104 åringen var osams med både brukspatron och kyrkoherden.

Letar man riktigt länge hittar man ett släktskap, så känns det ibland när man letar bland Risinge släkterna. Igår hittade jag släktskap mellan min släkt och Mats Larsson (Mattes) i Blixtorp. Mattes är en av männen som har sin gravhäll längst fram i Sankta Maria kyrka.  Enligt uppgift dog han 1681då han var 104 år. Låter inte riktigt sant men vem vet. Att han under 104 år hunnit bli osams med en oannan är kanske inte så konstigt.  Mattes hade redan på 1630-talet haft samarbete med de Geer på Finspång angående upplåtelse av skog till kolning mot frihet från att hålla knekt. Helt enkelt tycks dock inte samarbetet varit. I tinget 1673 och 1674 protesterade Mattes mot de Geers skogshuggning.  

Trätan med kyrkoherden har jag hittat nämnd i en beskrivning över gravstenarna i kyrkan där det sägs att gravstenen troligen tillkommit först när kyrkoherden avlidet. Där framkommer det dock inte vad osämjan berodde på. Tar man en titt i Risingebygd av Widelius så tror jag att jag hittat en del.  Där näms en Matz i Blekstorp som var sexman (ett förtroende uppdrag inom kyrkan bla innefattade uppgiften att driva in tiondet till kyrkan) 1651 fick sexmännen en rejäl åthutning för att dom inte skötte uppgiften att kräva in uppbörden som skulle avlöna organisten.  Det ledde till Matz i Blektorp av gick. Kanske fanns det mer groll i bakgrunden.  (Har inte till 100 % lyckats fasställa att Mattes o Matz är samma person. Men det finns endast en sexman på den platsen det året)

En kyrkvärdskäpp, en del av vår historia

Kyrkvärdar, nämndemän, hemmansägare, titlarna var noga med förr. Så viktiga var de att en gård till och med kunde kallas för nämndemansgården bara för att bonden på gården blev utsedd till nämndeman.

En av våra förfäder Anders Nilsson i Skäftesfall var både kyrkvärd och nämndeman. Anders var född  1781 på en gård i Hult, Risinge. Gården var frälse under Stjernvik och benämns ibland som kaptensgården.
För några år sedan fick jag av en av pappas kusiner en rörkäpp som ska ha varit Anders.
I skriften  "Och de voro tillsammans"  beskrivs käppen så här " När Anders Nilsson avgick som kyrkvärd i Risinge erhöll han en "rörkäpp" försedd med Silverknopp... Den fina kyrkvärdsstaven finns än idag bevarad på samma gård i Skäftesfall där släkten ännu lever".
På en handskriven liten lapp jag har står det att Anders av gick som kyrkvärd när han flyttade från Hult till Skäftesfall. Om jag hittat rät så flyttade familjen till Skäftesfall 1835. I vissa papper står det 1841 men vad jag hittat sä är det årtalet då Anders köpte till en gård till i Skäftesfall.

En liten kuriositet är att Anders var en av de som försökte stoppa placeringen av Risinge Nya kyrka. De boende längst ut mot glan tyckte vägen skulle allt för lång, så det skrevs skrivelse till församlingen om kyrkans placering. Det sägs att mat motsatte sig placeringen med hänvisning till att prästen skulle få långt till kyrkan från prästgården. Jag tror nog att det var sin egen res sträcka man tänkte på.  Kyrkan placering ändrades inte men Anders Nilsson fick var med i byggnadkommiten.

När släkten kom till Ingelstad

Alla släkter kommer någonstans ifrån, alla släkter har sin historia och så är det bara.

Redan som liten fick jag höra att släkten kom från Tjuttorp. En skogsby i norra delen av Risinge.  Att det var tack vare Tjuttorpesläkten  som gården i Ingelstad köpts in. Det tom pratades om att gården var en lysningspresent, ett sätt för de rika Tjuttorparna att rädda släkten rykte när dottern gifte in sig i en knektsläkten Blomberg.

Kanske är det inte bara gården som kommer från Tjuttorp, vi har även de omtalade Tjuttorpemyggorna, ni vet de där stora som bara går tre på en kappe, och då hänger benen ändå utanför.

Men nu till hur Ingelstad Östergård kom till släkten. I Tjuttorp fanns en släkt som bott där i många generationer, omväxlande hette männen Gabriel i förnamn eller Gabrielsson i efternamn. År 1805 gifter sig Sven Gabrielsson med Britta Svensdotter från Kolvetorp i Regna.

År 1822 köper Sven och Britta 1/3 av Ingelstad Östergård av handelsmannen Bechlin. Bechlin tycks inte själv varit med när affären gjordes upp, utan hans ombud Odelstjerna. Köpeskillingen var 1666 riksdaler. Samtidigt köper Brittas föräldrar 2/3 av gården. Ingen i släkten flyttar dock dit utan man arrenderar ut Ingelstad.

Så händer det som nog är bakgrunden till att det skulle vara en lysningsgåva (vilket jag inte hittat något belägg för) Sven och Brittas dotter Anna gifter sig med  Sven Blomberg 1840. Sven var av knektsläkt även om han själv inte var knekt. Sven var brukare av en av gårdarna i Viberga.  Redan efter ett par år så ordnas det till så att Sven och Anna flyttar till Ingelstad Östergård. Testamenten skrivs så att Anna ska ärva Östergården medan hennes bror Anders ska ärva gården i Tjuttorp (Anders är förfadern till Torenfeltarna i Torstorp)   Och så blir det. Anna är den som hela tiden kommer att stå för fastigheten i Ingelstad även om hennes man Sven säkert titulerades som Hemmansägare i många fall. Sven och Annas yngste son Johan Blomberg är min farfars pappa.

Historien om en soffa från Malungs finnmark.

I köket hemma hos mina föräldrar står det en brun gammal kökssoffa. Redan när man ser modellen förstår man att den inte hör hemma i Risinge, för sådana soffor har vi ej.  På ryggstödet står det med snirkliga  bokstäver Lars Mattsson och Kerstin Olsdotter. Lars var min morfars farfars pappa. Så ni som känner släkten förstår att soffan är från Malungs finnmark. Finnmarken, området mellan dalarna och Värmland, där skogarna är djupa, myrarna vidsträckta och åkerlapparna små. Ni släktingar har säkert alla hört om byarna Västra Gåstjärnsber, Östra Näsberget, liskogsåsen osv.

Lars Mattsson en man som fick uppleva många tragedier innan han lämnade Malungs finnmark för lyckan på andra sidan det stora havet. Han var född på Östra Gåstjärnsberget 1809. Han träffar sin Karin som kom från Granberget och den 7 juli 1839 gifter dom sig.  Lyckan kunde säkert blivit stor. Karin är redan gravid. Den 12 november föds ett litet barn. Men något går fel i förlossningen och Karin avlider. Det lilla barnet lyckas man hålla vid i liv i 25 dagar men så avlider även det. Några ytterligare noteringar om barnet har jag ej hittat i kyrkböckerna.

När Karin avlider får hennes ende bror Mats uppdraget att gå till "socknen" för att ordna med begravningen. Då händer nästa tragedi. Han drunknar "vådeligen" på väg till socknen förklarar kyrkboken.  På samma vecka förlorar Karins föräldrar båda sina barn, Lars förlorar sin hustru och sin svåger och man kämpar för att hålla liv i det lilla barnet.

Den 17 november begravs Karin, måndagen den 18 om aftonen begravs hennes bror. Undrar varför dom inte begravdes samtidigt? Kan det vara så att Mats dränkte sig? och att han därför begravdes om aftonen en måndag.

Lars den unge änklingen bor hos sina svärföräldrar i Granberget. Efter två år gifter han om sig med pigan Kerstin Olsdotter från Västra Gåstjärnsberg.  Där fick ni det andra namnet som finns på soffans rygg, Kerstin.

Det ny gifta paret bor hos Lars första svärföräldrar i Granberget. I april 1842 föds så deras första barn Mats Larsson, min morfars farfar. Totalt får man 6 barn varav 5 överlever barnaåren.

1857 blir så Lars åter änkling, hans Kerstin då 34 år och 8 månader avlider i rödsot. Barnen är då mellan 1 och 15 år gamla.

Efter 5 år så gifter Lars åter om sig, nu med Kerstin Larsdotter. En tid bor man tillsammans med Lars första svärföräldrar i Granberget men flyttar redan samma år till Västra Gåstjärnsberget, det som är Gåsberg för oss.

Tragedierna tycks aldrig ta slut för Lars redan året efter tredje giftermålet blir han åter änkling. Sista gången som vi vet om.

När äldsta sonen Mats gifter sig 1866 och flyttar även de till Gåsberg. Efter fyra år blir det stora förändringar i familjen. Först reser Lars son Olof till Nord Amerika. Redan samma år den 15 maj följer Lars själv och en till av sönerna efter.  Vad som hände dem i det nya landet vet vi inget om.

Kvar på Gåsberg bor sonen Mats med fru och deras enda son Lars och i deras hem fanns säkert soffan kvar.

Sonen Lars bildar familj och det föds många barn.
1908 tar Lars det stora steget att sälja Gåsberg och flyttar till Holmsta i Torstuna socken utanför Enköping.  Vi tror att det är då soffans säljs till en familj i grannbyn. På något sätt hittar långt senare min morfar Gustav soffan och köper den åter. Så nu står den i köket i Ingelstad och påminner om det som hänt Malungs finnmark innan släkten flyttade därifrån.

Några av Lars ättlingar med familjer.

Nisbeth, Wrangel, Montgomery - Fint folk i husförhören

Sida efter sida, rad efter rad, hemmansägare, brukare, drängar och pigor. Är du släkt forskare så känner du igen dig. Kyrkböckernas hemligheter är inte alltid lätta  att tyda. Igår satt jag och letade efter en förfaders Anders Nilsson i Hult. De tidigaste kyrkböckerna för Risinge jag hittat är från 1780- talet  och där borde Anders finnas med. Så helt plötsligt var jag inne på Ingelstad, där dök så namnen Fredrik Wilhelm Nisbeth f 1727 och 

hans hustru Charlotta Wilhelmina Wrangel av Fall född 1743 upp.

Tänk vilka personer som bodde i Ingelstad på 1780 talet, när jag ser på övriga gårdar i Ingelstad så kommer jag fram till att det måste det vara Västergården fin folket bodde i.

 Gården som sedan kyrkoherde Mattias Stenhammar ägde och bebodde.

Fredrik Wilhelm hade varit militär, gått från Sergant, sekundfänrik och slutat med 

löjtnants avsked 1778. På 1750 talet var han med och stred i Pommern och blev där fången och kvarhållen under flera år.  När paret flyttade till Ingelstad vet jag ännu inte, efter 1750 men före 1785. Det senaste årtalet gifter sig ena dottern på Ingelstad så då bodde dom i Ingelstad.  1797 avlider Fredrik Wilhelm och då bor man i Norrköping. Kanske var det Nisbeth som sålde till Stenhammar.

Så fortsatte jag mitt letande efter min egen förfader Anders Nilsson, Så hittar jag Hult i kyrkboken. Vad dyker då upp om inte ännu en Nisbeth. Gustaf Nisbeth född 1731, lillebror till Fredrik Wilhelm. 

Även Gustaf var militär men med titeln kapten. Denna var gift med en Montgomery.  Kan bara konstatera att det duggade tätt med adelssköldarna i byarna i slutet av 1700- talet. Kan det vara så att de Geer behövde sälja mark och de hemkomna militärerna hade pengar 

och behövde någonstans att bo? Jag bara gissar. 

Så till min egen förfader Anders Nilsson. Jo, jag hittade honom och hans föräldrar. Med tiden flyttade Anders med sin familj från hult till Skäftesfall. Hans ena dotter härstammar min farfar ifrån via sin mamma hans andra dotter min farmor via sin pappa.