De sista veckorna har det dock varit torrt på Wilhelmsberg. När torkan kommer märks det hur tunt jordlagret är. Jag hade börjat oroa mig för att även den här sommaren skulle sluta med en brunbränd kulle. Kanske blir det även så i år för hur mycket som kommit i natt vet jag inte. Efter skuren i natt så ser allt dock mycket fräschare ut och mossan på berghällen bakom huset har svällt upp och blivit grön. Det är fascinerande hur snabbt det kan gå från brunt och torrt till grönt och levande.
När jag gick min morgonpromenad höll jag på att kliva på en ny gäst i trädgården, en liten hare. Jag såg den redan i går vid ett tillfälle när den hoppade runt i trädgården. Idag skulle jag fota prickfloxen och precis där jag skulle sätta ner foten satt den och tryckte. Vi blev nog lika rädda båda två och haren försvann raskt åt ett annat håll. Nu får vi se vad han kommer att kalasa på.
