Jag har sett att den riktiga mördaren gömmer sig i gräset bakom rishögen. Skärvinges hundar skäller i bakgrunden. Jag rundar rishögen och står öga mot öga med mördaren. Jag höjer mitt vapen och hugger till!
 |
Jag sätter ifrån mig min vassa spade och där i gräset ligger resterna av en brun mördarsnigel. Pust hoppas att det inte finns fler. Jag har fram till i sommar inte sett några bruna sniglar i trädgården, men så i år har jag sett två. Ingen av dem lever längre utan gått hädan med hjälp av min spade.
Det är ju inte säkert att det alls var någon mördarsnigel utan en vanlig brun skogssnigel. Men vem vågar att chansa.
