Att leta efter spår från den tid som varit tycker jag om, att fantisera sig bort till längesedan.
Idag vandrade jag ut i skogen letande efter den plats där torpet Nybygget legat. Ett namn som säkert gav hopp åt dem som en gång bröt mark och byggde stuga.
Jag följde slingrande diken där skogen står tät. Tätt i raka rader, skvallrande om igenplanterad åker och äng. Så ett stort stenröse som väckte min nyfikenhet. Visst var det en inrasad jordkällare? Lite längre bort så fann jag grunden till stugan. Av trädgården fanns det inte mycket kvar. Ett stort och mossbelupet äppelträd skvallrade om det som varit. Så ett antal syrenbuskar som visade, att viss hade det funnits växter som enbart var till ögonfröjd. Lite längre bort stod en liten lada kvar, timrade väggar, ett tak utav plåt. Försiktigt öppnade jag dörren på glänt. Maskiner som en gång var moderna och lyx. En såmaskin från överum, en självbindare, så var ladan full, På loftet skymtade knippen av löv, tänkta som foder åt en mager ko?
En avlägsen släkting i en avlägsen tid bodde en gång där skog nu tog vid. År 1829 han somnade in, lämnade änka i torpet kvar. En halv stut, en ko, en kalv och ett får fanns på torpet då. Kan fundera på halva stuten, givetvis måste den vara hel, men kanske grannen i torpet bredvid ägde den halvan som här ej var hemma.
 |
| Grunden från stugan som funnits en gång |
 |
| Ladan som fortfarande minner om odlarens slit. |
 |
| Väggar som grånat med ålderns rätt |
 |
| Maskinen som sådde den viktiga säden |
 |
| Äpple till nytta, syrenen till fröjd |
