lördag 4 november 2017

Anna från Tjuttorp

I Risinge i mitt hjärta på Facebook har det senaste dagarna skrivits om Tjuttorps historia, så jag tänkte här berätta lite om Anna Blomberg född Svensson som kom från Tjuttorp till Ingelstad.

Anna var född midfasto söndagen 1816. Fadern hette Sven Gabrielsson och modern Britta Svensdotter. Fadern hörde som ni ser till Gabriel släkten som bott länge i Tjuttorp. Modern kom från Kolvetorp.

Undrar om Anna var medveten om att hon hade  släktband till Tvartorps Bengt, son till skam själv. Tvartorps Bengt sas vara son till den onde själv. När han flyttade från Stjärnvik till Tvartorp någon gång på 1600 talet, fick han inte åka genom byn Tjuttorp utan fick bryta en egen väg utanför byn. En väg som sedan dess kallats skamsväg.

Men åter till Anna hon växer upp i Tjuttorp har en 7 år äldre bror som heter Anders.  Hur hon var som person vet jag inget om.
 Det har alltid sagts att Tjuttorpsläkten var rik.Tror det sägs så om alla Tjuttorpsbönder, kanske hänger de ihop med att Tjuttorparna fick bra betalt när dom senare sålde till Finspång. Föräldrarna var själv ägande bönder och ägde en av de fyra gårdarna i Tjuttorp. På 1820 talet köps även Ingelstad Östergård till släkten.

Hur hon träffar den jämnåriga Sven Blomberg som var av knektsläkt, vars far nu var brukare av en av gårdarna i Viberga, vet nog ingen.   1840 togs det i alla fall ut lysning mellan paret. I Risinge vigsel längd står det "Brudgum son av brukaren P. Blomberg i Viberga.
Har aldrig varit bosatt utanför socknen.
brud dotter av Sven Gabrielsson i Tjuttorp, som vid lysningens uttagande själv varit tillstädes och från vars hus hon aldrig varit skild."  Klara besked. Anna pappa var med vid lysningen. Anna hade aldrig varit ute o tjänat piga någonstans hon hade alltid bott hemma hos sina föräldrar. ¨
 I Risinge Hembygdsgård hänger en lysnings gratulation till paret som lyder

" Lyckönskan på Svän Blombergs och Anna Swänsdotters lysningsdag 6 september 1840.
 Dessa blommor ge ej stort behag, men de visna ej för tidens skiften,
Och de tolka skall min vänskapslag, som beständigt varar intill griften.
Blive och din levnad blomsterkrön, smärtans törne ej din hjässa trycka,
Dygden blive af sig själv belönt, den bereder tids och evig lycka."

Det blir kyrkbröllop och Anna bär krona. Ett tydligt tecken på att bröllopet inte  kom till för att det var barn på väg. En gravid kvinna skulle aldrig fått bära krona.  Det tycks som att det till bröllopet köps in rejält med silver till bröllopet. En av passas kusiner har en präktig silverbägare som sägs vara Annas brudbägare.  
Först bosätter sig familjen på Viberga men inom några år så flyttar man till Ingelstad Östergård. Annas föräldrar skriver testamenten som tydliggör att Anna ska ärva den gården medan sonen Anders ska ärva gården i Tjuttorp. 
Brodern Anders är den i släkten som på 1880 talet säljer Tjuttorpsgården till Finspångs Styckebruk. 

Anna Lever fram till 1902 och står då allt jämt som ägare till Ingelstad Östergård. Hennes bouppteckning är lång och rymmer mycket tex ett skåp värderat til 8 kr, säkert det skåp som fortfarande står i salen i Ingelstad, skåpet som bär Annas mammas initialer BSS.  Fyra silver bägare finns också med värderade till 103 kr totalt, säkert är en av dem hennes brudbägare.  

Det har gått över hundra 100 år sedan hon dog men fortfarande finns hennes historia kvar.  

söndag 8 oktober 2017

Fem syskon Jansson - Fyra kända, en okänd



Bilden på farmor och hennes syskon är så fin. De är uppklädda i finkläderna, säkert nytvättade och ny friserade fotograferingen till ära. Det är farmor Ebba som står i mitten omgiven av sina äldre syskon.

Att jag i rubriken skrev "fyra kända, en okända" är för att jag har träffat fyra av dem, har hört det berättats om dem, tycker att jag känner dem.

 Maria Viola Karolina född 1907 sittande längst till höger har jag aldrig träffat och det har berättats väldigt lite om henne. Jag har sett henne på skolkort från Gomma skola, samma kort som farmor Ebba är med på.  Som jag har förestått så bodde hon på institution större delen av sitt liv. Någon har sagt att hon bodde hemma i Skäftesfall så länge hennes farmor levde. Men jag vet inte vad som stämmer. Vet inte heller på vilket sätt hon var sjuk, var det fysiskt eller psykiskt?  1958 dog hon och hon  är begraven i familjegraven vid Sankta Maria kyrka. Någon gång ska jag leta fram vem hon var, vilket boende var hon på, vad led hon av? Säkert är att hade hon levt idag hade livet varit ett annat för henne.

Så till farmors andra syster, "Moster Lena" som vi sa när jag var liten. Född 1899 och äldst i syskonskaran. Hette egentligen Helena. Hos henne har jag suttit  i köket på sängen med det blå överkastet och druckit kalle Anka juice och ätit kakor. Henne mins jag varje gång jag plockar fram den gröna fruktservicen som varit hennes men som nu står i mitt skåp. Lena bildade aldrig familj men jag tror att hennes syskonbarn o syskonbarnbarn fick ersätta en egen familj. När jag tittar i släktforskningen ser jag att hon dog redan 1979 så jag var bara 6 år. Många är de Finspångsbor som träffat Lena och köpt mjölk eller bröd av henne, många är de elever på Ekmanska skolan som smugit iväg och köpt syltlängder av henne.  Lena jobbade  i sin brors mjölk o bröd affär på Östermalmsvägen 2 i Finspång. Där Missionskyrkan nu ligger.

Längst till vänster står Natanael "Morbror Natan" född 1901. Natan var den som tog över föräldragården i Skäftesfall, Minns honom som en snäll och mysig gammal lantbrukare med stora händer.  En vinröd volvo kom han åkande i.  Som jag förstått hade han gått Lantmanna skola i Osby, vilket även hans bror gjorde. Samma skola gick även farmor hushållsskola. Har funderat en del på varför dom inte gick i Östergötland utan gav sig av till Skåne. I skäftesfall hade man jerseykor som vi kallade för messmörskor eftersom färgen såg ut som messmör. Men jag vet egentligen inte om det var Natan som hade korna eller om det var hans son Bengt som införde dem i Skäftesfall.

Längst till höger står "morbror John" född 1904 levde till 1987. John blev inte lantbrukare utan tog över familjens mjölk o brödaffär i Finspång.  Minns honom som en smal o mager man som hade en fantastisk trädgård runt villan i Finspång. John hade sommarstuga i Skäftesfall nere vid glan. Precis bredvid stugan badade vi alla somrar när jag var liten.

Så till farmor Ebba, född 1910 och levde till 1990. En principfast kvinna som nog visste vad som var rätt och vad som var fel. Städades gjorde det på fredagar antingen det behövdes eller inte, söndagar var söndagar och då arbetades det inte, och till arbete hörde även handarbete.  Jag är imponerad över vad hon orkade lilla farmor, hon skötte hus o trädgård, körde ved från vedbon till pannrummet. skötte farfar mm mm.

Givetvis finns det mycket mer att berätta berätta om syskonen Jansson men här är en liten bild av hur jag upplevde dem.

lördag 9 september 2017

Johan Blomberg - Den gamle hedersmannen

Johan Blomberg

Johan Blomberg med familj
Alla har vi släktingar som vi aldrig har träffat men som vi hört talas om.  Gammel farfar Johan Blomberg född 1860 är en av mina.  Han dog redan 1937 men spår av honom finns fortfarande kvar. Av de pusselbitar som dyker upp bygger jag en bild av honom.  Någon annan kanske hittar andra bitar och får en annan bild.

Johan var den yngste i en syskonskara på fyra.  Äldst var Anna Catarina född redan 1841, hela 19 år innan Johan föddes. Två bröder hade Sven-August o Anders Petter. Johan var familjens sladdis.  Släkten bodde på Ingelstad Öster gård, då som nu. Trots att att Johan var yngst var det han som kom att ta över brukningen av gården och ägandet till stor del. Hans bror Sven August behöll sin fjärdedel.

1897 börjar Johan arrendera gården av sin mamma. I gårdspappren är det tydligt att det var just hans mamma Annas släkt som var de som införskaffat gården och stått för pengarna.

I gamla tiders dokument är titlarna nog, Johan har titulerats såväl Hemmansägare, kyrkvärd och nämndeman. På kontoret i Ingelstad hänger fortfarande diplomet han fick år 1900 för välskött jordbruk, nickelservisen som följde diplomet har fått lämna hedersplatsen när silverlysten försvunnit, men står fortfarande kvar i något skåp.
Lantbrukare var han inte så många år, redan 1910 slutar han som lantbrukare och arrenderar ut gården. Nämndeman var han endast under 3 år. Hur länge han var kyrkvärd vet jag inte.

Kan inte låta bli att fundera på vad familjen levde av när gården var utarrenderad, visserligen hade man lite åker för eget bruk, plats för lite djur i oxstallet mm.
År 1915 köper Johan även en gård i Rörstorp, den gård som hans syster och svåger  fram tills dess ägde. Undrar hur han fick råd med det.
Johan lede till 1937 då han fick somna in och vilar nu i familjegraven vid Risinge nya kyrka.

Så till inläggets rubrik - Den gamle hedersmannen.  Det utrycket har jag hittat i en skrift där en av församlingens präster just beskrev honom så - Den gamle hedersmannen. En fin beskrivning tycker jag.  

lördag 11 mars 2017

Om prästgårdens väggar kunde tala

Tänk om prästgårdens väggar kunde tala,  vad kunde väggarna  berätta om alla människor som passerat genom dess dörrar i olika ärenden. Både glädje och sorg har huset fått uppleva. Prästfamiljer har flyttat in och flyttat ut. församlingsbor har kommit och gått.

Prästgården byggdes 1859, säkerligen var den dåvarande kyrkoherden Anders Arvid Arvidsson på drivande. Hans föregångare Mattias Stenhammar hade inte bott i församlingens prästgård utan på sin gård i Ingelstad och säkerligen på sin gård Ringstad. Församlingsprästgård var säkerligen i dåligt skick. Till ritande av den nya prästgården anlitades  arkitekten Carl Theodor Malm
För församlingen var det säkert ett stort steg att besluta om ett nybygge, endast tio år efter att man byggt Risinge nya kyrka.  Församlingen satsade 2500 riksdaler och kyrkoherde Arvidsson sköt själv till 1000 riksdaler. En pampig byggnad av timmer med reveterade väggar blev det.
Till prästgårdsanläggningen hör det två röda flygelbyggnader, byggnads år för dessa vet jag inte. Den västra flygeln är byggd som sädesmagasin och den östra som bostadsflygel.  Prästgården kom att vara bostad för församlingens herdar fram till 1976 då den sista flyttade ut.
Västra magasinsflygeln

Östra flygeln "Långholmen"

måndag 21 november 2016

104 åringen var osams med både brukspatron och kyrkoherden.

Letar man riktigt länge hittar man ett släktskap, så känns det ibland när man letar bland Risinge släkterna. Igår hittade jag släktskap mellan min släkt och Mats Larsson (Mattes) i Blixtorp. Mattes är en av männen som har sin gravhäll längst fram i Sankta Maria kyrka.  Enligt uppgift dog han 1681då han var 104 år. Låter inte riktigt sant men vem vet. Att han under 104 år hunnit bli osams med en oannan är kanske inte så konstigt.  Mattes hade redan på 1630-talet haft samarbete med de Geer på Finspång angående upplåtelse av skog till kolning mot frihet från att hålla knekt. Helt enkelt tycks dock inte samarbetet varit. I tinget 1673 och 1674 protesterade Mattes mot de Geers skogshuggning.  
Trätan med kyrkoherden har jag hittat nämnd i en beskrivning över gravstenarna i kyrkan där det sägs att gravstenen troligen tillkommit först när kyrkoherden avlidet. Där framkommer det dock inte vad osämjan berodde på. Tar man en titt i Risingebygd av Widelius så tror jag att jag hittat en del.  Där näms en Matz i Blekstorp som var sexman (ett förtroende uppdrag inom kyrkan bla innefattade uppgiften att driva in tiondet till kyrkan) 1651 fick sexmännen en rejäl åthutning för att dom inte skötte uppgiften att kräva in uppbörden som skulle avlöna organisten.  Det ledde till Matz i Blektorp av gick. Kanske fanns det mer groll i bakgrunden.  (Har inte till 100 % lyckats fasställa att Mattes o Matz är samma person. Men det finns endast en sexman på den platsen det året)