tisdag 4 september 2012

Sparris på villovägar

Sparris på villovägar passar som rubrik idag. Igår när jag promenerade genom byn Hult stod sparrisen där i diket och svajade för vinden. Blev så förvånad att jag missade att fotografera den.
Vissa delar av landet är det inte så ovanligt med förvildad sparris men hos oss finns det inte.
Förr fanns det en trädgårdsmäster i Hult. Känd för sin gurka. Möjligen kan det vara ett spår från honom som efter många slumrande år vaknat till liv och nu frodigt växer i diket.  Kanske finns det en annan förklaring men det lär vi aldrig få veta.

En liten udda berättelse om trädgårdsmästaren och om hans häst är att hästen själv skötte återfärden från torget i Finspång.
På torgdagarna var det inte ovanligt att trädgårdsmästaren festade till lite mycket. När mäster lyckats ta sig upp på vagnen och slumrat till så vandrade hästen själv hem mot Hult. Svängde ner mot Ölstad och stannade till så att Johanssons kunde handla av det som var kvar i vagnen. Johanssons smakar sedan igång hästen igen som vandrar vidare till Hult och stannar utanför rätt bod. Någon brukar ta hand om hästen medan trädgårdsmästaren själv fortsätter med sin slummer. Enligt uppgift hände det inte en gång utan hörde till vanligheten.