Anna från Tjuttorp

I Risinge i mitt hjärta på Facebook har det senaste dagarna skrivits om Tjuttorps historia, så jag tänkte här berätta lite om Anna Blomberg född Svensson som kom från Tjuttorp till Ingelstad.

Anna var född midfasto söndagen 1816. Fadern hette Sven Gabrielsson och modern Britta Svensdotter. Fadern hörde som ni ser till Gabriel släkten som bott länge i Tjuttorp. Modern kom från Kolvetorp.

Undrar om Anna var medveten om att hon hade  släktband till Tvartorps Bengt, son till skam själv. Tvartorps Bengt sas vara son till den onde själv. När han flyttade från Stjärnvik till Tvartorp någon gång på 1600 talet, fick han inte åka genom byn Tjuttorp utan fick bryta en egen väg utanför byn. En väg som sedan dess kallats skamsväg.

Men åter till Anna hon växer upp i Tjuttorp har en 7 år äldre bror som heter Anders.  Hur hon var som person vet jag inget om.
 Det har alltid sagts att Tjuttorpsläkten var rik.Tror det sägs så om alla Tjuttorpsbönder, kanske hänger de ihop med att Tjuttorparna fick bra betalt när dom senare sålde till Finspång. Föräldrarna var själv ägande bönder och ägde en av de fyra gårdarna i Tjuttorp. På 1820 talet köps även Ingelstad Östergård till släkten.

Hur hon träffar den jämnåriga Sven Blomberg som var av knektsläkt, vars far nu var brukare av en av gårdarna i Viberga, vet nog ingen.   1840 togs det i alla fall ut lysning mellan paret. I Risinge vigsel längd står det "Brudgum son av brukaren P. Blomberg i Viberga.
Har aldrig varit bosatt utanför socknen.
brud dotter av Sven Gabrielsson i Tjuttorp, som vid lysningens uttagande själv varit tillstädes och från vars hus hon aldrig varit skild."  Klara besked. Anna pappa var med vid lysningen. Anna hade aldrig varit ute o tjänat piga någonstans hon hade alltid bott hemma hos sina föräldrar. ¨
 I Risinge Hembygdsgård hänger en lysnings gratulation till paret som lyder

" Lyckönskan på Svän Blombergs och Anna Swänsdotters lysningsdag 6 september 1840.

 Dessa blommor ge ej stort behag, men de visna ej för tidens skiften,

Och de tolka skall min vänskapslag, som beständigt varar intill griften.

Blive och din levnad blomsterkrön, smärtans törne ej din hjässa trycka,

Dygden blive af sig själv belönt, den bereder tids och evig lycka."

Det blir kyrkbröllop och Anna bär krona. Ett tydligt tecken på att bröllopet inte  kom till för att det var barn på väg. En gravid kvinna skulle aldrig fått bära krona.  Det tycks som att det till bröllopet köps in rejält med silver till bröllopet. En av passas kusiner har en präktig silverbägare som sägs vara Annas brudbägare.  

Först bosätter sig familjen på Viberga men inom några år så flyttar man till Ingelstad Östergård. Annas föräldrar skriver testamenten som tydliggör att Anna ska ärva den gården medan sonen Anders ska ärva gården i Tjuttorp. 

Brodern Anders är den i släkten som på 1880 talet säljer Tjuttorpsgården till Finspångs Styckebruk. 

Anna Lever fram till 1902 och står då allt jämt som ägare till Ingelstad Östergård. Hennes bouppteckning är lång och rymmer mycket tex ett skåp värderat til 8 kr, säkert det skåp som fortfarande står i salen i Ingelstad, skåpet som bär Annas mammas initialer BSS.  Fyra silver bägare finns också med värderade till 103 kr totalt, säkert är en av dem hennes brudbägare.  

Det har gått över hundra 100 år sedan hon dog men fortfarande finns hennes historia kvar.  

Fem syskon Jansson - Fyra kända, en okänd

Bilden på farmor och hennes syskon är så fin. De är uppklädda i finkläderna, säkert nytvättade och ny friserade fotograferingen till ära. Det är farmor Ebba som står i mitten omgiven av sina äldre syskon.

Att jag i rubriken skrev "fyra kända, en okända" är för att jag har träffat fyra av dem, har hört det berättats om dem, tycker att jag känner dem.

 Maria Viola Karolina född 1907 sittande längst till höger har jag aldrig träffat och det har berättats väldigt lite om henne. Jag har sett henne på skolkort från Gomma skola, samma kort som farmor Ebba är med på.  Som jag har förestått så bodde hon på institution större delen av sitt liv. Någon har sagt att hon bodde hemma i Skäftesfall så länge hennes farmor levde. Men jag vet inte vad som stämmer. Vet inte heller på vilket sätt hon var sjuk, var det fysiskt eller psykiskt?  1958 dog hon och hon  är begraven i familjegraven vid Sankta Maria kyrka. Någon gång ska jag leta fram vem hon var, vilket boende var hon på, vad led hon av? Säkert är att hade hon levt idag hade livet varit ett annat för henne.

Så till farmors andra syster, "Moster Lena" som vi sa när jag var liten. Född 1899 och äldst i syskonskaran. Hette egentligen Helena. Hos henne har jag suttit  i köket på sängen med det blå överkastet och druckit kalle Anka juice och ätit kakor. Henne mins jag varje gång jag plockar fram den gröna fruktservicen som varit hennes men som nu står i mitt skåp. Lena bildade aldrig familj men jag tror att hennes syskonbarn o syskonbarnbarn fick ersätta en egen familj. När jag tittar i släktforskningen ser jag att hon dog redan 1979 så jag var bara 6 år. Många är de Finspångsbor som träffat Lena och köpt mjölk eller bröd av henne, många är de elever på Ekmanska skolan som smugit iväg och köpt syltlängder av henne.  Lena jobbade  i sin brors mjölk o bröd affär på Östermalmsvägen 2 i Finspång. Där Missionskyrkan nu ligger.

Längst till vänster står Natanael "Morbror Natan" född 1901. Natan var den som tog över föräldragården i Skäftesfall, Minns honom som en snäll och mysig gammal lantbrukare med stora händer.  En vinröd volvo kom han åkande i.  Som jag förstått hade han gått Lantmanna skola i Osby, vilket även hans bror gjorde. Samma skola gick även farmor hushållsskola. Har funderat en del på varför dom inte gick i Östergötland utan gav sig av till Skåne. I skäftesfall hade man jerseykor som vi kallade för messmörskor eftersom färgen såg ut som messmör. Men jag vet egentligen inte om det var Natan som hade korna eller om det var hans son Bengt som införde dem i Skäftesfall.

Längst till höger står "morbror John" född 1904 levde till 1987. John blev inte lantbrukare utan tog över familjens mjölk o brödaffär i Finspång.  Minns honom som en smal o mager man som hade en fantastisk trädgård runt villan i Finspång. John hade sommarstuga i Skäftesfall nere vid glan. Precis bredvid stugan badade vi alla somrar när jag var liten.

Så till farmor Ebba, född 1910 och levde till 1990. En principfast kvinna som nog visste vad som var rätt och vad som var fel. Städades gjorde det på fredagar antingen det behövdes eller inte, söndagar var söndagar och då arbetades det inte, och till arbete hörde även handarbete.  Jag är imponerad över vad hon orkade lilla farmor, hon skötte hus o trädgård, körde ved från vedbon till pannrummet. skötte farfar mm mm.

Givetvis finns det mycket mer att berätta berätta om syskonen Jansson men här är en liten bild av hur jag upplevde dem.

Johan Blomberg - Den gamle hedersmannen

Johan Blomberg

Johan Blomberg med familj

Alla har vi släktingar som vi aldrig har träffat men som vi hört talas om.  Gammel farfar Johan Blomberg född 1860 är en av mina.  Han dog redan 1937 men spår av honom finns fortfarande kvar. Av de pusselbitar som dyker upp bygger jag en bild av honom.  Någon annan kanske hittar andra bitar och får en annan bild.

Johan var den yngste i en syskonskara på fyra.  Äldst var Anna Catarina född redan 1841, hela 19 år innan Johan föddes. Två bröder hade Sven-August o Anders Petter. Johan var familjens sladdis.  Släkten bodde på Ingelstad Öster gård, då som nu. Trots att att Johan var yngst var det han som kom att ta över brukningen av gården och ägandet till stor del. Hans bror Sven August behöll sin fjärdedel.

1897 börjar Johan arrendera gården av sin mamma. I gårdspappren är det tydligt att det var just hans mamma Annas släkt som var de som införskaffat gården och stått för pengarna.

I gamla tiders dokument är titlarna nog, Johan har titulerats såväl Hemmansägare, kyrkvärd och nämndeman. På kontoret i Ingelstad hänger fortfarande diplomet han fick år 1900 för välskött jordbruk, nickelservisen som följde diplomet har fått lämna hedersplatsen när silverlysten försvunnit, men står fortfarande kvar i något skåp.
Lantbrukare var han inte så många år, redan 1910 slutar han som lantbrukare och arrenderar ut gården. Nämndeman var han endast under 3 år. Hur länge han var kyrkvärd vet jag inte.

Kan inte låta bli att fundera på vad familjen levde av när gården var utarrenderad, visserligen hade man lite åker för eget bruk, plats för lite djur i oxstallet mm.
År 1915 köper Johan även en gård i Rörstorp, den gård som hans syster och svåger  fram tills dess ägde. Undrar hur han fick råd med det.
Johan lede till 1937 då han fick somna in och vilar nu i familjegraven vid Risinge nya kyrka.

Så till inläggets rubrik - Den gamle hedersmannen.  Det utrycket har jag hittat i en skrift där en av församlingens präster just beskrev honom så - Den gamle hedersmannen. En fin beskrivning tycker jag.  

Om prästgårdens väggar kunde tala

Tänk om prästgårdens väggar kunde tala,  vad kunde väggarna  berätta om alla människor som passerat genom dess dörrar i olika ärenden. Både glädje och sorg har huset fått uppleva. Prästfamiljer har flyttat in och flyttat ut. församlingsbor har kommit och gått.

Prästgården byggdes 1859, säkerligen var den dåvarande kyrkoherden Anders Arvid Arvidsson på drivande. Hans föregångare Mattias Stenhammar hade inte bott i församlingens prästgård utan på sin gård i Ingelstad och säkerligen på sin gård Ringstad. Församlingsprästgård var säkerligen i dåligt skick. Till ritande av den nya prästgården anlitades  arkitekten Carl Theodor Malm
För församlingen var det säkert ett stort steg att besluta om ett nybygge, endast tio år efter att man byggt Risinge nya kyrka.  Församlingen satsade 2500 riksdaler och kyrkoherde Arvidsson sköt själv till 1000 riksdaler. En pampig byggnad av timmer med reveterade väggar blev det.
Till prästgårdsanläggningen hör det två röda flygelbyggnader, byggnads år för dessa vet jag inte. Den västra flygeln är byggd som sädesmagasin och den östra som bostadsflygel.  Prästgården kom att vara bostad för församlingens herdar fram till 1976 då den sista flyttade ut.

Västra magasinsflygeln

Östra flygeln "Långholmen"

104 åringen var osams med både brukspatron och kyrkoherden.

Letar man riktigt länge hittar man ett släktskap, så känns det ibland när man letar bland Risinge släkterna. Igår hittade jag släktskap mellan min släkt och Mats Larsson (Mattes) i Blixtorp. Mattes är en av männen som har sin gravhäll längst fram i Sankta Maria kyrka.  Enligt uppgift dog han 1681då han var 104 år. Låter inte riktigt sant men vem vet. Att han under 104 år hunnit bli osams med en oannan är kanske inte så konstigt.  Mattes hade redan på 1630-talet haft samarbete med de Geer på Finspång angående upplåtelse av skog till kolning mot frihet från att hålla knekt. Helt enkelt tycks dock inte samarbetet varit. I tinget 1673 och 1674 protesterade Mattes mot de Geers skogshuggning.  

Trätan med kyrkoherden har jag hittat nämnd i en beskrivning över gravstenarna i kyrkan där det sägs att gravstenen troligen tillkommit först när kyrkoherden avlidet. Där framkommer det dock inte vad osämjan berodde på. Tar man en titt i Risingebygd av Widelius så tror jag att jag hittat en del.  Där näms en Matz i Blekstorp som var sexman (ett förtroende uppdrag inom kyrkan bla innefattade uppgiften att driva in tiondet till kyrkan) 1651 fick sexmännen en rejäl åthutning för att dom inte skötte uppgiften att kräva in uppbörden som skulle avlöna organisten.  Det ledde till Matz i Blektorp av gick. Kanske fanns det mer groll i bakgrunden.  (Har inte till 100 % lyckats fasställa att Mattes o Matz är samma person. Men det finns endast en sexman på den platsen det året)

En kyrkvärdskäpp, en del av vår historia

Kyrkvärdar, nämndemän, hemmansägare, titlarna var noga med förr. Så viktiga var de att en gård till och med kunde kallas för nämndemansgården bara för att bonden på gården blev utsedd till nämndeman.

En av våra förfäder Anders Nilsson i Skäftesfall var både kyrkvärd och nämndeman. Anders var född  1781 på en gård i Hult, Risinge. Gården var frälse under Stjernvik och benämns ibland som kaptensgården.
För några år sedan fick jag av en av pappas kusiner en rörkäpp som ska ha varit Anders.
I skriften  "Och de voro tillsammans"  beskrivs käppen så här " När Anders Nilsson avgick som kyrkvärd i Risinge erhöll han en "rörkäpp" försedd med Silverknopp... Den fina kyrkvärdsstaven finns än idag bevarad på samma gård i Skäftesfall där släkten ännu lever".
På en handskriven liten lapp jag har står det att Anders av gick som kyrkvärd när han flyttade från Hult till Skäftesfall. Om jag hittat rät så flyttade familjen till Skäftesfall 1835. I vissa papper står det 1841 men vad jag hittat sä är det årtalet då Anders köpte till en gård till i Skäftesfall.

En liten kuriositet är att Anders var en av de som försökte stoppa placeringen av Risinge Nya kyrka. De boende längst ut mot glan tyckte vägen skulle allt för lång, så det skrevs skrivelse till församlingen om kyrkans placering. Det sägs att mat motsatte sig placeringen med hänvisning till att prästen skulle få långt till kyrkan från prästgården. Jag tror nog att det var sin egen res sträcka man tänkte på.  Kyrkan placering ändrades inte men Anders Nilsson fick var med i byggnadkommiten.

När släkten kom till Ingelstad

Alla släkter kommer någonstans ifrån, alla släkter har sin historia och så är det bara.

Redan som liten fick jag höra att släkten kom från Tjuttorp. En skogsby i norra delen av Risinge.  Att det var tack vare Tjuttorpesläkten  som gården i Ingelstad köpts in. Det tom pratades om att gården var en lysningspresent, ett sätt för de rika Tjuttorparna att rädda släkten rykte när dottern gifte in sig i en knektsläkten Blomberg.

Kanske är det inte bara gården som kommer från Tjuttorp, vi har även de omtalade Tjuttorpemyggorna, ni vet de där stora som bara går tre på en kappe, och då hänger benen ändå utanför.

Men nu till hur Ingelstad Östergård kom till släkten. I Tjuttorp fanns en släkt som bott där i många generationer, omväxlande hette männen Gabriel i förnamn eller Gabrielsson i efternamn. År 1805 gifter sig Sven Gabrielsson med Britta Svensdotter från Kolvetorp i Regna.

År 1822 köper Sven och Britta 1/3 av Ingelstad Östergård av handelsmannen Bechlin. Bechlin tycks inte själv varit med när affären gjordes upp, utan hans ombud Odelstjerna. Köpeskillingen var 1666 riksdaler. Samtidigt köper Brittas föräldrar 2/3 av gården. Ingen i släkten flyttar dock dit utan man arrenderar ut Ingelstad.

Så händer det som nog är bakgrunden till att det skulle vara en lysningsgåva (vilket jag inte hittat något belägg för) Sven och Brittas dotter Anna gifter sig med  Sven Blomberg 1840. Sven var av knektsläkt även om han själv inte var knekt. Sven var brukare av en av gårdarna i Viberga.  Redan efter ett par år så ordnas det till så att Sven och Anna flyttar till Ingelstad Östergård. Testamenten skrivs så att Anna ska ärva Östergården medan hennes bror Anders ska ärva gården i Tjuttorp (Anders är förfadern till Torenfeltarna i Torstorp)   Och så blir det. Anna är den som hela tiden kommer att stå för fastigheten i Ingelstad även om hennes man Sven säkert titulerades som Hemmansägare i många fall. Sven och Annas yngste son Johan Blomberg är min farfars pappa.

Historien om en soffa från Malungs finnmark.

I köket hemma hos mina föräldrar står det en brun gammal kökssoffa. Redan när man ser modellen förstår man att den inte hör hemma i Risinge, för sådana soffor har vi ej.  På ryggstödet står det med snirkliga  bokstäver Lars Mattsson och Kerstin Olsdotter. Lars var min morfars farfars pappa. Så ni som känner släkten förstår att soffan är från Malungs finnmark. Finnmarken, området mellan dalarna och Värmland, där skogarna är djupa, myrarna vidsträckta och åkerlapparna små. Ni släktingar har säkert alla hört om byarna Västra Gåstjärnsber, Östra Näsberget, liskogsåsen osv.

Lars Mattsson en man som fick uppleva många tragedier innan han lämnade Malungs finnmark för lyckan på andra sidan det stora havet. Han var född på Östra Gåstjärnsberget 1809. Han träffar sin Karin som kom från Granberget och den 7 juli 1839 gifter dom sig.  Lyckan kunde säkert blivit stor. Karin är redan gravid. Den 12 november föds ett litet barn. Men något går fel i förlossningen och Karin avlider. Det lilla barnet lyckas man hålla vid i liv i 25 dagar men så avlider även det. Några ytterligare noteringar om barnet har jag ej hittat i kyrkböckerna.

När Karin avlider får hennes ende bror Mats uppdraget att gå till "socknen" för att ordna med begravningen. Då händer nästa tragedi. Han drunknar "vådeligen" på väg till socknen förklarar kyrkboken.  På samma vecka förlorar Karins föräldrar båda sina barn, Lars förlorar sin hustru och sin svåger och man kämpar för att hålla liv i det lilla barnet.

Den 17 november begravs Karin, måndagen den 18 om aftonen begravs hennes bror. Undrar varför dom inte begravdes samtidigt? Kan det vara så att Mats dränkte sig? och att han därför begravdes om aftonen en måndag.

Lars den unge änklingen bor hos sina svärföräldrar i Granberget. Efter två år gifter han om sig med pigan Kerstin Olsdotter från Västra Gåstjärnsberg.  Där fick ni det andra namnet som finns på soffans rygg, Kerstin.

Det ny gifta paret bor hos Lars första svärföräldrar i Granberget. I april 1842 föds så deras första barn Mats Larsson, min morfars farfar. Totalt får man 6 barn varav 5 överlever barnaåren.

1857 blir så Lars åter änkling, hans Kerstin då 34 år och 8 månader avlider i rödsot. Barnen är då mellan 1 och 15 år gamla.

Efter 5 år så gifter Lars åter om sig, nu med Kerstin Larsdotter. En tid bor man tillsammans med Lars första svärföräldrar i Granberget men flyttar redan samma år till Västra Gåstjärnsberget, det som är Gåsberg för oss.

Tragedierna tycks aldrig ta slut för Lars redan året efter tredje giftermålet blir han åter änkling. Sista gången som vi vet om.

När äldsta sonen Mats gifter sig 1866 och flyttar även de till Gåsberg. Efter fyra år blir det stora förändringar i familjen. Först reser Lars son Olof till Nord Amerika. Redan samma år den 15 maj följer Lars själv och en till av sönerna efter.  Vad som hände dem i det nya landet vet vi inget om.

Kvar på Gåsberg bor sonen Mats med fru och deras enda son Lars och i deras hem fanns säkert soffan kvar.

Sonen Lars bildar familj och det föds många barn.
1908 tar Lars det stora steget att sälja Gåsberg och flyttar till Holmsta i Torstuna socken utanför Enköping.  Vi tror att det är då soffans säljs till en familj i grannbyn. På något sätt hittar långt senare min morfar Gustav soffan och köper den åter. Så nu står den i köket i Ingelstad och påminner om det som hänt Malungs finnmark innan släkten flyttade därifrån.

Några av Lars ättlingar med familjer.

Nisbeth, Wrangel, Montgomery - Fint folk i husförhören

Sida efter sida, rad efter rad, hemmansägare, brukare, drängar och pigor. Är du släkt forskare så känner du igen dig. Kyrkböckernas hemligheter är inte alltid lätta  att tyda. Igår satt jag och letade efter en förfaders Anders Nilsson i Hult. De tidigaste kyrkböckerna för Risinge jag hittat är från 1780- talet  och där borde Anders finnas med. Så helt plötsligt var jag inne på Ingelstad, där dök så namnen Fredrik Wilhelm Nisbeth f 1727 och 

hans hustru Charlotta Wilhelmina Wrangel av Fall född 1743 upp.

Tänk vilka personer som bodde i Ingelstad på 1780 talet, när jag ser på övriga gårdar i Ingelstad så kommer jag fram till att det måste det vara Västergården fin folket bodde i.

 Gården som sedan kyrkoherde Mattias Stenhammar ägde och bebodde.

Fredrik Wilhelm hade varit militär, gått från Sergant, sekundfänrik och slutat med 

löjtnants avsked 1778. På 1750 talet var han med och stred i Pommern och blev där fången och kvarhållen under flera år.  När paret flyttade till Ingelstad vet jag ännu inte, efter 1750 men före 1785. Det senaste årtalet gifter sig ena dottern på Ingelstad så då bodde dom i Ingelstad.  1797 avlider Fredrik Wilhelm och då bor man i Norrköping. Kanske var det Nisbeth som sålde till Stenhammar.

Så fortsatte jag mitt letande efter min egen förfader Anders Nilsson, Så hittar jag Hult i kyrkboken. Vad dyker då upp om inte ännu en Nisbeth. Gustaf Nisbeth född 1731, lillebror till Fredrik Wilhelm. 

Även Gustaf var militär men med titeln kapten. Denna var gift med en Montgomery.  Kan bara konstatera att det duggade tätt med adelssköldarna i byarna i slutet av 1700- talet. Kan det vara så att de Geer behövde sälja mark och de hemkomna militärerna hade pengar 

och behövde någonstans att bo? Jag bara gissar. 

Så till min egen förfader Anders Nilsson. Jo, jag hittade honom och hans föräldrar. Med tiden flyttade Anders med sin familj från hult till Skäftesfall. Hans ena dotter härstammar min farfar ifrån via sin mamma hans andra dotter min farmor via sin pappa.

Gerda gifter sig.

När man ser på en släkts historia så dyker vigslarna upp som viktiga milstolpar i släktens historia.  I Blombergs släktens historia är 5 mars 1927 ett sådant datum. Då gifters sig min farfars syster, GERDA Elvira  med sin Axel VALLENTIN  (Valle)Gustafsson. Om jag har rätt i mina papper var båda födda 1896.  Vigselförrättare var församlingens komminister KG Widelius. 1927 var sista året som han tjänstgjorde i Risinge innan han flyttade vidare, men Widelius återkom även efter dess och förrättade många vigslar. Gerda och Valles vigsel hölls troligtvis på Margareta skolan i Norrköping, En plats som var vanlig för frikyrkofolket att vara på vid sina festligheter. På bilden nedan ser ni hela gästerna samlade, släkt och vänner från när o fjärran. 

1. GERDA Elvira Gustafsson f Blomberg, från Ingelstad Östergård 2.Axel VALLENTIN Gustafsso. Skärvinge. 3. Kristina Blomberg f Nilsson.Brudens ingifta faster. Ingelstad Östergård. 4 Sven-August Blomberg. Brudens farbror.Ingelstad Östergård. 5. Johan Blomberg. Brudens far.Ingelstad Östergård. 6. Johanna Blomberg, f Andersdotter. Brudens mor.Ingelstad Östergård. 7.Alma Gustafsson.Brudgummens mor. Bjärka. 8. Axel W Gustafsson. Brudgummens far. Bjärka. 9. Hedda Malmqvist. Faster till brudgummen. Norrköping. 10. Fabrikör Malmqvist Gift med nr. 9 Han var dräng eller anställd på Kulla, Ekeby, när han gifte sig med Hedda, inte så populärt.Blev sedan hattfabrikör i Norrköping ”STRÅHATTEN”. 11. Ivar Blomberg Brudens bror (min farfar). Ingelstad Östergård. 12 Tärna till Ivar Blomberg ? 13. Hugo Värnmo Vän till Valle. Blivande pastor . 14. Ingeborg Blomberg. Brudens syster(senare gift med Freij i Finspång) 15. Karl-Erik Yderfors. Systerson till brudgummen, son till 63. Finspång( Namnet Yderfors var troligen inte taget så här tidigt) 16. Maj Yderfors Valles systerdotter, dotter till 63 Finspång. 17 Lisa Gustafsson Syster till brudgummen Bjärka, Ljung. 18. Martin Holmberg Vän till Valle. Pastor, på slutet 

stor i Immanuelskyrkan i Stockholm. 19. ??? . 20. Agnes i Loviseberg troligen Danielsson Vän till bruden Loviseberg Ö Eneby (gränsar till Kolstad) 21.???. 22.?? 23?? 24… Sandin, gift med nr.25 Dog tidigt, lämna fru o barn .25. Rut Sandin Kusin till brudgummen, dotter till hattfabrikören Norrköping 26 . ??? 27??28. 29. 30. 31. 32 . 33. 34. 35. Karin Gustafsson. Syster till brudgummen (hushållade hos Ivar Blomberg en tid). 36. 37 .38 K G Widelius. Kominister . Risinge församling .39. 40. Hildur Blomberg. (Monica Remnings pappas, moster)Kusin till bruden Ingelstad Mellangård. 41. 42. Elsa Gusafsson. Svägerska till brudgummen. 43. Elias Gusafsson Bror till brudgummen Bjärka. 44. Sven Blomberg Kusin med bruden. Ingelstad Mellangård. 45. 46. 47. 48 .Betty blomberg ?. Kusin till bruden Gift med 52.. 49. Linnéa Karlsson Gift med nr. 50. Ölstad Missionshus. 50. William Karlsson. Pastor i Risinge. Ölstad Missionshus. 51. Barnmorskan fröken Börjesson (någon som vet ett förnamn?). 52. Anton Andersson ?. (Sven-Erik Anderssons pappa)Gift med en kusin till bruden nr 48. Hult. 53. 54. 55. Hanna Gustavsson. Föreståndare för barnhemmet. Ingelstad Barnhemmet. 56 Ruth Karlsson i köp Vän till brudparet. (faster till Gun Moberg) 57. 58.Valda Gustafsson. Syster till brudgummen 59. 60 lisa karlsson ????syster till 56.Vän till brudparet (osäkert). 61. 62 . 63Rut Andersson f. Gustafsson Syster till brudgummen, gift med nr. 64. 64. Alex Andersson Gift med brudgummens syster. Finspång (Johan Yderfors farfar, mannen som skänkte klippestorpsgården till Hembygdsföreningen) 65

Gerda o Valle var första tiden Arrendatorer i Skärvinge innan flytten gick till Rörstorp, en gård som tidigare ägts av Gerdas faster och farbror. Men somGErdas pappa Johan sedan köpt.  Efter en tid i Rörstorp flyttar Gerda och Valle med familj till Vikbolandet

Fredahlstugan i Skärvinge pyntad  inför Gerda o Valles bröllop. På bilden är det dock inte brudparet utan pastor Holmberg utklädd till brud och Gerdas syster Ingeborg utklädd till Brudgum.

Pehr Hörbergs dödsdag idag

Denna duktiga konstnär som säkert vi alla hört talas om och fascinerats av.  Pehr Hörberg född i Virestad socken 1746 31 januar. 1816  24 januari avled han. En kort samman fattning av ett långt liv.

Berättelserna om honom är många, vilka är sanna är svårt att veta. Att han växten upp under enkla förhållanden är säkert. Att han gjorde en form av klass resa från soldattorpet i Småland  in i de fina salongerna likaså.

Mest känd är Pehr för målandet av altartavlor. Totalt 87 stycken hann det bli under hans liv, för att nämna några, Risinge Nya kyrka, Regna kyrka, Hedvigskyrka Norrköping, Häradshammar, Östra Husby osv.
Vi i Risinge förknippar honom som Risnge bo och det blev han tack vare kontakter med de Geers på Finspång. Han flyttar med sin familj från Småland till Olstorp. På huset i Olstrorp sitter en minnestavla över honom. På kyrkogården vid gamla kyrkan finns en minnessten rest över hans minne.  Pengar till stenen samlades in bla genom annonsering i de större tidningarna.  Idag kl 13.00 kommer en krans att läggas ner vid stenen för att hedra hans minne.

Tvartorps Bengt - släkt med skam själv

Huvudgården på Tvartorp. Enligt sägen ska Bengt hängt sig i Stallet.

Alla släktforskare hittar för eller senare en förfader med mörkt förflutet.  Jag har hittat Tvartorps Bengt. Kopplingen till honom har vi Blombergare via Tjuttorpesläkten. 

Det finns flera sägner och berättelser om Bengt, vilket som är sant är svårt att veta. Det sägs att Bengt var son till Skam själv. Hans mor födde tvillingar, den ena var luden och den andra var Bengt. Den ludne kastade hon direkt i elden medan Bengt fick leva. Då stack en gubbe in huvet i stugan och sa "nu brände du allt den likste" . Bengt föddes 1595.  Bengt växte upp till en riktig usling,  

Runt 1610-15 skulle Bengt flytta till Tvartorp. Han fick då inte passera genom Tjuttorps by utan fick bryta egen väg. En väg som än idag kallas skamsväg. Finns även en plats som kallas för skams trädgård. 

Vad gjorde Bengt för otyg. Elak va han givetvis,stal boskap av grannar. flyttade gränsstenar, tom mord förekommer. Det berättas om en man som Bengt slog ihjäl och gömde i en mila.  

Det sägs att Bengt hängde sig 1665. Men även efter det fortsatte Bengt att ställa till det för sin omgivning. Berättelserna är lite olika en säger att han begravdes vid kyrkan men att han vägrade att ligga still så man fick ta hem liket igen. En berättelse berättar om ett kärr där han grävdes ner men även där hade Bengt svårt att ligga still så man tillslut fick slå en påle genom kistan för att få lugn. 

Vad som är sant är svårt att veta, sanningen är dock att han levt och  att mycket hände runt om kring honom.

(Bilden och mycket av uppgifterna har jag hämtat från boken om Tvartorp)

Farbror Sven-August

Sven-August Blomberg

Det finns personer som man aldrig har träffat men som man ändå hört talas om under alla år.
 Farbror Sven-August är en sån person. Sven-August var min farfars farbror, nummer två i en syskonskara på 4. Han föddes 1843 på Ingelstad Östergård. Den första i släkten som föddes på den gården.
Stora syster Anna-Catharina var född 1841 men då bodde familjen på Viberga.

År 1884 gifter han sig med sin Kristina. Sven-August och Krisitna får aldrig några egna barn. Dom bor kvar på gården i Ingelstad och Sven-August tituleras Hemmansägare,  och det stämmer. 1/4 av gården är Sven-August medan resten av gården ägs av hans lillebror Johan. Sven-August o Kristin bodde i ett hus som låg mellan det hus som mina föräldrar nu bor i och landsvägen. Ett hus som från början var mangårdsbyggnad till en av mellangårdarna.
Det sägs att Sven-August var musikalisk och var med i klockare Hallbergs orkester. Säkert var kunde han och hans bror även hitta på hyss ibland. Det berättas om ett fint bröllop i Risinge kyrkan där den eleganta vagnen som väntade på brudparet på något konstigt sätt hade förlorat sina hjul innan avfärden. Ryktet säger att det var Blombergs grabbarnas hyss.

År 1930 avlider både Sven-August och Kristin. Min farfar får 100 kronor för att ta hand om skötseln av graven och det gör vi fortfarande efter 85 år. Ibland räcker pengarna länge. Huset som Sven-August bodde i hade min farfar Ivar köpt några år innan. Nu när både farbror och faster var döda säljer Ivar huset och det monteras ner och flyttas till Butbro där det fortfarande lär stå.  På inventarierna ska det varit auktion, På auktionen såldes bla en stor kista
som nu står i hallen på Hembygdsgården.

Troligen Sven-August hus

Ängenäs- Gården längst ut

Ängenäs - gården längst ut, kan man beskriva det så?  Kanske rätt kanske fel. Gården Ängenäs låg på en udde som gick ut i Glan. Ni kan säkert skymta platsen från Svärtinge sidan.  En gård med mycket myter och berättelser om.

Ängenäs

En berättelse om platsen är om hövdingen på Ängenäs som blev osams med hövdingen på Ringstaholm. Ja ni hör att det är en gammal berättelse. Den ska ha utspelat sig innan Sverige blev ett konungarike, utan styrdes av lokala hövdingar.  Längst ut på Ängenäs bodde en av dessa hövdingar i en ståtlig bostad. På andra sidan glan fanns en annan hövding och dessa två var inte bästa kompisar precis. Ringstad hövdingen tillät inte Ängnäs hövdingen att passera ut i bråviken utan "vår hövding" fick hålla sig i sitt eget innanhav Glan.  Så en mörk natt har Ängenäs hövdingen kommit på en lösning. Han gör en flotte som han tänder ett stort bål på och som han sedan skickar ut på glan. Flotten flyter sakta iväg i mörka natten och när den når sjöns andra sida så bränner elden ner borgen Ringstadholm.
En bra berättelse som troligen inte är sann.

Kommer vi in i nyare tid så ägdes Ängenäs under 1800 talet bla av Stenhammars. Senare köper Ekelundarna in gården (gränsar till Ysunda) En av bröderna Ekelund säljer på 1900 talet ängenäs till skogsbolaget Fiskeby. Det är Fiskeby som låter bränna ner gården och plantera igen den mesta åkern som hörde till gården. 

Rester av Ängenäs ladugård troligen 2013

Nybygget inte längre så nytt

Torparslit och odlar möda. Mycket hårt arbete döljer sig i mörka skogen. Torpen har varit många i vår byggd men dess historia är sällan så lång. De flesta torpen växte upp som svampar ur skogen under 1800 talets början men redan efter lagaskifte under andra halvan var 1800 talet började många försvinna, men spåren finns kvar. På bilden syns en "lada" som finns i Ängenässkogen. I dess närheten har torpet Nybygget funnits. Första gången jag besökte platsen var vid en torpvandring. Sedan försökte jag under flera år hitta dit igen. Tillslut fick det bli lantmäteriets kartor som hjälp medel. Kartor från olika tidsepoker. De äldsta med byggnader och odlad mark. Nästa med endast odlad mark, tydliga diken. Så den sista kartan endast dikena med på kartan som endast visar skog förövrigt.

Joseph Olsson Blomberg är en av de som bott i torpet. Han var född på trumslagarbostället Viberga (Hans bror är en av mina förfäder). Efter ett liv som dräng och torpare avlider Joseph 1829 på Nybygget. Boet består bla av 1/2 stut, en ko, en kalv och ett får. Kan inte annat än fundera på vem som ägde andra halvan av stuten?
Hustrun Kerstin (Cristina) lever vidare i torpet till 1834 då även hon får sluta sina dagar. Minst 7 barn hade hon fött, en del uppnådde vuxenålder andra inte.
När torpet blev öde vet jag inte ännu, kanske du vet?

Perssons döttrar

Familjen Persson Ingelstad Mellangård

Har du någon gång suttit på en kökssoffa hemma hos en gammal tant, dinglande med benen eftersom man inte riktig når ner till golvet, drickande hemkokt körsbärssaft blandad i glaset?  

Det har jag gjort när jag var lite, hemma hos Margit Karlsson i granngården. Margit var en genomsnäll gammal tant som alltid var tacksam och alltid bjöd på saft. 

Även gamla tanter har en gång varit unga, så också Margit, Perssons äldsta dotter. 

Familjen Persson flyttade till en av mellangårdarna i Ingelstad 1921, då kom familjen från Hällestad. Det finns säkert många anledningar till att familjen flyttade till Ingelstad, en anledning sägs vara att "Persson" tyckte att hans tre döttrar behövde få bo lite mer centralt. Döttrarna hette Margit, Gulli och Iris.  Och visst måste upplevts centralt att flytta till Ingelstad.

Margit berättade vid något tillfälle att korna kom med tåget från Hällestad. Margit och någon av systrarna fick leda dem från station i Finspång till Ingelstad. 

Säkert inte helt lätt för två tjejer i yngre tonåren.

Det sägs att flickornas pappa "Persson" var en driftig man och han säkert hade lyckats väl som lantbrukare om han fått leva längre.  När familjen flyttade till Ingelstad började han direkt renovera och bygga nytt. ladugården byggdes ny, flyglar och mangårdsbyggnaden renoverades.  Persson var en sträng man som ingen sa emot. Det har berättas om ett tillfälle vid tröskningen när middagstiden passerades, folket började bli hungriga, i huset var maten klar, men ingen vågade fråga Persson om det inte var dags för middagsrast. Tillslut visade det sig att "Perssons" klocka hade stannat. 

Tyvärr blev inte Persson så gammal. i lutet av 20 talet eller i början av 30 talet avlider han och änkan och de tre döttrarna blir själva på gården. Det ordnas så att en kusin till döttrarna flyttar dit och hjälper till på gården i väntan på döttrarna ska gifta sig. Om Gulli eller Iris är den som gifter sig först vet jag inte. Margit berättade en gång om Gullis giftermål.  Gulli sällskapade med Josef ÖSterberg och man visste att dom höll på och ställde i ordning på Lindenäs. Så en dag kom Gulli inte hem på kvällen. - då förstod vi att hon hade gift sig berättade Margit.  Iris gifte sig med Robert, jag tror att han var en av "Skränslunds pojkarna" Iris och Robert började bruka mellangården i Ingelstad. 

Så kom David Karlsson in i bilden och gifter sig med Margit.  Robert och Iris flyttar då från Ingelstad eftersom Margit var äldst och  den som skulle ta över gården.  Margit o David brukade gården i flera omgångar men valde även att periodvis arrendera ut den.  

1957 säljer David o Margit gården ( inte bostadshusen) till min farfar Ivar.  

På 1990- talet säljer Margit o Davids dotter Sylvia bostadshuset till min bror och svägerska. 

Margit, Gulli och Iris Persson sittande på Rundeln vid Mellangården.
Observera att mellangårdens gamla ladugård syns i bakgrunden

Ebba Maria Margareta

Den 25 juli 1910 föddes ett litet flickebarn hos Janssons i Skäftesfall. Det var Karls och Elins femte barn.  Sedan tidigare fanns det två pojkar och två flickor i familjen. 

Ebba Jansson

Det lilla barnet döptes till Ebba Maria Margareta och kom med tiden att bli min farmor. 

När Ebba var 6 år hände det som inte får hända. Hennes mamma avlider och Karl blir ensam med de 5 barnen. Det var nog tur att farmor fanns i lillstugan och kunde stötta upp familjen.  Karl behövde en ny fru och det blev hans kusin Amanda "Maja"  Maja var lärare i Torstorps skola och lämnade sin yrkeskarriär och gifter sig med Karl 1919 och blir mor åt Karls barn.  

Ebba Jansson

Ebbas skolgång började som för alla i Skäftesfall i Gomma skola.  Efter vanliga skolan blev det som för många andra lanthushållsskola. Det som var ovanligt var att Ebba gick lanhushållsskola i Osby i Skåne. Kanske berodde det på att hennes bröder John o Natan gått sin lantbruksutbildning där.  Hemma i Östergötland gick Ebba även någon eller några kurser på Margareta skolan i Norrköping. När jag läser i Ebbas betyg o intyg hittar jag även det lite mer udda distanskursen i " Kommatering och punktsättning"

Hur Ebba träffade Ivar i Ingelstad vet jag inte säkert, kanske via SLU där båda var aktiva eller kanske i Missionshuset.

Ebba Jansson

Familjen Blomberg

1935 gifter sig Ebba och Ivar , om jag minns rätt så hölls bröloppet på Margareta skolan i Norrköping, Något som vanligt bland frikyrkofolket. Vigselförrättare var K G Widelius som varit både Ebbas o Ivars konfirmationspräst. Widelius var kyrkoherde i klockrike 1935 men reste upp till Norrköping och höll vigseln.
Ebba flyttar ini Ingelstad, där stora huset hade moderniserats rejält inför att Ebba o Ivar skulle gifta sig. Serveringsgången byggdes, glasverandan revs, frontespiserna byggdes, tror att badrummet gjordes i ordning. (inte vatten toalett eftersom det ansågs onödigt när det fanns dass bakom flygeln)
Vart efter året gick föddes det ena barnet efter det andra Arne, Torsten, Ingrid Ove.

Givetvis finns det mycket mer att skriva om farmor men tror inte att ni orkar läsa så mycket mer.

Jag minns farmor som en bestämd liten kvinna som visste vad som var rätt och fel och levde efter det.  Söndag var vilodag, andra dagar var arbetsdagar. Det vävdes, städades, syltades och saftades. Fasta rutiner följdes. Under många år när farfar var sjuk skötte hon givetvis honom. Många av er har säkert sett Ebba ute på vägarna vid Ingelstad skjutande på rullstolen  med farfar. Inte sällan fick den bortskämda taxen sitta i farfars knä när dom var på promenad.
 I augusti 1990 fick Ebba sluta sitt jordeliv och flytta hem till sin Gud, där hennes Ivar redan väntade.

Kyrkbänksdörrarna fick nu funktion

 Det är en speciell känsla att komma in i en gammal kyrka och få öppna en en bänkdörr och slå sig ner i bänken. Kanske är dörren numrerad, ibland har den till och med lås. I Gamla kyrkan finns dom gamla dörrarna kvar men inte i Risinge Nya kyrka. Men det har funnits. Bilden till vänster visar kyrkan innan renoveringen 1902 med den gamla bänkinredningen.

När kyrkan renoverades togs bänkarna bort. En del av bänkdörrarna togs dock till vara av gammelfarfar Johan.

 Dörrarna blev bla till glasveranda på stora huset, ses på bilden över. Lite svårt att se men till höger på bilden  så ser ni en av dörrspeglarna. En del av dörrarna blev till panel i salen, och där sitter dom ännu kvar. Glasverandan revs på trettiotalet så då försvann en del. En av dörrarna fick bli garderobsdörr när glasverandan revs och fungerar fortfarande som det.

I Risinge kyrka finns ett fåtal dörrar kvar i bänkarna uppe på sidoläktarna. Passa på att smyg upp och titta någon gång. 

Att pryda sitt hem med bonader

Att pynta till jul är något vi tycker om och visst är det fler än jag som trivs när tomtar och bonader får plockas fram: Bonaden på bilden är ett nytryck av en Pehr Hörberg bonad.
Hembygdsföreningen har originalet i sin ägo.  Originalet mäter 57 cm gånger 422 cm och innehåller betydligt fler bilder.  Pehr målade bonaden  1797 och letar ni fram psalmboken från 1695 så förstår ni bilderna bättre ty de föreställer pslam 134:5 de tre vise männen... , och psalm 201:1 Ett brölopp uti ....

Originalet hängde under många år på gamla biblioteket i Finspång, efterflytten har tyvärr biblioteket valt att inte sätta upp den.  Se det som ett nyårslöfte från mig att antingen ska den upp på väggen i biblioteket eller så ska föreningen se till att den flyttas till annan plats där allmänheten kan beskåda den.

Historiskt sätt skulle bonaderna sättas upp på julafton och plockas ner tjugo Knut.  Många som är ägare till en kopia av Pehr Hörbergsbonad gör dock som jag, låter den sitta uppe hela året.

Docka i gröten och cigarrök i huset - traditioner förändras

Johan Blomberg Ingelstad

Så är den snart här julen, och med den mängder av traditioner. Kanske tror vi att vi gör som vi alltid har gjort, ibland frågar vi oss varför vi inte gör som vi brukade. En del traditioner har vi bara hört talas om.

En tradition som jag bara har hört talas om är att ha en grötdocka i gröten. I min farmors barndomshem i Skäftesfall fanns den traditionen.  Istället för att ha mandel i gröten smusslades en liten porslinsdocka ner i gröten, och på samma sätt som mandeln avslöjade vem som skulle gifta sig under året så gjorde dockan det. Som jag förstått var Janssons grötdocka i det närmaste vit men huvudet var mörkare. Så ett tränat öga kunde urskilja dockan. När farmors pappa Karl skulle gifta sig med sin Maja såg man givetvis till att Maja fick dockan i sin gröt julafton innan sommarens bröllop.
Grötdocka är egentligen ingen lokal Risinge tradition utan ska ha funnit på många platser. Ända gången jag har sett en grötdocka var på tvs antikrunda där det vid ett tillfälle dykt upp en för
värdering.

Så till cigarröken i huset, den hör samman med Johan på bilden. Johan var egentligen ingen cigarrökare, men en gång per år berättas det att det tändes cigarr i salen i Ingelstad. Julafton var den dagen. Eldstaden/spisen i salen hade någon form av krans eller kant där cigarren låg under hela året, men på julafton plockades den fram och Johan tände den och drog några bloss och lät den goda cigarr doften sprida sig i salen. Sedan släktes cigarren den och las tillbaka på spiskransen till  nästa jul.  Varför denna tradition vet jag inte.
 Förr ansågs det dock att det luktade gott med cigarrdoft. Har hört talas om att i finare familjer kunde tjänstefolket få i uppgift inför bjudningar att tända en cigarr och gå runt med i finrummen innan  en bjudningen så att det skulle lukta gått när gästerna kom.