lördag 8 september 2012

3. Vildhjärnan från Skäftesfall som blev mästare på Begianska


Efter att Anders varit i Norrköping och tittat på kröningen av kungen så vandrar han hemåt.

På väg hem från Norrköping passerade han en grön lund som det rann en ström igenom. 
Det sägs att det var då han bestämde sig för att ta namnet Lundström. 

Kolstad som han då var anställd på tycks han bara stannat på en kort tid.
 När han 1801 lämnar Östergötland har han även hunnit med  en kort anställning på två månader i Norrköping. Tanken var att det skulle vara längre, men det tycks att Anders lynne satte stopp för det. Det tycks som att Anders lyckas få en annan att överta drängkontrakten så att han själv blir fri från det.
Det häftiga lynnet hade Anders ärvt från sin far sades det. Fadern Sven var av vallonsläkt och det sades vara förklaringen till det häftiga lynnet. Anders beskrevs av en del som en riktig vildhjärna.

 Hösten 1801 går det inte längre att hålla kvar Anders i Östergötland han vill till Stockholm. En höstdag tar han avsked av far och syskon i Skäftesfall. 
Om sitt uppbrott från Risinge skriver Anders själv Jag lämnade hemmet lugn, om än inte glad så i fast förtröstan på Guds försyn.


Anders tog sig tillfots till Stockholm och nådde huvudstaden efter fyra dagar. I Stockholm sökte han upp Grevinnan De Geers betjänt som tycks vara den enda han känner i staden. De Geers tjänstefolk hade han troligen lärt känna under sin tid på Stjärnvik.
Kanske det är tack vare betjänten som han får lite olika ströjobb och lyckas hanka sig fram. 

fortsättning nästa lördag.
Det enda kända foto av Anders Lundström