del av bänkdörrarna togs dock till vara av gammelfarfar Johan.

 Dörrarna blev bla till glasveranda på stora huset, ses på bilden över. Lite svårt att se men till höger på bilden  så ser ni en av dörrspeglarna. En del av dörrarna blev till panel i salen, och där sitter dom ännu kvar. Glasverandan revs på trettiotalet så då försvann en del. En av dörrarna fick bli garderobsdörr när glasverandan revs och fungerar fortfarande som det.

I Risinge kyrka finns ett fåtal dörrar kvar i bänkarna uppe på sidoläktarna. Passa på att smyg upp och titta någon gång. 

Att pryda sitt hem med bonader

Att pynta till jul är något vi tycker om och visst är det fler än jag som trivs när tomtar och bonader får plockas fram: Bonaden på bilden är ett nytryck av en Pehr Hörberg bonad.
Hembygdsföreningen har originalet i sin ägo.  Originalet mäter 57 cm gånger 422 cm och innehåller betydligt fler bilder.  Pehr målade bonaden  1797 och letar ni fram psalmboken från 1695 så förstår ni bilderna bättre ty de föreställer pslam 134:5 de tre vise männen... , och psalm 201:1 Ett brölopp uti ....

Originalet hängde under många år på gamla biblioteket i Finspång, efterflytten har tyvärr biblioteket valt att inte sätta upp den.  Se det som ett nyårslöfte från mig att antingen ska den upp på väggen i biblioteket eller så ska föreningen se till att den flyttas till annan plats där allmänheten kan beskåda den.

Historiskt sätt skulle bonaderna sättas upp på julafton och plockas ner tjugo Knut.  Många som är ägare till en kopia av Pehr Hörbergsbonad gör dock som jag, låter den sitta uppe hela året.