Nu har lugnet lagt sig efter helgens besök.
För det mesta är jag själv i min trädgård och går där och små plockar.
I lördags drog ett trettiotal släktingar in för att fika efter ett besök i Skärvinge.
Trädgården fylldes av glada skratt och lekande barn. Vädret var perfekt och vi hade en trevlig eftermiddag.
Inte måste man ha trädgårdsmöbler så att det räcker åt alla. Det funkade perfekt att rulla ut några mattor i gräset och vips så blev det lite av picknick över fikat. På min tomt kommer varken plastmöbler eller konstrotting in. Jag trivs bättre med en rödmålad pinnstol eller en gisten grönmålad stol.
När de små släktingarna drog i i trädgården insåg man att en grind kan vara så mycket mer en möjlighet att stänga något ute, eller inne. Grinden är ett perfekt lekredskap. Lille Gunnar stortrivdes när han fick öppna och stänga, öppna och stänga. Den funkade även perfekt att klättra och gunga på, som mest var det sex barn som klängde på grinden. Mina tankar gick till melodin "Det gåtfulla folket" och strofen
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind.
