Allt är inte blommor

När jag går min morgonpromenad i trädgården så här års, inser jag att det finns så mycket vackert i trädgården som inte är blommor, äpplen med dagg på, ett rött nypon, vita rönnbär osv.

Pärlrönn

Pimpinellrosens nypon

Vresros Rosa rugosa

Temynta och Vinbärskaka

Temmynta och vinbärskaka, det låter som ett gott fika.
Men nu handlar det om vad jag gjort på morgonen. Jag skriver inte det för att ge er sjusovare dåligt samvete för att ni legat och dragit er. Utan för att jag mår bra av att ha bakat en vinbärskaka på morgonen samt planterat Temyntorna trots att klockan fortfarande är före sju.

Temyntan kompis med rosenflockeln

Temyntorna "Monarda Fireball" har fått sitt bostad bredvid rosenflockeln som jag planterade tidigare i augusti. Rabatten var full med växter så det blev att gräva upp lite mer av gräsmattan. Den här gången blandade jag ca 1/3 av befintlig lerjord, 1/3 kompostjord, 1/3 väl förmultnad täckbark. Att det blev bark den här gången beror egentligen på att jag inte hade kvar någon jordsäck. Jag tror det ska funka bra, leran är en väldigt kompakt jord och täckbarken gör att den får en grövre struktur. Det man får akta sig för med barken är att den binder en del näring när den förmultnar. Jag får kompensera med mer gödning i vår.
Kan man göra te på temyntan? Jag tror det, men jag har aldrig provat. Kollegan Sofia uppmanade mig att göra Te när jag släpade hem plantorna så det borde funka.
Planterar ni Temynta  måste ni dock vara beredda på en del mjöldagg. Hittills har jag aldrig lyckats med temynta utan lite mjöldagg. Tänk om man ändå kunde baka av mjölet i daggen.

Vinbärskaka

Något som garanterat går att äta är vinbärskakan jag nu har bakat, där blandades det inte kompost, lera och bark utan snarare mjöl, ägg och socker.

Wilhelmsberg en äldre bild

Då...

Idag får ni del av en äldre bild som visar hur min stuga såg ut längre tillbaks. Bilden har jag lånat från "Finspång ett 1900-tal". Vinbärsbuskar och trädet med Maglemer är de samma som idag.

Under veckan har det blivit en del sökande om husets historia. Fick i helgen kontakt med en man vars släkt kom till Wilhelmsberg på 1870 talet. Man som då flyttade hit med sin familj titulerades först som statkarl, sedan som arbetare och det sista jag hittat Handlanden. Kan det möjligen varit en gårdfarihandlare?
Har ännu inte fått fram hur länge den släkten stannade kvar så det blir ytterligare lite letande i kyrkböckerna.
Vore kul att hitta vilken Wilhelm som gett namn åt mitt berg.

...och nu.

Växtkraft

Träd vid krematoriet i Norrköping

Vilken växtkraft! Inte hindras ett träd med stark vilja av lite asfalt.  Se på bilden hur trädet lyfter asfalten och smular sönder den.  En sådan stark vilja vore nog inte fel att ha. Trädet förflyttar inte berg men näst intill.

Trädgårdsarbete

Igår var en dag med trädgårdsarbete för mig. Den här gången inte i min egen trädgård utan på Billbäcks plantskola. Jag jobbar extra i gardencentret där ibland och igår var det dags.
För min del kom jobbet att handla mycket om rosor. En ny leverans hade kommit hem och det skulle packas upp. En härlig blandning med små cover rosor, mer traditionella rabattrosor och betydligt större rosor som Mamma Mia.
Kunderna strömmande in i lagom mängd. Med tanke på hur morgonvädret var kunde man tro att kunderna skulle ute bli min icke. Trädgårdsmänniskor skyr inte  en regntung himmel.

Lönnen som hälsar välkommen

gardencentret

Som vanligt fick några växter följa med hem. Den här gången tre plantor med mörkröd temynta. Tror att den blir snygg tillsammans med rosenflockeln.

Söndagens arbetsplats

Dagen börjar i grått....

Vaknar tidigt och hör regnet smattra mot rutan. Jag vill inte att det ska regna idag! Stänger av väckarklockan några gånger, tillslut hörs inte regnet längre. Jag går upp och öppnar ytterdörren lite på glänt. Det regnar inte men är grått och blött. Stänger snabbt dörren och gömmer mig i köket.

Till frukost blir det en trädgårdstidning som jag bara bläddrat i tidigare. Dagen blir kanske lite ljusare av det.
Fastnar för Viveka Ljungströms krönika RÄDDA JÄTTARNA!  En sund reflektion om stora träd som hon älskar. Att plantera Kastanj, Lind, Valnöt på en tomt på 700 kvm  är egentligen idiotiskt.  Men om man tycker om dom! Ja då är det ju helt rätt att planera. Om femtio år funkar det ju inte, men vad vet vi om det. Gör som Viveka plantera nu och njut av dagen.
Vill sluta med att citera Viveka: Låt oss resa oss i protest mot diskrimineringen av stora träd. Även en jätte måste få en chans.

Dagen känns redan lite ljusare, solen kommer nog även idag!

1.Vildhjärna från Skäftesfall blev Mästare vid Bergianska.

Det finna personer som väcker nyfikenhet. Människor som lyckats med det som verkar omöjligt. Anders Lundström som i slutet av 1700-talet växte upp i byn Skäftesfall är en sådan person. Från enkla förhållanden lyckas han tas sig till Stockholm och bli chef för Bergianska trädgården. Jag kommer under ett antal lördagar ha en liten följetong om Anders liv och vad han betytt för svensk trädgårdsnäring.  Grunden till inläggen är den artikel som jag skrev i Risinge hembygdsförenings årsskrift 2007. Men jag kommer komplettera med mer material.

bild från en av våra utställningar om A. Lundström

Anders Lundström gossen från Skäftesfall som blev Mästare  vid Bergianska trädgården.

Även ur en liten stuga kan en stor man träda fram lär Carl von Linné sagt en gång med hänsyftning på sig själv. Beskrivningen passar även väldigt bra in på Anders Lundström. Han växte upp i en liten stuga i Skäftesfall i Risinge socken.  Under 1800-talet kom han att betyda mycket för svensk trädgårdsnäring och dess uveckling.

Anders föddes den 18 februari 1781 i Skäftesfall där föräldrarna Sven Jonsson och Britta Jonsdotter hade en liten gård på en sextondels mantal. I vissa fall har det sagt att Anders var torparson men stället hade faktiskt gårdstatus.  För er som är bevandrade idagens skäftesfall kan jag nämna att det är den gården som nu ofta kallas för Linnés. Den benämningen har dock inget med Anders Lundström att göra utan har en betydligt senare historia.

Anders fick naturligtvis efternamnet Svensson eftersom pappan hette Sven. Livet i Skäftesfall var nog ofta knapert för det var många i familjen och gården var liten. Skolgång var inte att tänka på för Anders. Anders äldre bror kunde dock skriva och läsa, han uppmuntrade Anders till att också lära sig. En söndag när föräldrarna var i  Risinge kyrka blandade han till eget ”bläck” av skorstenssot och efterlank. Till skrivdon täljde han en björkvist. Anders började öva på att skriva bokstäver som fanns i ABC boken. Strax tyckte han dock att det var tråkigt att bara skriva bokstäver utan ville prova på hela meningar, så han skrev – Gomma vill taga våra ägor, men det bliver trätor av.

Vad markträtorna handlade om får ni läsa nästa lördag.

Från brunt till grönt

Från brunt till grönt kan man beskriva årets trädgårdsprojekt.

 Jag har kanske redan nämnt växthus skelettet som i år fått grönska. Från att varit något som gett mig dåligt samvete har det  i år blivit något av en oas.  Under flera år har jag gått och blänkt på det och tänkt att jag borde göra en grund, sätta i glas osv.

Vid ett kyrkkaffe kom det fram att en bekant också hade en växthusstomme som bara stod. Det hela ledde till att vi utmanade varandra att göra något åt vår växthus.
  Hur det gått med Ewas växthus vet jag inte. Men jag är riktigt nöjd med mitt, förutom att solrosorna blev alldeles för höga.
Honungsrosen har inte blommat men skotten har i alla fall blivit ca 1,5 meter. Clematisen räcker till nocken och blommar villigt.

Jag har satt dit ett bord av en gammal symaskin, en sliten grythyttan stol. Planterat taklök i några konservburkar.
Det var i år, nästa år ska bli ännu bättre........

Höstkänsla

En dag är sommar nästa dag är det höst.
Så känns det när man sticker näsan utanför dörren. Med lite tur blir det en sommardag idag.

På samma sätt som vädret har svårt att bestämma sig så har min olvonbuske det.  På sommaren brukar den ha ett friskt grönt bladverk för att till hösten byta färg till mörkröd.

I år har den svårt att bestämma sig. Halva busken är röd halva busken är grön. Vad det kan beror på har jag ingen aning om. Men dekorativt är det.

Bulbiller vägen till nya liljor.

Brandgulaliljor vid berghällen.

I torpträdgården är brandgulaliljor, eller som många säger brandliljor ett måste.
 Orangea kämpar  som vägra att ge sig och som dyker upp där man minst anar. 
Hos mig växer de flesta i ner kant på en berghäll.
 I början på sommaren blommar dom som bäst. Det viktigaste för brandliljorna är att det inte är för blött om fötterna. Dom trivs i sol till halvskugga.

Bullbiller på Brandlilja

En ny lilja på väg.

Något som är lite kul med de brandgula- liljorna är att dom kan förökas med bulbiller. Ett slags groddknoppar som växer fram i vecket mellan blad och stam. Låt de små knölarna ramla ner i jorden eller så dem på lämplig plats. Efter några år så har du nya liljor.




Brandllija=Brandgullija

Träden i mitt Liv

Kastanjen som vridit sig efter åskansbesök

Träden i mitt liv har varit många.  Betyder träden något i era liv? Tänker ni efter finns det säkert ett eller flera träd som betytt lite extra för er.
 Det träd som jag direkt tänker på är Hästkastanjen hemma hos mina föräldrar. Trädet som  alltid stått där lite vresigt och risigt men ändå alltid pålitligt.

Kastanjen som bar våra gungor när vi var små, trädet där fågelmaten hängde under vintern. Jag minns alla fikastunder i under trädet, ibland långa, ibland ett snabbfika i väntan på nästa hölass.  Fika när regnet öste ner och vi satt torra under trädets skyddande lövverk.

Kastanjen som bidragit med kastanjer till åtskilliga "kastanje spindlar" och andra leksaker både hemma och hos andra.
Tänk så dumt att det nu kommit fram kastanjeträd som inte sätter frukt. Borde vara förbjudet att beröva barn glädjen att plocka kastanjer.  Kan erkänna att jag fortfarande gärna plockar kastanjer. Nu får dom ligga som glänsande prydnader på fat och i skålar.

Det trofasta trädet som även binder ihop oss med det som varit. Kastanjerna hos mina föräldrar planterade gammelfarfar Johan Blomberg på 1870 talet. Kastanjerna eller de små plantorna lär han tagit med hem från kyrkskolan i Risinge.

Till vänster syns kastanjen. Kortet är troligen från 30 -talet.

Med ålderns rätt börjar nu kastanjerna vara trötta, det är inte längre de som dominerar gårdsbilden, utan den stora blodboken är nu kung i trädgården. Boken som med sina 76 år måste ses som en ungdom bredvid de gamla kastanjerna som närmar sig 150.

Mord i trädgården.

Dimslöjorna svävar över trädgården, gräset är daggvått och det är tidig morgon. Jag smyger fram genom trädgården med mitt slipade vapen.
Jag har sett att den riktiga mördaren gömmer sig i gräset bakom rishögen. Skärvinges hundar skäller i bakgrunden. Jag rundar rishögen och står öga mot öga med mördaren. Jag höjer mitt vapen och hugger till!

Jag sätter ifrån mig min vassa spade och där i gräset ligger resterna av en brun mördarsnigel. Pust hoppas att det inte finns fler. Jag har fram till i sommar inte sett några bruna sniglar i trädgården, men så i år har jag sett två. Ingen av dem lever längre utan gått hädan med hjälp av min spade.
Det är ju inte säkert att det alls var någon mördarsnigel utan en vanlig brun skogssnigel. Men vem vågar att chansa.

När orken tagit slut

När det slutade regna i går gav jag mig ut på en långpromenad. En egen liten torpvandring. För er som känner bygden ger jag en kort beskrivning: via Klippestorp förbi Solhem och Skogstorp. Genade ner mot Skiren o platsen där Swartlingstuga stått. Passerade Fallet på Hult. Gick via Hägerudden och kom fram på Stjernviks stenväg, avfarten mot Hult och fram till Slottet och så hem igen.

Passerade ett antal torp där orken tagit slut.
 En del sommar torpare drar igång med stor iver men efter några år falnar intresset eller orken.
 Trädgårdsmöblerna blir stående kvar i trädgården och ropar efter någon som vill ta sig an torp o trädgård.
 Vissa växter tynar bort andra frodas.
 Endast älgen och grävlingen äter äpplena och det är ingen som oljar trädgårdsmöblerna längre.

Hade jag mycket pengar skulle jag samla på torp.
Nu nöjer jag mig med att fotografera dem.

Regn och perennaklipp

Regnet faller

Idag är det lördag och jag hade planerat in att klippa perenner.
 Så här års ser många växter smått risiga ut och en del blir betydligt bättre om man klipper ner dom. Helt eller delvis. De som jag klipper ner helt hinner visserligen inte blomma igen men om några veckor så har dom fått ett grönt fräscht, dekorativt bladverk.
Malvor och daggkåpa jämnar jag med marken. Bergsklinten mejade jag ner redan för någon månad sedan och nu ser det ut som att dom snart blommar igen.

En del klipper jag fröställningarna på tex dagliljor, veronicor mm.

Men som jag skrev härom dagen så blir det inte alltid som man tänkt sig. Regnet strilar ner och trädgården gör sig bäst från fönstrets insida.  Därav dagens bild från sovrumsfönstret.

Ska regnet få hindra mig från dagens uppdrag! Nja, inte helt. Jag kastad på mig regnkläderna och kastade mig ut med sekatören. Malvorna i grusgången på gaveln av huset är nu ner klippta och regnet som faller gör säkert så att dom snabbt börjar växa igen.

Imorgon hoppas jag att vädret blir bättre, då är det trädgårdsdag på Löfstad slott, ett evenemang som är värt ett besök.

Att använda trädgården.

Glada Risingebor

Hinner du sitta något i solstolen, använder du bänken något ? Frågor som ofta kommer.
Kan erkänna att jag nog jobbar mer i trädgården än jag sitter still iden. 
Lägger idag ut ett bildbevis att trädgården även används. Det här glada gänget med förtroendevalda i Risinge församling var hos mig igår kväll. Förutom att diskutera kyrkliga frågor så njöt vi givetvis av trädgården och jagade myggen.

Det blir inte alltid som man tänkt

Det blir inte alltid som man tänkt. Det är solrosorna vid mitt "växthus" ett bevis för.
I våras botaniserade jag som vanligt bland fröhyllorna i plantskolan för att hitta något att prova.
Solrosor kan väl inte vara fel? Nej, det kan det inte en påse med rödbruna solrosor fick det bli. Sorten skulle inte bli så hög. 130 cm om jag minns rätt.
 Jag sådde och dom växte. Bilden jag hade i huvudet var korta kompakta plantor i en kruka. Riktigt snyggt såg det  ut i min fantasi. 130 cm så höga blir dom aldrig hos mig tänkte jag.

Men vad händer. Jo dom blir betydligt högre. Den högsta är nog 250 cm. Krukorna är alldeles för små och jag måste vattna minst 2 gånger per dag.  Min trots att det inte blev som jag tänkt så är ju blommorna snyggga trots att jag måste höja blicken för att se dem.

Lite blandat

Idag får det bli lite blandade bilder, inte alla dagsfärska

Stugan spanar ut över trädgården

Malva

 Bra att man ibland kan plocka fram gamla bilder, idag känns trädgården lite halvvissen. Givetvis har alla årstider och dagar sin charm men ibland ser jag det inte.

Vildvuxen gammaldags ros av okänd sort

Jätte daggkåpa

Jungfrunäva

Rosenvial

Tid att koppla av!

Sommar lugnet är över och alla våra måsten börjar nu komma i fatt oss. Det är bar att erkänna.

 Då gäller det att ta till vara  de små tillfällena att koppla av på.  Stunden det tar att promenera efter tidningen. Stunden när man går svängen med vattenkannan i trädgården eller de där minuterna man kan sitta ner på en trädgårdsstol och titta ut över trädgården och samla kraft för dagen.Ibland får man ju även prioritera i livet, gräsklipparen eller solstolen?

Igår fyndade jag en "ny" stol att koppla av i. Kan erkänna att jag inte hade helt lätt när jag skulle fälla upp den. Nu känner mig väldigt nöjd med att jag lyckades.

Solstol eller gräsklippare?

När kan jag flytta.....?

När kan jag flytta min vinbärsbuske? Hur ska jag göra när jag måste flytta min syren? Flyttningsfrågorna är många. Innan kyrkkaffet var urdrucket igår hade flera frågor kommit.  Så det är nog dags för lite flyttningsråd.

 Generellt kan man säga att de flesta växter mår bra av att flyttas när dom är i vila, gäller både buskar,träd och perenner.  Alltså tidig vår eller sen höst. Motivet är i första hand att oftast så mister växterna man gräver upp mycket rötter samt att en grönskad  växt med stor bladmassa avger massor med fukt.  Som en ny flyttad växt kan ha svårt att kompensera.
 De flesta växterna har de fräschaste sugrötterna längst ut på rotsystemet och det är de rötter man inte får med vid en flytt.

Men det är klart att man kan chansa även andra tider, det kan ju gå bra. Ett råd är då att klippa ner eller in buskar o perenner rejält vid flytten för att minska bladmassan som avger mycket fukt.  Vet endel som även sätter en genomskinlig säck runt de ny flyttade växterna för att minska avdunstningen. INTE en svart säck då blir dom kokta!.

Barrväxter skulle jag rekommendera att inte flytta på hösten utan våren eftersom de vintergröna även avger fukt på vintern. När du flyttar barrväxter skugga dem gärna med säckväv till dom rotat sig.
Vet du redan flera månader i förväg att du ska flytta en växt. Förbered den genom att rotskära med en spade så långt från växten som du tänkt att jordklumpen ska bli stor. Då kan det redan innan flytten börja bildas nya sugrötter innan för rotskärningen.

Givetvis ska man även tänka på jorden, läget och fukten, men det är ju så självklart att jag inte måste gå in på det.
Lycka till!

Blyga pelargoner och tusen trädgårdar

Idag är det "tusen öppna trädgårdar" ett härligt evenemang där folk öppnar upp sina trädgårdar så att vem som helst kan komma och ta del av deras trädgårdsglädje.
Ska direkt skriva att min  trädgård INTE är öppen. Kanske nästa år? Bakom evenemanget står Riksförbundet Svensk Trädgård samt Gunnel Carlsson mfl. Besöker ni deras hemsida så kan ni läsa mer om vilka trädgårdar som är öppna : Tusenträdgårdar

Så till de blyga pelargonerna. När jag var hos mina föräldrar igår var det något konstigt ut vid trädgårdsmöblerna.
Jag lyfte lite på duken. Och där stod alla pelargonerna och trängdes. Dom såg smått blyga ut, precis som att dom själva sakta krupit in bordet och gömt sig.
I Verkligheten var det nog min mor som släpat dit dem för att skydda dem mot regnet. Pelargonblommor och regn är ingen bra kombination. Med återkommande skurar blir de skira blommorna snabbt till en kladdig sörja. En sörja som mögelsvamparna älskar. Snabbt blir plantorna smått luddiga av mögel om man inte är där och plockar rent.
Så de blyga pelargonerna har gjort helt rätt som krupit in under bordet för att få skydd.

Trädgårdar som varit

Ingelstadlund, stugan revs runt 1950.

Vad blir kvar av en trädgård när ingen längre rensar ogräset och ansar i trädgården?
Idag har jag och en granne varit ute och rekat i byn inför en historiskvandring som vi i hembygdsföreningen ska ordna i september. Vi har besökt torpställen där det husen revs i slutet av 1800 talet eller så sent som för 50-60 år sedan. 
Det finns en del riktiga överlevare i trädgården, som vägrar att dö trots tiden som gått sedan någon gav dem sin omtanke.
Vi har sett knotiga äppelträd, magra syrenbuskar, annat ett och annat igenvuxet trädgårdsland.  Även om vi inte sett rosorna blomma, så vet vi att dom vid några torpställen lurar i buskarna redo att slå ut i full blom bara dom får lite mer ljus.
Undrar vad som skulle klara sig längst i min trädgården om den blev öde, skulle den turkiska hasseln bli kung på berget och tränga undan de andra, eller är det humlen som sakta men säkert skulle ta makten över berget?
Att besöka en ödeträdgård är ett sätt känna historiens vingslag men även ett sätt att se vilka växter som är härdigast och klarar det tuffaste villkoren. Besök ett ödetorp i er närhet och njut av lugnet och de växter som kämpar på.

Sommarsnö?

Sommarsnö finns det?

 Visst snöar det även på sommaren och våren  i trädgården. På våren är det härligt när fruktträden släpper sina blomblad och det "snöar" i hela trädgården. Hos mig är det särskilt de stora körsbärsträden på baksidan som bidrar till vårsnön.

På försommaren är det dags för snöbollsbusken. Där hörs det ju till och med på namnet att det handlar om snö. "Snöbollarna" dvs blomklasarna funkar faktiskt riktigt bra att ha snöbollskrig med. Jag och ett syskonbarn testade ett år. Busken blir inte riktigt glad. Men omgivningen.

 Nu blommar  Clematis fargesii 'Summer Snow' med små vita blommor.  (nu har jag tydligen lyckats byta typsnitt, jag lyckas inte byta tillbaks, suck) 
Summer Snow, Sommar snö, åter hörs det på namnet att det är snö.  En härlig klematis som jag i våras planterade i mitt växthusskelett. Blomningsperioden är från juli till oktober om allt går som det ska, rankorna ska bli upp i mot 5 meter. Tanken är att den ska bilda tak på växthuset. Jag har goda förhoppningar att lyckas med det.  Jag gillar klematisen med småblommor, Summer snow s blommor är inte större än 2-3 cm, men dom är många. 
En fördel med summer snow är att snön inte behöver skottas, bara njutas av.

Dagens boktips - Min gröna passion

Grått och trist, så kan det sista dygnet beskrivas. Den ena regnskuren har avlöst den andra.
Ett väder som gjort för att läsa trädgårdsböcker.

Vill tipsa om boken "Min gröna passion" av Gunnel Carlsson. Ni vet hon med trädgårdsprogrammen på tv.
De flesta trädgårdsböcker använder jag övervägande som uppslagsverk eller så läser jag ett kapitel här och ett där.
Men den här boken har jag läst från pärm till pärm. Jag rekommenderar den verkligen,den regniga dagen blir genast lite ljusare

Boken är ett riktigt smörgåsbord som innehåller lite av varje i en härlig blandning. Upplägget följer året i trädgården, men vänta er inte en rådgivningsbok om vad ni ska göra de olika årstiderna. Det blandas med egna trädgårdserfarenheter, små berättelser om Gunnels pappa plantskolisten, beskrivningar av olika växter och trädgårdsprofiler och så helt plötsligt dyker det upp ett recept lavendelskorpor.  Ett smörgåsbord där man vill ha allt.  Det finns säkert en del ideer i boken som ni kan göra till era egna.

Rosenflockel - passar till förvildning

Passar till förvildning ! är texten i en av mina trädgårdsböcker. Kan det bli bättre med tanke på min vildvuxna trädgård.

Som jag tidigare skrivit spontanköpte ja ett gäng Rosenflockel Eupatorium maculatum riesenschirm.
Idag på morgonen har dom kommit i jorden. Det fick bli en ny plantering nere vid en av bergkullarna. Tanken är att det ska bli ett blickfång långt ner i trädgården, men väl synligt från förstukvisten.

Men är det en rosenflockel eller en fläckflockel? Det blir jag inte riktigt klok på. Eventuellt är det samma växt. På perrenna gruppens hemsida står den under båda namnen så det är nog samma växt. Enligt en del blir dock fläckflockeln något lägre en rosen flockeln, ca 150 cm mot 200 cm. Håller den sig på 150 så är jag helt nöjd med det.
Förutom färgen på växten gillar jag stabiliteten, jag har flockeln på andra ställen  på tomten och har aldrig behövt binda upp den trots att höjden närmar sig 2 meter! tänk om det även gällde riddarsporrarna.

Rosenflockel

Hur har jag planterat mina flocklar då? Jag har gjort en jordblandning av ca 1/3 befintlig lerjord, 1/3 kompostjord och så 1/3 köpt planteringsjord i säck. Jag tror att det ska bli bra. Läget är halvskuggigt pga närbelägna träd och bergknallen, men det ska nog funka.

Big Mac eller Trädgårdsburgare

Big Mac eller Trädgårdsburgare är frågan? Jag hör till de som gillar snabbmatställenas hamburgemenyer. Allt för ofta blir det Bic Mac meny. Igår gjorde jag helt klart ett bättre men dyrare val.
Jag stannade till vid Billbäcks plantskola och åt deras hamburgemeny, Trädgårdsburare med klyft potatis mm. Helt suveränt.
Det kostar visserligen lite mer än på Mc Donalds men vilken miljö att äta i. Ni hittar ingen hamburgerbar med samma miljö som på Billbäcks. Kolla in fotot så håller ni säker med mig.
 Just nu blommar hortensiorna för fullt. Blommorna sitter så tätt att man knappt ser att det finns några blad. Inte konstigt att Kerstin Engstrand valde att fota framsidebilden till sin bok "Medelhavsträdgårdar" just här. Det flesta tror nog att bilden kommer från något Medelhavsland, men icke. Det är den östgötska myllan som står värd för hortensian som pryder boken.
En skillnad mot att äta på ett vanlig hamburgerbar är förstås att det blir en del spontan shopping. Fem plantor rosenflockel fick följa med hem igår. Tanken är att dom ska planteras bredvid  Poppius rosen som jag i våras planterade vid mitt berg.  Kommer kanske på bild längre fram.