Den känslan ej tolkas med ord

som jag känner där inombord

när jag trampar fädernas mark.

Trots den vildvuxna jorden

här min stamort vorden,

här blir min släktkänsla stark.

Däribland fullvuxna granar

fädernas fotspår jag anar,

spårlösa inte de gått.

Djupt där in i mitt sinne 

vårdar jag ömt deras minne,

skördar jag vad de sått

Ivan Nicklasson

En dikt som jag lånat från boken "Hus och folk i Risinge lappmark" En dikt som på ett bra sätt beskriver vad många av oss hembygdsvänner känner när vi besöker en plats i vårt vackra Risinge och ser spår av förfädernas slit eller när vi sitter ner i bänken i gamla kyrkan och låter tankarna gå till alla de generationer som under århundraden suttit i på samma bänk.